Hegenius om fotbollsåret 2004
Fotbollsåret 2004 går väl knappast till historien som något av de bättre i IFK Malmös historia. Föreningens målsättning var glasklar, för att citera ledaren Bo Cronqvist "Vi ska tillbaka till Superettan per omgående".
Ett uttalande Cronqvist gjorde en timme efter den tragiska händelsen uppe i Gävle förra hösten i Superettans slutomgång. En match Gefle vann med 2-1 och förpassade ner IFK till tvåan efter en treårig vistelse i landets näst högsta serie.
Något omedelbart återtåg blev det som bekant inte. Istället hamnade IFK Malmö, som var en av de stora seriefavoriterna, på en blygsam åttondeplats och där kontraktet inte bärgades förrän i den nästsista omgången. Ett resultat som näppeligen är godkänt.
Varför gick de då som det gick? En fråga som kräver många svar. Säsongen började annars i dur då det blev tre poäng hemma på IP i premiären mot ett annat tilltänkt topplag, Ängelholms FF.
En seger som borde ha gett IFK råg i ryggen inför de två stundande derbyna mot Bunkeflo och MABI. Vad händer då? Torsk i båda matcherna, 0-1 mot Bunkeflo och 0-2 mot MABI. Två nederlag som verkade som besk medicin på favorittyngda IFK.
I just dessa båda matcher spår jag att självförtroendet fick sig en rejäl törn. Laget började tvivla på sin egen kapacitet. Inte ens 4-0-segern mot Kristianstad någon omgång senare lyfte Anders Grimbergs manskap till några högre höjder.
Malmös "kanariefåglar" flög oerhört lågt denna svinkalla sommar. Skador och spelarflykter mitt under brinnande säsong gjorde heller inte saken bättre för den hårt prövade Anders Grimberg.
Som en följd av det har "Grimman" använt hela 26 spelare i serien. Mer än två hela lag således. När "di gule" förlorade kamratderbyt uppe i Hässleholm med 0-4 insåg till och med undertecknad att det här med en omedelbar återkomst till Superettan inte skulle bli verklighet.
Anders Grimbergs uppgift blev istället att se till att inte resan nedåt i divisionssystemet gick vidare. Grimman och pågarna drog i bromsen, plockade tre raka segrar, vilka var oerhört viktiga, mot Högaborg, Kristianstad och Karlskrona.
Nio poäng som i praktiken innebar att kontraktet var säkrat. Men en gul supporter ska lida. Det tre segrarna följdes upp med två förluster, mot Bunkeflo och MABI. Inte en enda poäng mot våra lokalkonkurrenter den här säsongen således.
Så det är väl tur att Malmö Anadolu BI spelar i trean nästa säsong. Just Bunkeflo IF och MABI blev vad Landskrona BoIS var för Malmö FF den här säsongen. Släkten är och förblir alltid värst.
Något positivt då? Jodå, Anders Grimberg har verkligen vågat släppa fram föreningens unga talanger med talangen Zoran Jovanovic i spetsen. Heders för det initiativet, Grimman. De matcher de unga spelarna har i kroppen nu kommer de att få nytta av nästa år.
Och vad kan vi då vänta oss av det? Faktum är att IFK lär mista en del trotjänare, Magnus Eriksson och Jörgen Svensson försvinner definitivt, lagkaptenen Jonas Danielsson kan göra detsamma. Att inte duon Tom Henriksen och Pontus Andersson fick förnyat var väntat.
Men med tanke på att så många etablerade spelare har lämnat IFK de två senaste säsongerna blir man lite orolig för framtiden, även om klubben har en framtida "bank" att plocka ur med många lovande och utvecklingsbara fotbollsspelare.
Frågan är dock om man kan ge dessa "ungtuppar" ett så stort ansvar som spelarflykten kan innebära. Och vad har styrelsen för ambitioner? Ekonomin är begränsad vad spelarköp beträffar, ett stort aber inför den framtiden.
Man kan snart sätta ett likhetstecken mellan tabellplacering och de likvida bankmedlena. Men IFK måste bestämma kursen, vill föreningen sikta på att bli ett elitlag igen eller leva anonymt, med en farligt nära gräns till småklubbsfotbollen?
Tyvärr är det nog så att plånboken avgör detta öde…
Nästa säsong blir oerhört viktig så till vida om det blir ett nyinstiftande av division 1 södra och norra (två serier under Superettan) säsongen 2006. För att nå dit krävs det en framskjuten placering av IFK.
Om inte, ja då lever föreningen verkligen på fotbollens bakgård igen. Division 2 blir ju då i själva verket division 4 säsongen 2006. För att inte hamna där måste de styrande visa handlingskraft.
I annat fall ser vägen till Superettan ut att bli väldigt, väldigt lång. Återtåget kan med andra ord ta tid…