Green summerar P95-året 2009

Säsongen 2009 är snart till ända för IFK Malmös P95. Det innebär dock inte att arbetet inte är i full gång med att stärka, förstärka och blicka framåt för "gulingarna".

Om man ska summera året måste man ge killarna betyget godkänt. Ibland med mer mersmak och ibland med lite bitter eftersmak. Men sådan är fotbollen – spelet vi alla kommit att älska.

Det har funnits stunder när laget spelat en oerhörd underhållande fotboll där känslan av att "ha världen vid sina fötter" varit överhängande stor och där vi alla trott att vi har kunnat besegrat vem som helst, när som helst.

Sedan har det dessvärre också infunnit sig stunder – inte många – där laget underpresterat å det grövsta, sett ängsliga ut och spelat en fotboll ingen vill kännas vid. Då har också svidande förluster uppstått.

Våren såg annars bra ut med en fantastisk försäsong, både sett till träningar och träningsmatcher. Killarna avslutade DM-gruppspelet på ett fint sätt, tog sig ända fram till kvartsfinal innan det tog slut.

Uppe i Helsingborg spelade vi stundtals ut HIF i den första halvleken och hade märkligt nog "bara" en unddamålsledning med oss ut till halvtidsvilan.

Så bra som IFK Malmö var i den första kom hemmalaget att vara i den andra halvleken, samtidigt som vi upphörde med att spela fotboll. Ansvar, kreativitet och fokus saknades fullständigt hos nästan samtliga spelare.

Vi fick avsluta matchen med nio man (onödiga varningar) och HIF kunde vända matchen och vinna. Därmed var alla förhoppningar och målsättningar om att nå en final i DM omintetgjorda.

Vi deltog i Åshöjden Cup, en turnering vi betraktade som en träningsturnering. Vi gick runt på hela truppen, även de som nyligen hade återvänt från rehab luftades. Till slut stod vi som välförtjänta slutsegrare.

Vårserien i Skåne grupp A kunde man vinna efter lite hjälp i den sista omgången där vi oväntat snuvade IF Limhamn Bunkeflo 2007 på guldet. Kanske var det tillfälligheter som gjorde att vi vann serien och inte skicklighet.

Samtidigt spelade vi en fin offensiv fotboll och producerade flest mål framåt. Att vi sedan inte räckte till när vi mötte lokalrivalerna IF Limhamn Bunkeflo 2007 är en annan sak att dryfta (red. anm. se längre ner i artikeln), men seriesegrare i högsta serien för andra gången på tolv månader var ändå ett faktum.

Under sommaren "försvann" många på en alldeles för lång semester och här borde jag som ledare markerat tydligare vad det innebär att tillhöra toppskiktet i Skåne och framförallt vad det innebar att representera IFK Malmö. Detta var en engångsföreteelse, räkna med det!

På tok för många spelare återvände, slöa, otränade och med alldeles för mycket god mat i buken. Ett enormt arbete väntade om hösten inte skulle bli spolierad.

Nu har vi färdiga mallar för individuell träning att följa, även på semester. Spelarna "klockas" och tiderna ger en fingervisning om de ansträngt sig för att bibehålla formen under ledigheten.

Rickard Bjelk, som gjorde ett fantastiskt arbete med killarna under våren, slutade hastigt för ett annat arbete, välbetalt, inom en annan idrott. Han behövde ersättas omgående.

Johan Carlsson dök oväntat upp och erbjöd sina högst välkomna tjänster som ledare. Vi är ett bra komplement till varandra. Johans lugna inställning har precis den positiva effekt jag stundtals kan behöva.

I samma veva valde vår interna skyttekung att lämna oss för en annan klubb. Sånt är livet.

Vi blev inbjudna till Eskilscupen och for dit med noll förväntningar. Vi spelade stundtals drömlik anfallsfotboll, tog oss hela vägen till åttondelsfinal där vi spelade ut skickligt defensiva Lommaryds IF och vann avsluten med 24-2.

Tidigt ledningsmål och de kunde backa hem med sin femmanna backlinje. Dardan Behrami kvitterade med en frisparkskanon halvvägs in i matchen och sedan radade vi upp chanser och förlade spelet enbart på deras planhalva.

Fyra ramträffar och ytterligare två gånger rensades bollen undan från mållinjen. Ja ,närmare än så kom vi aldrig en kvartsfinal. Vid ett tillfälle var bollen över målinjen menade killarna.

I straffsparksläggningen förlorade vi och ibland är allt bara så där förbannat orättvist.

Vi åkte hem med uppmuntrande ord från många andra ledare: "ni spelade den bästa fotbollen!"

Väl hemma började flera spelare droppa in från sin långa semester och med knappt två veckor till höstpremiären av Skåne grupp A kunde man märka en viss förhöjd stressnivå bland spelarna.

Många runtomkring laget (föräldrar och andra med anknytning till laget) hade höga förväntningar på killarnas höstsäsong. Vi ledare hoppades på en topptreplacering och en final i MM, väl medvetna om det hårda arbetet som väntade.

Redan i den andra omgången fick lagets ende – och suveräne – målvakt, Nils Löfberg, en fraktur i knäet och vi fick klara oss hela hösten utan målvakt.

Killarna gjorde en enorm uppoffring och tog stort ansvar. Ett ansvar många utanför laget inte riktigt insett vad det innebar. Adam Nordkvist, Adil Hakimi och Dardan Behrami ska ha massor med beröm och respekt för att de ställde sig mellan stolparna när vi mötte Skånes främsta.

Återigen producerade vi flest mål i serien, men med förluster mot rivalerna Högaborgs BK (2-3) och IF Limhamn Bunkeflo (0-4) var chansen till serieseger mikroskopisk. Återigen en kollektiv kollaps i nästsista omgången borta mot IK Wormo och möjligheterna till en finare placering än fyra var nu omöjlig.

Utan vilodag åkte vi dagen därpå till Helsingborg för att möta våra övermän från DM i den sista omgången. Återigen utan målvakt, men med en felfri inställning från killarna är vår offensiv nästintill omöjlig att förhindra.

En fantastisk underhållande match från båda lagen, där IFK Malmö kunde stå som slutsegrare (3-2). Vi slutade fyra i serien bakom Helsingsborgs IF (trea), Högaborgs BK (tvåa) och seriesegraren IF Limhamn Bunkeflo 2007.

IF Limhamn Bunkeflo 2007 då? Jo, vi har förlorat tre raka matcher mot dem och de har blivit lite av ett spöke för oss. Det krävs karaktär av samtliga för att ta oss an denna motståndare och vända denna negativa trend.

En elementär filosofi är: "eftersträva framgång istället för att undvika misstag". När man försöker undvika något blir det i många fall till sist en självuppfyllande profetia. Ungefär som att avsky att förlora. Känslan av att "älska att vinna" ska alltid vara större än känslan för "hata att förlora"”.

Det handlar om karaktär och det kommer vi att få se mycket av i IFK Malmös P95 framöver, det är jag övertygad om, dock inte i årets avslutande tävlingsmatch – finalen i MM.

Killarna hade nått målsättningen att nå MM-finalen som skulle spelas på fina Malmö IP. Med extrainsatta  träningar, med tonvikt på förbättrat förvarsarbete, i målvakten Nils Löfbergs frånvaro, kändes nödvändigt om vi skulle kunna ge Malmö FF en rejäl match.

Matchen hade knappt börjat förrän den var över. Jag upplevde min största förlust både som ledare och spelare, någonsin. Att vi sedan spelade för vårt klubbemblem i den andra halvleken och vann avsluten spelade i det långa loppet mindre roll då det redan stod 1-8 i halvtid.

Vi förlorade MM-finalen, men mer på våra egna brister än på motståndarnas färdigheter. Vi lovade varandra dyrt och heligt efter den matchen att aldrig mera uppträda såsom vi gjorde i den första halvleken.

Som sagt, en godkänd säsong av killarna som saknat Nils Löfberg oerhört mycket under hösten. Under våren höll den reslige målvakten (195 centimeter) nollan hela elva (!) gånger.

Nu är arbetet i full gång med att stärka och förstärka laget för att alla inblandade, ledare, spelare och alla andra knutna till laget ska kunna blicka framåt. Hur ska vi då göra för att lyckas?

Jo, två dagar i veckan lägger vi 65-75 procent på fysträning och resten på spelförståelse. Med fysträningar menar vi snabbhet, acceleration, explosivitet, styrka, spänst, koordination, balans och uthållighet. Allt spel sker bara på ett eller två tillslag.

Två dagar i veckan har vi individuell träning, runt 80 procent, där vi fokuserar på att höja varje enskild spelares lägsta nivå, men framförallt höja deras främsta kvaliteter.

Och det är väl inget nytt under solen att jag brinner för statistik – bara man vet vad man ska ha den till. Sett till spelarnas avslutsteknik så har vi kommit fram till att 60 procent av spelartruppen har förbättrat sina avslut med 10-20 procent den gångna veckan.

Nu återstår tre matcher i vinterserien (startar 28 november) och ett deltagande i Skånecupen (inomhusturnering) innan säsongen 2009 kan läggas till handlingarna.

Vinterserien fortsätter fram till den sista mars 2010 och då har redan DM dragit igång på fullt allvar.

Nu blickar vi framåt!