Ulf R:s krönika efter avancemanget
Alla malmöbor gladdes som barn över Di gules och Di blåes avancemang inom fotbollen, men jag är krass och säger: Detta var inte frågan om annat än en förväntad ÅTERSTÄLLARE. MFF ska spela i Allsvenskan, IFK Malmö hör som gammalt elitlag med anor till den yppersta eliten.
Allt annat är undantag från den "malmöitiska regeln", så jag tar den historiska söndagen 22 oktober med knusende ro. Vilket däremot glatt överraskade var den sällsynt fina publiksiffran i kvalmatchen mot Torslanda: 3 600 på Gamla IP!
En så bra publiksiffra har inte Di gule haft på ett par årtionden och det visar också vilken publikpotential det finns i rikets tredje stad. Suget är stort efter "lillebror" i Malmöfotbollen, och om Kanariefåglarna bara vårdar sina medgångssupportrar så kan det bli fina siffror (också i kassaboken) kommande säsong.
Vårda genom att spela rolig, offensiv gåpåarfotboll som Di gule gjort under hösten, inte tråckla till förbannelse som finlirarna i MFF lidit av de senaste åren.
F d mesta mästarlaget Malmö FF är tillbaka i högsta ligan igen. Ett års förvisning, denna gång på rent sportsliga grunder, justerades av nästan samma spelare som "tog ner" laget ett år innan. Under året försökte Di blåe finna sin förlorade vinnarsjäl igen (fråga HIF:arna!) – det lyckades, men det var inte lätt – och priset kan bl a formuleras så här i lätt historiska termer: Tack vare nedflyttningen gavs IFK Göteborg chansen att passera MFF i allsvenskarnas egen Marathontabell, som MFF dominerat i årtionden. Göteborgarna lyckades pressa sig förbi när ett par omgångar återstod!
Det är väl för mycket att kräva att MFF omedelbart ska upp och slåss om SM-guld och Europamatcher med en gång, men att återställa ordningen även i Marathontabellen är en hederssak. Och om några år är även IFK även med i det finrummet. Jag borde inte skriva det, men eftersom jag känner honom så tror jag att det kvittar. Ingen vet ändå vem han är. Han som i fjor skrev i MFF: s programblad under pseudonymen Blådåren (inte filmens karikatyr!), och skrev riktigt bra krönikor dessutom, gillar OCKSÅ Di gule.
Vi har ofta pratat om det, och han – det är en "han" – tycker inte att han är mer schizofren än andra.
– Nä, du. Jag är malmöbo, jag är fotbollsgalen. Framför allt är jag INTE historiskt belastad av några idiotiska fördomar som härrör från 30-talet, vad Eric Persson tyckte om kanariefåglar, gula taxibilar och annat.Myterna får odlas av andra. Jag, min familj, mina vänner och fotbollskompisar vill se toppfotboll i Malmö, och för mig är det självklart att hålla på Di blåe i Allsvenskan och Di gule i Superettan.
* Men lite schizigt är det i alla fall?
– Inte mer än att är man född mitt i Skåne var förstaalternativet varken det ena eller det andra utan HIF.
* Du är värre än den där S. i Sydsvenskan som gillar vissa lag på östgötaslätten men skriver och låtsas som att han är malmöfan.
– Nä, så kluven kan jag aldrig bli.. Jag är inte sjuk i huve´t.
* Så när Di gule tar sig upp i Allsvenskan gen och det blir lokalderbyn mot MFF.
– Då är det HIF och TFF som gäller!
Jag har viss sympati för hållningen. Skojigt ska det i alla händelser bli, för 2001 återkommer Kung Fotboll i Malmö på allvar.
