Björnen ryter till
Att vilja, men inte kunna, är illa nog, men när viljan dessutom saknas då är det riktigt illa. I de båda senaste matcherna har "di gules" spel knappast utstrålat vilja och positivism. När sedan tekniken fallerar på många håll, då blir det förlust även mot ett svagt Trelleborg. Ska IFK Malmö hänga kvar i ettan, då krävs det en attitydförändring, och den måste komma redan i Kalmarmatchen.
Sommaren går obevekligt mot sitt slut, dagarna blir kortare och mörkret tar över på kvällarna. Träden börjar få enstaka gula blad, när nattemperaturen kryper nedåt. Flyttfågelsträcken strömmar oförtrutet på i sina farliga färder mot varmare trakter. Men, så länge det spelas fotboll är det fortfarande sommar eller hur? Vinter blir det först när hockeyn och framför allt handbollen tar över. Lika spännande som det nu är att följa fotbollslagets kamp mot nedflyttningsstrecket, lika spännande blir det nog att följa handbollslagets kamp för att hålla sig kvar i elitserien. Vem vet, kanske den gula handbollen kan skrälla ordentligt mot de stora etablerade lagen? Då kan det bli trångt i Baltiska Hallen.
Tillbaka till fotbollen.
Efter debaclet mot Brommapojkarna, där flertalet av de gula spelarna spelade långt under den nivå som de tidigare visat mot Göteborgslagen, var naturligtvis förhoppningarna på en revansch i "lokalderbyt" mot TFF stora. Mot BP på IP, var det i praktiken bara Marcus Svensson och Kenneth Mattsson som kämpade matchen igenom. Okej, Mange jobbade som vanligt hårt, men fick knappast något understöd från mitten och hamnade då givetvis i alldeles för komplicerade situationer. I SDS citerades ett uttalande från Patrik Johansson efter matchslut: "Nu måste hjärtat komma med i fortsättningen". Jag skulle hellre se att hjärnan kom med. Det vill säga att det fanns en konstruktiv tanke bakom alla passningar och avslut (de senare är ju så få att de verkligen måste utnyttjas maximalt). Att man använder hjärnan ska dock inte tolkas som att spelet ska gå långsamt, för då riskerar spelarna att hamna i den slags bryderier som Martin Alm tyvärr har gjort lite för ofta på sin högerytterbackplats.
BP-matchen är nu historia (en trist sådan det medges), men både den och TFF-mötet bör föranleda djupgående funderingar inuti Patriks huvud (inte så mycket i hjärttrakten) och naturligtvis också allvarliga samtal med spelarna. Att enstaka spelare emellanåt är ur form är inget konstigt, men när ett helt lag flippar ut och spelar knattefotboll i Superettan, då är det något annat som inte stämmer.
Den allt kyligare tisdagskvällen i Trelleborg blev, som alla säkert känner till, ingen rolig föreställning. Varken TFF eller IFK visade upp något som tydde på att detta rörde sig om elitfotboll. Mängder av felriktade passningar (där Di gule var sämst på att hitta adressaterna, alternativt: mottagarna stod stilla och funderade på andra saker?), ett otal misslyckade nertagningar där bollen förloras och alldeles för mycket tjongande på bollen utan tanke och mål. Vångavallen blev de facto Tjongavallen denna kväll. Att TFF gick från planen som vinnare, var mer ett resultat av tillfälligheter än av bra spel. Oavgjort skulle nog mer ha speglat spelet på plan. Den fullständigt onödiga straffen, som blev avgörande, får Mattias Filipanics ta på sig. Straffsparken som sådan hade han ingen chans på. TFF:s anfall på vänsterkanten var ofta lyckade och Martin Alm kom allt som oftast på mellanhand, fast hans inlägg till 1-1-målet var läckert avvägt och uppväger lite av försvarsmissarna. Mittförsvaret i IFK agerade positivt, Glenn hade några attacker på vänsterflygeln och dessutom ett par fräsande frisparkar, som dock inte höll sig innanför målramen.
Allt som allt en medioker uppvisning av två lag som kan så mycket mera. TFF siktar fortfarande mot allsvenskan (men då behövs en markant höjning av spelkvaliteten) och IFK Malmö kämpar mot det förhatliga strecket som man just nu balanserar på.
Nu är det snart måndag och dags att ta emot Kalmar FF på Malmö IP. Kalmariterna som kom från allsvenskan har skapat en lucka till TFF i toppen av tabellen och deras ambition är givetvis att behålla och förstärka sin ledning, för att snabbt kunna återvända till den högsta serien. Jag tror inte att KFF tror på en enkel vinst på sköna IP. Tvärtom förväntar de sig säkert en tuff och tät batalj, eftersom de är medvetna om "di gules" tabelläge. Frågan är nu om IFK Malmö kan mobilisera kraft nog för att bjuda upp till en jämn (ja det gör ju inget om vårt gula lag tar kommandot) och spännande match. Kan Patrik få spelarna att komma tillbaka i den form de hade mot t.ex. Häcken och Frölunda, ja då bör vi mycket väl kunna snuva Kalmar på tre poäng och samtidigt göra toppstriden mer osäker, och IFK:s situation en aning bättre. Det är ju trots allt åtta omgångar kvar, men samtidigt inga lätta matcher. Vi har kvar att möta bl.a. Assyriska, Falkenberg och Gefle, lag som liksom IFK slåss för att stanna kvar. Att ta poäng har varit viktigt hela säsongen, men efterhand som det tätnar i botten så blir varje poäng allt värdefullare. Framöver gäller det sålunda att visa vilja att stanna kvar i Superettan. Den uppgivenhet och flegma som har gått att spåra i de senaste matcherna, den vill vi ha bort.
Laguppställningen diskuteras ofta på läktare och bland supportrar på stan. För min del skulle jag bli glad om Anders Jemail kom tillbaka som högerytterback (om han är i gammal god form vill säga), Alm kanske åter i innerbacksposition (fast nu är det konkurrens där, både Svensson och Milosevic har visat upp bra spel och Fredrik är definitivt en klippa), Johan Åkesson på vänsteryttermittfält (bra tempo och teknik) och varför inte Wissam som komplement till Mange (Niclas har det tungt)? Mittfältet är annars den del som oftast inte fungerar (när mitten spelar bra då brukar övriga delar också växa). Med Jonas tillbaka och Johan till höger, är de övriga två mer tveksamma. Marcus har gjort habila insatser medan Martin Abrahamsson inte verkar få ordning på sitt spel. Nikolaj kan vara ett alternativ, men han har ingen stabilitet i sitt uppträdande och Jörgen går det mycket trögt för. Tur att det inte är undertecknad som ska ta ut laget! (Hade jag haft något inflytande då skulle vi fortfarande haft Fischbein och Sopi i de gula tröjorna).
Om nu spelet i Trelleborg inte var på topp (snällt sagt), så kan man inte klaga på åskådarnas (de blåvita alltså) engagemang. Härligt liv på läktarna och en eggande supportertrupp med viss sånglig förmåga dessutom. Tyvärr varken sågs eller hördes någon gul motsvarighet, vilket enligt min uppfattning är ett stort underbetyg till denna stolta gula klubb. Problemet är väl att IFK:s supporterklubb till 99 procent (?) består av gamlingar som jag själv och ännu äldre. Knappast ett klientel som man bygger en hejande, sjungande och flaggviftande gul klack av. För varje säsong som går kommer det att bli allt svårare att rekrytera ungdomar till supporterklubben. Redan idag "mobbas" de skolungdomar som inte är ljusblå, oavsett om de är intresserade av fotboll och, för den saks skull, av MFF. Den som kommer till skolan i en IFK-tröja måste ha mycket skinn på näsan idag.
En annan, sak som väl alla märkte på Vångavallen, var att TFF-spelarna efter matchen tackade sina supportrar och även resten av publiken. Jag har sagt det tidigare och säger det igen. IFK-spelarna borde alltid tacka publiken efter match på IP (eftersom vi inte har någon klack är det svårare på bortaplan) och detta oavsett om laget vunnit eller förlorat. En lojal åskådarskara som oförtrutet ställer upp i alla väder, bör ses som en viktig del av föreningen och därmed värd att respektera. Detta bör väl ligga i Patriks intresse att genomföra, antar jag?
Om nu A-lagets bristande spelförmåga har gjort läget i tabellen minst sagt prekärt, då kan vi å andra sidan glädjas åt grabbarna som spelar i Pojkallsvenskan södra. IFK Malmöpågarna leder den serien och har goda chanser att vinna den. Damerna i division 4, kämpar på bra och har fortfarande ordentligt häng på täten. För er som inte brukar följa andra lag än herrarnas A-lag, kan matcherna på Stadionplanerna rekommenderas. För datum och tider kan man t.ex. gå in på "kalendern" här på hemsidan.
Avslutningsvis: min fromma förhoppning är att vi ska få se ett "nytänt" IFK Malmö mot Kalmar. Vi vet alla att kapaciteten och kunskapen finns, nu ska viljan och allt positivt plockas fram. Kalmar är visserligen en både trevlig och vacker stad och östsmålänningarna ett trevligt folk, men det betyder inte att vi ska skänka bort några poäng, här ska det bjudas upp till ärlig kamp.
Små stick och knäppa kommentarer
BAL/03
