En Björn på nätet

Nu handlar det om en mycket viktig sak, nämligen de dåliga publiksiffrorna på våra hemmamatcher. Finns det något att göra? Kan föreningen, medlemmarna eller någon annan, påverka åskådarsiffrorna uppåt? Vad är det som styr malmöbornas preferenser?

Varför kommer inte malmöborna till IP
Ja inte är det IP:s fel. Vi har en av Sveriges bästa fotbollsarenor (bortsett från den fuktkänsliga planen), belägen på gångavstånd från hela innerstaden och med en närhet till spelet och spelarna som få andra kan erbjuda. Trots detta kom det bara i snitt 938 åskådare till IFK:s hemmamatcher under 2002.

Fotbollsspelet i Sverige har anor från 1870-talet och i Malmö vet vi att man i varje fall spelade 1890 (då staden hade ca 48.000 invånare), men sannolikt fanns det danskar som kommit över och visat upp sig långt tidigare. På den tiden var det säkert inte någon publik anstormning och knappast heller några entréavgifter. De som spelade gjorde detta för att det var kul och stod för sina egna kostnader. När det senare skapades lokala och nationella serier, fick man en helt annan syn på spelet. I tidningarna och sedermera via radion, rapporterades det om resultat och serieplaceringar. Varje stad och by hade sitt eget lokala lag och invånarna kände nästan varenda spelare, som granne, brevbärare, gymnastiklärare, jobbarkompis, familjemedlem eller vad han nu var. Det kom publik till matcherna, man peppade sitt lag och man var villig att betala för att se och stödja det. Lagen fick nya ekonomiska förutsättningar (utöver de bidrag som företag på orten sponsrade med) för att klara ökande kostnader, men det skulle ta många år innan avlöning av spelare officiellt blev tillåten i vårt land. När detta skedde, då innebar det också att fotbollsspelarna blev en handelsvara (som vissa redan varit genom att ta steget utomlands), ett slags artister utan egentlig lokal anknytning. Fotbollen – i varje fall i de högre divisionerna – ändrade skepnad. Åskådarna betalade inte längre för att se Kalle från Solidar trilla boll för sin hemstad, i stället ville de nu se de bästa spelarna i landet uppträda och ta poäng för hemmaföreningen. De mest välbärgade föreningarna dränerade småklubbarna på talanger, samtidigt som mångmiljonbelopp lockade/lockar toppspelarna ur landet. Vi behöver bara titta på vårt landslag, där det är ett litet fåtal som har en svensk adress numera.

En liten svängning (men allt så viktig) är att flertalet stora klubbar nu satsar stort på egna förmågor genom knatte- och ungdomsskolor. Dessutom, inte minst tack vare IFK Malmö, har åtskilliga invandrarbarn genom fotbollen fått en meningsfull fritid – och framtidstro. Problemet med att få tjejerna att ägna sig åt forboll är svårare att lösa. Headpron på en av våra större golfklubbar, svarade så här på min intervjufråga i samma ämne (dock ang. golf, men samma grundproblem): "Det kräver att vi slaktar landets alla ridhästar!" (Sorry – det blev lite mer än bara publikhistoria)

Dagens publik är kräsen, men har samtidigt rätt att ställa krav. Krav på lagets spel och framgångar, på bekväma sittplatser och vy över planen, på anläggningens faciliteter och tillgänglighet. Men det kanske ändå inte räcker? Fotbollen av idag är enormt konkurrensutsatt och då inte bara från andra idrottsevenemang. För inte så många decennier sedan var en fotbollsmatch en stor sak för ungdomen, nu är det t.ex. den egna innebandymatchen, chatten på nätet, dataspelet, familjens beslut om att åka till landet eller en alltför lockande kväll på Ribban, som ger andra valmöjligheter. Nu säger "vän av ordning" att ett blått Malmölag ju har storpublik trots alla alternativ. Sant som sagt, även om storpublik inte är ordet om man jämför bakåt i tiden. Under sin senaste sejour i allsvenskan hade IFK ett publiksnitt hemma på t.o.m över 12.000 (1960) och då fanns även MFF i samma division. Dvs malmöborna gick på fotboll mycket mer då än nu, trots att vi var färre invånare i stan. Är det alternativen som tagit över, eller är det ett ointresse för själva spelet? Kanske är det i stället så att fotbollsutbudet är för stort idag? Genom reklam-tv och betal-tv, kan de flesta se fotboll året runt. Fotboll varje dag och dessutom högklassiga matcher med europeiska toppspelare. Vi har den statligt subventionerade Tipslördagen och vi har italienska tipsmatcher. Under vår egen säsong kan vi beställa hem alla allsvenska matcher (och en del från Superettan) och då inte bara få en billigare "biljett" utan också närbilder, repriser och kommentarer, sittande i favoritfåtöljen. Är det kanske helt enkelt så att en hel del fotbollsintresserade personer blir övermätta på sin favoritsport?

Är det för dyrt? Är det kanske bara vi "insatta" som vet om att det är match på IP? Händer det för lite runtomkring? Saknar man ishockeyns ljus- och ljudspel? Måste spelet få en annan inramning? Varför finns det ingen hejaklack – och en riktig IFK-sång? Varför är spelarna så vrånga när det gäller att tacka sin lilla trogna publik (oavsett resultatet)? Och hur blir Malmö GULT igen? (För något/några sekel sedan var staden mycket gul i sin färgsättning – men det är väl förmätet att tro på en generell ommålning?)

Många frågor, inga svar. Vid årsmötet nyligen, bad IFK:s ordförande Göran Åkerman oss alla att fundera på vad som kunde göras för att få malmöborna att ställa kosan mot IP. Jag vet inte om något kom ut av detta, men det vanligaste rådet(?) är att vinna matcherna och toppa serien. Det är givetvis en stark faktor, men inte en lösning på problemet. Vi hade storpublik (relativt) vid den avgörande kvalmatchen mot Torslanda, men när Superettanserien gick igång glesnade publiken markant, fast laget gjorde en klart godkänd första säsong. Göran påpekade vikten av att få några hundra fler på läktarna här hemma. Det blir hundratusentals kronor på ett år – pengar som är oerhört viktiga för att få en stabilare ekonomi i klubben. Några hundra personer till låter inte omöjligt och det gör inte tusen heller tycker jag (fast det är lätt att säga tulipanaros också). Som alltid krävs det någon slags marknadsföring när man vill sälja något. Marknadsföring är sällan gratis och man vet oftast inte vilket resultat den ger. Ingen information till en potentiell publik ger dock garanterat noll i ökade intäkter. Det är en svår (men inget är omöjligt) uppgift att vända den idag traditionella bilden av att Malmö "är blått". Något som såväl kommun, lokalpress och några storföretag hävdar och därmed försöker cementera. En GUL DAG på IP kräver storsatsningar på kvalitativ underhållning (inklusive en hemmavinst som ju är svår att beställa) om den ska dra till sig nya återkommande åskådare. Kanske skulle stadens bussbolag kunna köra "nöjesbuss" till IP från t.ex. Rosengård, Lindängen och Limhamn?

Egentligen vill vi nog inte att Malmö blir helt gul, bara att staden blir mera gulblå. Blandar vi dessa får vi grönt – sol, himmel och parker, där har du vårt Malmö!

Vad kan IFK Malmö göra? Tänk till och skicka ett förslag till Göran Åkerman, om du nu inte redan har gjort så. Själv ska jag se om mina synapser kan leta upp någon briljant idé från min personliga hårddisk, trots att jag heter Björn litar jag inte på RAM-minnet.

Små stick och knäppa kommentarer

Bron i all ära: men när får vi återigen en båt mellan Malmö och Köpenhamn? Med rødspætte og remoulade, en bajer og en lille en?

Ny trafikreporter i Radio Malmöhus: hur har denna utsocknes, vilsekomna och osäkra praoelev hamnat här? Sorry, men på en sådan plats krävs geografisk kännedom, rätt uttal och en stabil röst.

Om IFK börjar med Gaelisk fotboll: då kan man slå samman fotbolls- och handbollslaget till ett!

Citytunneln: bör väl ha en uppgång vid IP också. Tänk så nära det blir från Triangeln, om man räknar på samma sätt som vid de andra uppgångarna.

Fritt fall i Folkets Park: Undrar om Bo01-gänget är inblandat?

Du "Blombarj": lycka till med korvkrängandet i sommar! Vi kan knappt barja oss.

Det var allt för denna gången. Före premiären hoppas jag att kunna presentera någon (eller kanske några) intressant intervju på den här sidan. Tills dess önskar jag alla läsare (ja, alla andra också men de ser ju inte det här), En Härlig Gul Vår och en ljus tro på framtiden trots vad som just nu sker i världen.

Es ist Unser in der Luft, dann kommen die Bären und Löwen!

BAL/03