Hegenius: Vem följer VMA till trean?

Elva omgångar är avverkade i årets upplaga av division 2 Södra Götaland, exakt lika många återstår innan det är dags att slutsummera. För IFK Malmö-anhängaren kommer hösten förmodligen att bli ett nytt lidande.

Laget parkerar som bekant på elfte plats med blott sju ynka poäng. Division 3-spöket har tagit ett bastant grepp om Anders Grimbergs manskap. Det enda laget IFK har inom någorlunda räckhåll är grannen Lunds BK.

Ett LBK som i sin tur har åtta poäng. Förmodligen blir det en tvekamp mellan dessa båda gulklädda lag om den ack så viktiga tionde platsen.

För att nykomlingen VMA IK ska kliva ner i trean står väl utom minsta tvivel. Även om laget lyckades slå IFK på IP med matchens enda mål en vacker dag i maj. För övrigt nordostskåningarnas enda mål så här långt.

Det säger en del om den klass IFK Malmö av årsmodell 2005 umgås med. Visserligen tippade jag "di gule" förhållandevis högt upp i tabellen, men det var ett tips med hjärtat. Hjärnan hade en annan uppfattning.

Personligen visste jag att det skulle bli en tuff säsong. Det kunde egentligen vem som helst räkna ut efter spelarflykten under vinteruppehållet, då en drös "mätta" spelare lämnade laget.

En del av dem har dock upplevt en ny renässans. Jag tänker då på den "filial" IFK har släppt iväg till tabellettan Bunkeflo IF. En lokalkonkurrent som kan spela i landets näst högsta division nästa säsong, kallad Superettan.

Medan IFK Malmö, i värsta fall, spelar i division 3 och förmodligen blir passerat av hårdsatsande Malmö Anadolu BI och eventuellt även av Kirseberg IF.

Två föreningar som ingick i den så kallade bollunionen för ett antal år sedan. Men det var i en tid då IFK spelade i Superettan, medan MABI och Kirseberg IF höll till i trean, precis som nu.

Blir detta skräckscenario verklighet innebär det att IFK Malmö i själva verket spelar i landets femte division säsongen 2006. För så är ju faktiskt fallet. Divisionsnamnen idag är ju bara vilseledande och falsk varudeklaration.

Allsvenskan, Superettan, nya division 1, division 2, talar klart och tydligt om att trean är nivå fem och inget annat. Därifrån blir vägen lång för IFK Malmö för att, eventuellt, nå elitstatus igen.

Jag vet att laget mäktat med det förut. I slutet av 80- och början av 90-talet hörde det f-n till att vara IFK-supporter. Då lirade den forna europacupklubben i fyran, lagen som svarade för motståndet var Rydsgård, Flagg och Klagshamn, bara för att nämna några.

BK Flagg förresten, jodå jag minns fortfarande 0-1-förlusten mot dem, hemma på Stadion. Då var förnedringen så total (med största respekt för Flagg), den någonsin kunde bli. Hemska tider.

Och några liknande händelser vill nog inte den snart alltmer slocknande skaran av IFK-supporters uppleva igen.

Nåväl, den gången tog sig "di gule" på nytt tillbaka till "gamla" division 1 Södra, där det blev ett kort gästspel säsongen 1997. Säsongerna 2001, 2002 och 2003 blev det sedan Superettan.

Degraderingen var ytterst olycklig. IFK hade allt i egna händer i den 29:e omgången då redan avstigningsklara BK Forward kom på besök. Tre gula poäng där och kontraktet hade varit klart.

Verkligheten blev annorlunda. Matchen slutade 2-2 och sedan blev IFK helt plötsligt ett division 2-lag igen genom att förlora säsongens sista match mot Gefle på deras tillfälliga hemmaarena, Andersbergs IP (1-2).

Ett Gefle som numera spelar i allsvenskan. I likhet med BK Häcken, ett gäng IFK Malmö besegrade två gånger om under avskedssäsongen i Superettan. Visst är det snäva kast i fotbollens underbara värld.

Den 2 augusti inleder IFK höstsäsongen med bortamötet med Kristianstad. En match som blir den första mot en framtid som är högst oviss för klubben. En degradering till trean skulle innebära en ren och skär katastrof.

IFK Malmö har under sommarvilan förstärkt laget med Gamal Bin Saaid från Kalundborg GB i Danmark och Michal Aksamit från polska MKS Slawków. Två spelare som kan uppträda både i backlinjen och på mittfältet. Vackert så.

Frågan kvarstår dock, vem ska göra målen? I synnerhet med tanke på att vårens bäste målskytt i den gula tröjan, Kenneth Gustavsson, har lämnat klubben till förmån för den isländska föreningen Keflavik.

Så förhoppningsvis har styrelsen också en ny forward i sikte, en lirare som på egen hand gör en si sådär tio strutar i höst.

En sak är hur som helst säker. Ska "di gule" klara nytt kontrakt krävs det att laget fördubblar vårens poängskörd, 14 "pinnar" till krävs, minst. I annat fall blir det trean.

En annan fråga IFK Malmö bör tänka på i framtiden är om klubben vill vara en elit- eller småklubb. Själv pratade jag med den dåvarande IFK-ledaren Bo Cronqvist (numera i MABI) direkt efter den ödesdigra matchen mot Gefle för snart två år sedan.

Hans budskap var då klart och tydligt och löd enligt följande:
"Vi ska tillbaka till Superettan per omgående".

Hur det blev med den saken vet vi facit på. Nu 21 månader senare är IFK Malmö en stark kandidat för division 3-spel till våren. Därför är det dags att ta ställning, elit- eller småklubb i framtiden?

Hoppas valet blir det förstnämnda. Om resurser finns. Annars är risken stor att IFK Malmö blir en förening som blir totalt bortglömd av den nya generationen. Vilken den redan i viss mån är.

I våras roade jag mig genom att fråga 20 stycken 15-åringar (16 killar och 4 tjejer) på olika platser i Skåne om de visste vilken division IFK Malmö spelade i.

Endast två stycken prickade rätt, 15 av dem frågade vilka IFK Malmö var och de tre resterande prickade in fel divisionstillhörighet. Annat var det i början på 60-talet.

Med dessa negativa rader hoppas jag laget tar sig samman i höst och ser till att vi åtminstone får uppleva division 2-fotboll på IP till våren.