Makalös vändning av IFK Malmö

IFK Malmö stod för en upphämtning som hette duga i det allsvenska derbyt mot seriefavoriten Ystads IF. 16-20 blev till 22-20 och slutligen 23-22 i hemmafavör inför säsongens bästa publiksiffra, 913 åskådare i Baltiska Hallen.

17-12 i YIF:s favör cirka tio minuter in på andra halvlek var det inte många som trodde på poäng för hemmalaget. Då steg danska nyförvärvet Mads Isbrand in i handlingen och visade att han är den tillgång i skyttekapacitet som IFK Malmö hoppats på.

Med sju egenhändigt producerade mål från distans på blott 13 minuter blev han den injektion som gjorde att ”di gule” kröp allt närmare Ystads IF och slutligen också förbi. 12-17 blev 22-20 till IFK Malmö innan YIF tilläts reducera.

Avgörande målet prickade Johnni Pedersen in på straff med endast en minut kvar. YIF vaskade dock i princip omgående fram ett eget straffkast som räddades av Tomas Drivstedt i hemmamålet.

Ja, vad säger man efter en sådan här holmgång. Trots att man själv befinner sig i någon sorts eufori måste man se lite nyktert på matchen som helhet.

IFK Malmö visade under sextio minuter upp ett gediget försvarsspel, men mötte under 45 minuter ett lika bra försvarsspel från bortalaget.

Hemmalaget kom direkt under med ett par mål och fick jaga mest hela tiden och hade förtvivlat svårt att komma till bra läge i sitt uppställda anfallsspel.

Trots IFK:s försvarsspel hade YIF ett effektivt distansskytte signerat Krzysztof Fatalski och Oscar Carlén.

Denne blott 17-årige Carlén (vilken talang) var från sin högernioposition länge den stora skillnaden mellan lagen, som gjorde att Ystads IF fick de där lätta målen och kunde dra ifrån sakta men säkert.

I princip inget talade då för hemmalaget…

Inte förrän Mads Isbrand visade upp sitt rätta jag hade IFK någon som kunde mäta sig med Oscar. IFK som helhet ville dock annat och visade upp en härlig moral och inställning. Annars vänder man inte ett femmålsunderläge mot seriefavoriten YIF.

Försvarsspelet var som nämnt tidigare, starkt hela matchen. Men frågan är om inte den taktiska förändringen, samtidigt som skyttet kom igång, att bli än offensivare och aggressivare i försvarsspelet i slutskedet var den största bidragande orsaken till att man knaprade in så snabbt på YIF:s försprång. Samtidigt som målvakterna i IFK hade sin bästa period under matchen.

Spelarkritik känns lite konstigt att ge en sådan här kväll då samtliga inblandade på något sätt bidrog till segern. Men om några ska lyftas fram speciellt så blir det följande och med kompletterande motiveringar.