IFK Malmös P95 är utslaget ur Eskilscupen trots en makalös offensiv och en överlägsenhet som gladde storpubliken. Efter 1-1 vid full tid blev det förlust med 4-5 efter straffar i åttondelsfinalen mot Lommaryds IF.

IFK Malmö hade fått några tunga återbud däribland Alaa Ahmed (lår), Nigel Jackman (knä), Patchicco Diallo (borta sedan tidigare, knä) och bänken bestod av endast tre spelare.

Alexandar Trifkovic gick in i startelvan trots ömmande knän, medan Tugay Yildirim och Lukas Dahlström turades om i det defensiva arbetet eftersom deras ömma knän inte skulle klara en hel match.

Nu ska det inte klagas på cupen eftersom den är väldigt fint organiserad med trevligt och hjälpsamt folk runt omkring, men planerna måste klippas innan en sådan här stor turnering. Tror samtliga knän hade mått bra av mindre "ängsmarker" på planen.

Stefan Vagic, vår starke center, hade återkommit till Sverige, men han skulle först hinna fram till en eventuell kvartsfinal. En spelare som hade behövts i den här matchen skulle det visa sig.

IFK hade lyckats luska fram att Lommaryds IF var ett defensivt lag med långa uppspel och framförallt snabba omställningar.

Matchen sparkades igång i hettan och direkt var det kamp om varenda milimeter på planen. Närkamperna var många och tuffa.

IFK Malmö tog sig in i boxen vid ett flertal tillfällen, men sju av halvlekens åtta avslut gick utanför målramen. Skärpan var inte den bästa i de avgörande lägena och saknaden av en målskytt, eller "killer i boxen" skulle göra sig påmind under hela matchen, i synnerhet den andra halvleken.

Matchen var knappt sex minuter gammal när Lommaryds IF stack upp i sitt första anfall, en snabb kontring på IFK:s vänsterflank.

Inlägget flög i en båga vid kortlinjen (många menade på att bollen var långt över kortlinjen) och med en markeringsmiss i boxen kunde en något passiv Nils Löfberg i målet bli överspelad av en boll som föll vid bortre stolpen och sköts in på volley, 0-1.

Ett anfall, ett avslut och inget eget spel. Mer krävs oftast inte för att ett motståndarlag ska ges möjligheten att få hål på "di gule".

"Gulingarna" knöt näven och började arbeta sig in i matchen, men det var svårt mot ett väl organiserat Lommaryd som följde sitt defensiva taktiska upplägg till punkt och pricka.

Bakom backlinjen huserade en ”sweeper” som bara hade att rensa undan alla djupledsbollar.

Halvvägs in i första halvlek hade Lommaryd en frispark tio meter utanför det egna straffområdet. Fem utespelare placerade sig bakom bollen och de fem återstående strax bortom mittcirkeln och sedan kom långbollen.

IFK Malmö rullade boll och försökte luckra upp den tio (!) man starka försvarsmuren och när det såg ut som om laget hade gett upp för att få nya krafter i pausvilan som blott var några få sekunder borta dundrade Dardan Behrami in en frispark från cirka 32 meter, 1-1.

Under pausen enades "gulingarna" om att inte slå djupledsbollar genom Lommaryds backlinje eftersom deras "sweeper" bara hade att skicka iväg bollen. Spela bollen till foten på en spelare med fart.

Andra halvleken var en sällan skådad uppvisning av IFK Malmö gällande teknik, passningsspel, anfallsspel och karaktär.

Tyvärr brände Shadi Romi en straffspark redan efter två minuter.

Trots hopplösa hockeytacklingar, efterslängar, glåpord (från Lommarydledarna) och utsträckta ben med dobbarna före kom det gula kortet endast fram tre gånger.

"Di gule" vann avsluten med hela 16-0 i den andra halvleken, varav två ramträffar och tre räddade bollar på mållinjen.

Tyvärr tvingades Lukas Dahlström bryta redan i inledningen av den andra halvleken då en ful tackling mot ryggslutet träffade illa, långt efter att han passat bollen vidare.

Under matchens sista två minuter hade "gulingarna" hela fem avslut på mål.

Hade det varit "vanligt" seriespel hade varningarna följts av en femminutersutvisning och Lommaryds IF hade tvingats vid mer än ett tillfälle få spela med åtta (!) utespelare.

Dessvärre är fotbollen inte alltid rättvis, vilket vi alla ofta får erfara. Så även denna gång när det oavgjorda resultatet behövde avgöras på straffsparkar.

Lommaryds IF lottades att slå den första straffen och trots att bollen gick utanför kunde inte Samim Saadat ta tillvara på det fina utgångsläget. Även Samim Saadat missade.

Lommaryds IF satte sedan sina tre nästföljande straffar och Joy Hossain, Edwin Adolfsson och Alexandar Trifkovic gjorde likaså.

När det var dags för den femte och kanske avgörande straffsparken gick Nils Löfberg i IFK-målet åt rätt håll, men han kunde inte nå bollen som smet invid stolproten.

Dardan Behrami hade möjligheten att utjämna, men duktige målvakten i Lommaryds IF chansade tidigt åt rätt håll och IFK Malmö förlorade straffsparksläggningen med 3-4, totalt 4-5.

Beröm till de sportsliga spelarna i Lommaryds IF som agerade fint efter avgörandet. En liten spark i ändalyktan till ledarna som måste föregå med bättre omdöme.

"Di gule" hade matchen spelmässigt och visade upp ett fint register som lovar gott inför framtiden. Detta trots att spelare som Alaa Ahmed, Christian Addo, Nigel Jackman, Patchicco Diallo, Safet Besic och Stefan Vagic saknades.

Det som går att förbättra är kommunikationen på planen då "gulingarna" är ett av de lag som pratar minst på planen. Skärpan i avsluten inne i boxen, samt styrka och spänst. Räkna med att "di gule" har tuffa träningar framöver ända fram till seriepremiären om tre veckor.

Tack till arrangerande Eskilsminne för inbjudan och en fin turnering.

Matchen spelades 2×20 minuter.

Startelvan (4-1-3-2): Nils Löfberg – Edwin Adolfsson, Alexandar Trifkovic, Shadi Romi, Adil Hakimi – Tugay Yildirim – Dardan Behrami (lk), Erik Cikaric, Joy Hossain – Samim Saadat, Adam Nordkvist. Avbytare: Astrit Brahimi, Lukas Dahlström, Oscar Hansson.

Matchens lirare: Edwin Adolfsson, Joy Hossain & Lukas Dahlström.