Så tog vi steget ut och träffade en överenskommelse med vår nye tränare, Patrik Johansson från Landskrona. Styrelsen har fått mycket beröm för valet och på debattsidan har jag inte sett några negativa kommentarer. Mycket talas om ungdomen. Betänk att Svennis inte var ens 32 år när han tog IFK Göteborg till Allsvensk serieseger.

Vårt val av tränare har uppskattas mycket av spelarråd och spelare, vilket i sig var en förutsättning. Genom vårt val ser vi stora möjligheter att spelarna i juniorlagen får möjligheter att utvecklas på ett positivt sätt. Jag är övertygad om att Patrik kommer att få en mycket fin kontakt med juniorerna och att juniorerna kommer att ha en välgörande positiv respekt för honom.

Nu har spelarråd och spelarna fått vad de i bästa fall hade kunnat önska sig när det gäller tränare och därmed de bästa förutsättningarna inför Superettan. Dock skall styrelsen nu förhandla med spelarna om övriga villkor för det första året i Superettan och då kommer man osökt in på ekonomin. Fotboll har blivit mycket ekonomi. Jag läste att Zlatan Ibrahimovic skulle vara värd 50 miljoner för MFF!

Det låter sanslöst.

Vi vet att i IFK Malmö är de flesta ungdomstränarna och ledarna idealister, som ställer upp till ingen eller mycket blygsam ersättning.

Åke Stolt heter en sportjournalist i SDS, vars åsikter jag inte alltid kan dela, skrev i söndags om elitlicensen som skall gälla för alla elitklubbarna om ett år. Elitlicens lät som något positivt, något som skulle förbättra något som tidigare brustit men är det egentligen det. Skall verkligen Fotbollen centralstyras, kollektiviseras. Skall fotbollklubbarna stöpas om i samma form? Vad vill man egentligen förbättra med detta? Mycket mer administration för alla klubbar. De fåtal av elitklubbarna som fortfarande har sin största styrka i den ideella verksamheten kommer inte att ha möjligheter att kvarstå på elitnivå.

Vi i IFK Malmö satsar på att åter bli en stor ungdomsklubb. Vi tar ett stort socialt ansvar för våra ungdomar, som ser fotbollen som en rolig och givande verksamhet, som kan ge dem något meningsfullt i ett samhälle där de i andra sammanhang lätt blir utstötta eller känner meningslösheten. Vi vill ge ungdomarna chanser och möjligheter. Vi satsar inte bara på dem som har förutsättningar att bli stjärnor utan det skall finnas uppgifter för alla inom klubben.

Vi tror på att vårt A-lag med tiden skall bestå av många av de ungdomar som fostrats i klubben. Vi kan inte betala våra spelare högre löner och ersättningar än vad intäkterna medger. Vi är beroende av bidrag till ungdomssatsningen och vi är beroende av sponsorintäkter för vår elitsatsning. Sponsorernas intresse är beroende av hur duktiga våra spelare visar sig vara ute på plan och även i andra sammanhang.

Jag har svårt att se hur olika centralorganisationer kan tala om hur vi skall kunna driva vår verksamhet ekonomiskt. Jag ifrågasätter om det är klubbarnas uppgift i Sverige att agera som rena börsföretag dvs. handla med spelare som med begagnade bilar. Det kan inte vara vår uppgift att köpa ihop bästa tänkbara spelare för att han under ett år eventuellt skall lyckas hos oss och sedan säljas vidare till motståndarklubben. Spelarna vandrar omkring och tjänar pengar men utan klubbkänsla på en helt öppen marknad.

Hur skall klubbarna kunna övertala styrelse, tränare, spelare, ungdomstränare, ungdomsledare , föräldrar m.fl. att ställa upp ideellt om centralorganisationerna bestämmer ekonomiska spelregler.

Det är tråkigt när fotbollssegrar heter pengar. Det är befriande att AIK inte vinner serien utan i stället Halmstads BK , som verkar vara det ända Allsvenska laget med en kvarvarande integritet.

Här knyter vi samman vårt val av tränare. Vi letade inte tränare som var villig att ta ett uppdrag där han fick bäst betalt utan vi valde en tränare som vi tror har viljan att göra något för fotbollen , som inte vill ha färdiga stjärnor utan ungdomar som vill uppåt med klubben.

Vi tror Patrik har den förmågan.

När laget lyckas, ökar intäkterna och då skall hela klubben få nytta av det på olika sätt.