Törners krönika: "Många glada gula överraskningar"
Förra året gjorde IFK Malmö debut i Superettan. Det slutade med en elfteplats. I år följde man upp med en sjundeplats.
Länge hade "di gule" chans till en betydligt högre placering än så, men slutbetyget för säsongen måste ändå bli klart godkänt. IFK Malmö har etablerat sig bland de 30 bästa fotbollslagen i Sverige.
Bra jobbat!
Jag har roat mig med att göra en toppen- och bottenlista över den gula säsongen.
Toppen
1. Bredden
IFK Malmö har visat att klubben har en av de bredaste trupperna i Superettan.
Det är lätt att glömma bort att laget under säsongen drabbats av ganska många skador och sjukdomar. Bland andra har Marcus Winqvist, Bobby Kociski, Martin Alm, Jonas Danielsson och nyförvärvet Pontus Andersson varit borta långa perioder.
Dessutom släpptes Roger Nilsson tillbaka till moderklubben Kulladals FF och Dennis Nilsson till Askeröds IF. Ändå har det hela tiden funnits duktiga spelare att tillgå.
2. Försvarsspelet
IFK Malmö släppte in 34 mål på 30 matcher. Bara tre lag släppte in färre; Västra Frölunda (33), Häcken (33) och Assyriska (27). Öster och Enköping som gick till Allsvenskan läckte mer i de bakre leden.
Säsongen 2001 släppte IFK Malmö in 15 mål fler. Bra lag bygger på starkt försvarsspel och IFK är på rätt väg. Kenneth Mattsson visade sig vara en klippa i målet – trots att många såg honom som ett oprövat kort – och det finns massor med goda alternativ i backlinjen.
3. Framförhållningen
IFK Malmö brottas med dåliga ekonomiska resurser och måste jobba med små medel. Trots det är redan kontrakten klara för 14 spelare nästa säsong.
Följande spelare är "säkrade": Kenneth Mattsson (kontrakt till och med 2004), Mattias Filipanics (2003), Martin Alm (2003), Johan Åkesson (2005), Jörgen Svensson (2005), Glenn Holgersson (2004), Jens Nordström (2003), Wissam Barjawi (2004), Bobby Kociski (2003), Pontus Andersson (2004), Nikolaj Rasmussen (2003), Gergin Yilmaz (2004), Magnus Eriksson (2003) och Jonas Danielsson (2003).
IFK tog också rätt beslut när Patrik Johansson fick fortsatt förtroende som tränare. Tendensen är uppåtgående och han arbetar med de medel som ställs till förfogande. Fotbollskompetensen i styrelsen förstärktes dessutom när Bosse Cronqvist tog steget in i den.
Botten
1. Avslutningarna
IFK Malmö gjorde 34 mål på 30 matcher. Det var till och med sämre än förra året då man hade exakt samma problem och kom upp i 39. Bara två av de 15 övriga lagen(Ängelholms FF och Åtvidabergs FF) har gjort färre mål än IFK. Det är inte godkänt och frågan är om något lag missat fler målchanser än IFK de senaste två åren?
Magnus Eriksson är en vass anfallare. Men toppen av den interna skytteligan är en närmast pinsam läsning: 1. Magnus Eriksson, 9, 2. Jörgen Svensson, 5, 3. Wissam Barjawi, 4
2. Publiksiffrorna
När fotbollen blir allt hetare är 938 åskådare i snitt och en tolfte plats i publikligan inte mycket att skryta om. Och det är en nedgång. Ifjor hade IFK 1144 i snitt.
I jämförelse med Lugis och H43:s snitt i handbollens elitserie står sig siffran ganska bra. Men alla de övriga bättre lagen i Malmöfotbollen ökar rejält; MFF:s herrar, MFF:s damer och Bunkeflo IF, och Superettankollegan Trelleborgs FF kom upp i 1553. Då borde i alla fall IFK klara att hålla sin nivå.
3. Mittfältet
Trelleborgs FF jagar Jimmi Olsson, Patrik Larsson har bestämt sig för att lägga av och Eric Fischbein vill nog röra på sig efter en strulig säsong. 2001 var Fischbein kung i mitten av mittfältet. I år har han hållit hus på kanten, när han fått vara med. Kan IFK Malmö klara att tappa tre etablerade mittfältare på en gång?
Artikeln publicerad i Skånska Dagbladet 2002-10-29