6-1 för P95
IFK Malmös P95 hade inga som helst problem med att besegra Malmö FF:s P96 i lördagens bortamatch i P14 Skåne grupp A1. 6-1 (3-1) slutade matchen sedan det långa stunder varit spel mot ett mål.
"Di gule" hade inga som helst problem med att besegra den ett år yngre upplagan från Malmö FF. Större delen av matchen var det spel mot ett mål, varav hela den andra halvleken förlades på Malmö FF:s planhalva.
IFK Malmö var på spelhumör, men nyckeln i dagens match kom att bli det höga tempot och den rätta inställningen i spelet utan boll. Kollektivet arbetade och samarbetade tillsammans medan individuella nummer krönte verket.
Tidigt i matchen stänkte Stefan Vagic in bollen i nättaket efter att Samim Saadat arbetat fram bollen inne i straffområdet, 1-0.
Knappt två minuter senare visade "guligarna" prov på både underskattning och nonchalans när flera spelare tillät bollen på en frispark – med Adam Nordkvist i spetsen – droppa ned bakom försvarslinjen vilket Malmö FF förtjänstfullt förvaltade, 1-1.
Adam Nordkvist byttes omgående ut för att få fram ett budskap till övriga spelare på planen om att man i IFK-tröjan alltid ger allt i varenda närkamp och visar prov på bästa vilja och koncentration under alla moment.
Budskapet gick fram och "di gule" arbetade sedan koncentrerat under resten av matchen där klasskillnaden blev ytterst påtaglig. Även Adam Nordkvist – väl på planen igen – gjorde ett fantastiskt arbete, offensivt såväl som defensivt.
Det snabba passningsspelet kom igång direkt efter kvitteringsmålet. Bollen gick ofta på få tillslag och "gulingarna" skapade kontinuerligt fina trianglar över hela planen.
Edwin Adolfssons volleykanon i bortre hörnet efter läckert samarbete med Samim Saadat till 2-1 var ett prov på fin teknik och spelförståelse.
"Di gule" fortsatte sedan att rulla boll fint, från kant till kant, varvat med snabba attacker centralt, både på djupet och genom mittfältarnas fina speluppfattning där man sågade sig enkelt förbi försvarsleden.
Erik Cikaric distinkta vristskott i bortre på Joy Hossains magnifika framspelning var ett klassiskt skolboksexempel och avgjorde defintivt matchen, 3-1.
"Di gule" enades om att fortsätta lufta truppen under matchen och att spela med högre tempo i den andra halvleken, vilket man med framgång gjorde under de återstående 30 minuterna.
Därefter följde Dino Mesic upp målkavalkaden genom ett hattrick.
Först spelade Oscar Hansson fram till 4-1 efter att bollen gått mellan fem olika spelare på ett tillslag.
Sedan erövrade Dino Mesic bollen efter hårt försvarsarbete och kunde sedan dribbla förbi två spelare för att slutligen prickskjuta från distans i det högra hörnet, halvmetern under kryssribban, 5-1.
Och inom bara loppet av åtta minuter var Dino Mesics hattrick fullbordat när Adam Nordkvist stod för förarbetet, 6-1.
"Di gule" spelade fin fotboll, den sortens fotboll som är kul att spela och kul att titta på – och så borde det alltid vara.
Det var lekfullt, många fina individuella nummer, men framförallt ett passningsspel som var enastående och snabbt. Ofta gick bollen på ett tillslag.
Ytterbacksspelet var bländande och attackerna som Edwin Adolfsson och Christian Addo svarade för var mycket matchavgörande.
Christian "Alves" Addo gjorde sin bästa match i IFK-tröjan och var en fullgod tiopoängare. Den eminente ytterbacken svarade för crossbollar, precisa inlägg, överlappningar, väggspel, spelvändningar, helhjärtat närkampsspel, fantastiska finter och en spelförståelse som ger mersmak.
Beröm till alla i laget för en fint genomförd match. Laget börjar närma sig det spel de kan spela, även om en liten bit alltjämt saknas.
Beröm också till den duktige domaren som var följsam, aktiv och engagerad. Spelet tilläts få kontinuitet.
Matchen spelades 2×30 minuter.
Startelvan (4-3-3): Nils Löfberg – Edwin Adolfsson, Alexandar Trifkovic, Shadi Romi (lk), Christian Addo – Dardan Behrami, Adam Nordkvist, Joy Hossain – Samim Saadat, Stefan Vagic, Alaa Ahmed. Avbytare: Benjamin Blomberg, Dino Mesic, Erik Cikaric, Oscar Hansson, Tugay Yildirim.
Matchens lirare: Christian Addo.
