Tung förlust för P95

"Gulingarna" kan inte beskylla någon annan än sig själva för den svidande förlusten. Avsaknaden av karaktär, vilja, spelsinne och passningsspel var så slående att många av de tillresta anhörigas stöd visade på mer jävlar anamma.

Det var inget fel på tempot i matchen, men trots några fina nummer från båda lagen (de flesta signerade av hemmalaget) så förblev matchen ett evigt kämpande, frustande och långbollande. Med andra ord en rätt så dålig match med mest ställningskrig under 60 minuter.

Redan i matchinledningen visade sig IF Limhamn Bunkeflo 2007 vara det aggressivare laget och långt fler första- och andrabollar vanns av de rödklädda. "Gulingarna" var stillastående och flera av dem vek ner sig i närkampsspelet.

Undantagen var Lukas Dahlström som återigen gjorde ett tvåmansjobb på mittfältet och den outtröttlige Shadi Romi som på egen hand svarade för flera matchavgörande brytningar.

Matchen var knappt tre minuter gammal när hemmalaget visade (och detta skulle inte vara någon överraskning för gästerna!) att de skulle attackera på kanterna och med den speluppbyggnad ledarna varnat för.

Likväl blev Christian Addo alldeles ensam i sitt försvarsarbete på sin vänsterkant medan spelarna på högerkanten (mittfältare och försvarare) helt förlorade sina positioner. Flera farliga inlägg skar genom IFK:s straffområde från höger utan att resultera i något avslut på mål.

De första tolv minuterna ska IFK Malmö vara glada för att de otaliga inläggen mest ledde till skott (läs nick) utanför målramen. Adil Hakimi i IFK-målet räddade dock en utsökt nick från straffpunkten som var på väg en bit in under kryssribban.

Därefter lyckades "gulingarna" hamna lite mer rätt i sina positioner än tidigare. Vänsterkanten täppdes till rejält medan högerkanten fortfarande hade uppenbara problem med hemmalagets frejdiga offensiv.

Centralt på planen skedde det inte mycket, inte mer än knuffar och fasthållningar. Bollen var mer uppe i det blå än nere på marken. Chansbollar och många långa bollar haglade genom luften.

"Di gule" hittade under matchen inte mer än i fyra-fem minuter sitt eget spel, och ägnade resten av tiden att spela meningslös fotboll i luften. Ett sådant spel har vi sett "gulingarna" falla in i tidigare och då brukar det bli noll poäng.

Efter 19 minuter kom så misstaget som IF Limhamn Bunkeflo skickligt utnyttjade. Mittbacken Alexandar Trifkovic bröstade ned en boll, men inte bättre än att den hamnade hos fötterna på en av hemmalagets spelare.

Utan att tveka spelades bollen mellan två handlingsförlamade mittbackar och friläget var ett faktum. Trots Adil Hakimis snabba reflexer kunde han inte mota det hårda markskottet från att gå in i mål, 1-0.

IFK Malmö försökte sedan att knyta näven och komma igen, men rädslan var där konstant. Ingen vågade hålla i bollen och spela enkelt (bakåt eller i sidled). Bollen skulle tydligen bara framåt och oftast i form av en lång luftboll – utan att orientera sig om var lagkamraterna var först.

Kommunikationen på planen var obefintlig och likaså rörelsen. IFK:s annars fina kortpassningsspel var som bortblåst. Inte heller väggspel, överlappningar eller spelvändningar skedde.

Anledningen till detta var att de flesta av spelarna inte plockade fram karaktär och kreativitet. De som försökte undvika att begå misstag begick oftast fler och mer ödesdigra misstag – på bekostnad av att försöka uppnå och eftersträva kreativitet.

Ingen vågade lyfta blicken och njuta av att spela en toppmatch. Och lyfter man inte blicken så ser man inte möjligheterna.

Joy Hossain hade ett utmärkt läge att gå på avslut strax utanför boxen, men valde istället att söka sig bort från den centrala skottsektorn och djupledsbollen till kvicke Rani Al-Saad blev alldeles för brant.

Nigel Jackman byttes in före paus för att laget skulle känna att det fanns en naturlig forward som gärna stack på djupet. Istället matades Nigel Jackman med hårda skottpassningar i brösthöjd.

Under halvtidsvilan försökte man sporra varandra till att "eftersträva sitt eget spel" istället för att "undvika misstagen".

Därefter visade hemmalaget åter prov på blixtrande attacker och hade det inte varit för IFK:s duktige innerback Shadi Romi och dennes vältajmade i-sista-sekunden-brytningar hade de rödklädda haft minst tre frilägen att gotta sig åt.

"Di gule" bytte in Safet Besic på bekostnad av en innerback. Man hoppades att med två mittfältare placerade i backlinjen skulle laget ha fler passningsskickliga spelare på planen.

De efterföljande fem-sex minuterna började "gulingarna" med att försöka hålla bollen längs marken. Detta ledde till att man kom längre fram i banan med bollen under kontroll.

Två avslut utanför målet och ett inlägg som for högt och över de två anfallarna som for i djupled mot första stolpen blev resultatet av dessa försök. Varför inte ett enda lågt inspel mot första stolpen?

Kändes ändå som ett kvitteringsmål inte var helt utomjordiskt. IF Limhamn Bunkeflos 1-0-ledning var fortfarande välförtjänt och faktiskt i underkant sett till första halvleken.

Med drygt en kvart kvar att spela fick Lukas Dahlström en smäll på knäet och tvingades utgå. Mittfältet hos ”gulingarna” vacklade och hemmalaget kom igenom centralt tre gånger på kort tid.

Första gången gjorde Adil Hakimi en fin räddning på friläget, men inte bättre än att returen hamnade hos pigga spelare i hemmalaget som stötte bollen från en meter i tomt mål, 2-0. Misstänkt offsideläge.

Andra försöket som de rödklädda enkelt rann igenom centralt på planen, resulterade i ett skott som täckande försvarare blockerade med båda armarna. Solklar straff. Å andra sidan kunde straffen kanske ha kvittats mot föregående offsidemål.

Tredje försöket centralt, efter Lukas Dahlströms sorti, ledde till att försvararna täckte ut djupledsbollen. I samma vända skadades ytterbacken Christian Addo och även han tvingades lämna planen.

Hemmalaget ville ha det till en hörnspark och ännu en högljudd protest (tionde i ordningen, skämt åsido) mot domslutet mynnade äntligen ut i en varning.

Med sju minuter kvar och ett 0-2-underläge valde gästerna att formera om sig och åtminstone försöka spräcka hemmalagets fina svit av noll insläppta mål i serien. IFK Malmö formerades om till 3-4-3.

IF Limhamn Bunkeflo försvarade sig väl och två möjligheter var allt IFK Malmö orkade förmå sig att vaska fram.

Erik Cikaric hade en frispark som giock två meter utanför målet. Nigel Jackman fick en djupledsboll, men hemmalagets målvakt var påpassligt ute och styrde av anfallet.

Med tre minuter kvar kom matchens höjdpunkt. Den pigge spelaren Isak Strand i hemmalaget forcerade sig fram och drog till från distans. Bollen for i en härligt otäck båge över Adil Hakimi i målet och via ribban i mål, 3-0.

Det enda som är värt att notera därefter var Rani Al-Saads kvicka genombrott och skott från 25 meter som träffade i överliggarens överkant – IFK:s enda skott på mål i den andra halvleken.

IF Limhamn Bunkeflo vann välförtjänt och visade upp en fantastisk defensiv. Noll insläppta mål i serien och serieledning är ett kvitto på ett lag som arbetar hårt för varandra.

"Di gule" har mycket att fundera över och många spelare måste rannsaka sig själva: behövs det verkligen en ”dagisfröken” för att man ska arbeta hårt under träning?

"Gulingarna" måste komma med karaktär, vilja, laganda och med stora portioner disciplin till samtliga kommande träningar om inte laget ska börja snegla neråt i tabellen istället för uppåt.

Ledarstaben har under några timmars samtal på fredagen kunnat enas om tre saker: truppen måste bantas, spelarna måste visa hundraprocentigt ansvar och disciplin framöver, samt att laget måste återgå till 4-3-3.

Matchen spelades 2×30 minuter.

Startelvan (4-4-2): Adil Hakimi – Dardan Behrami, Alexandar Trifkovic, Shadi Romi, Christian Addo – Erik Cikaric, Lukas Dahlström, Joy Hossain, Rani Al-Saad – Samim Saadat (lk), Stefan Vagic. Avbytare: Nigel Jackman, Oscar Hansson, Safet Besic, Shqipron Rexha, Tugay Yildirim.