Söndagens final i Malmömästerskapet blev ingen rolig historia för IFK Malmös P95. Malmö FF gjorde mål direkt och sedan rann det på för "di blåe" som vann med hela 9-1 (8-1).

"Di gule" åkte på sin största förlust någonsin och spelet – eller brist på det samma – i den första halvleken var det sämsta som undertecknad upplevt som ledare, någonsin.

Trots en hel veckas gnuggande av att "förhindra inlägg" genom att arbeta parvis (detta har sett bra ut på träning) fungerade det inte alls. Det tog inte mer än en halv minut innan första inlägget hittade fram och första halvchansen ledde till 0-1.

Varken mittfältare eller ytter gav någon vidare hjälp till högerbacken Christian Addo som konstant ensam ställdes i en-mot-två-lägen. Således gick det inte att förhindra inläggen, varav samtliga ledde till mål.

När matchen var en kvart spelad stod det 5-0 till ett effektivt Malmö FF. Fem mål på fem målchanser säger det mesta om både försvarsled och målvaktsspel. Byten behövde göras omgående.

Muhammad Jammal kom in som ytter medan Dardan Behrami tog klivet ner som mittback och de båda gjorde hyfsat ifrån sig – under omständigheterna.

Minuten senare stod det 0-6 med inlägg från motsatta kanten varför Adil Hakimi förtjänstfullt ersatte på vänsterbacken.

Joy Hossain slog en utmärkt hörnspark och på Nigel Jackmans retur kunde Adam Nordkvist hänga in ”tröstmålet”, 1-6.

Innan halvleken var över stod det hela 8-1 till Malmö FF och IFK Malmö var lika dåligt som siffrorna antydde.

Lite stabilitet fick "gulingarna" i och med Lukas Dahlströms slit på mitten, men tyvärr tog hans krafter alltför fort slut.

Adam Nordkvist erbjöd sina målvaktstjänster när samtliga ansåg att Ismail Islamoski nog "fått nog i målet" denna dag. Åtta mål på åtta målchanser var förödande.

I halvtid pratade man om att avsluta matchen med lite värdighet och att försöka putsa till siffrorna. Ganska omgående gick man ner till tre försvarare och formerade om sig till 3-3-1-3.

Spelet vägde över i den andra halvleken och man kunde skönja en viss upprättelse i både spel och avslut. De senare vann man i den andra halvleken med 9-7.

Med cirka sju minuter kvar drällde "gulingarna" med bollen och Malmö FF ställde om snabbt och kunde därmed göra andra halvlekens enda mål, 9-1.

Visst kan man skylla på att man saknade en av truppens främsta spelare i 195 centimeter långe målvakten Nils Löfberg och att försvarsspelet sett lovande ut med Robin Olin centralt (som tyvärr redan hade representerat annan förening i MM).

Men, så billigt ska de närvarande spelarna inte komma undan. Det minsta man alltid ska kunna begära av en spelare i IFK Malmö är att man gör sitt bästa, både offensivt och defensivt. Här får de flesta spelarna i "di gule" underkänt.

Dardan Behrami lyfte sig i andra halvkeken som mittback, medan Adil Hakimi och Adam Nordkvist visade på karaktär. Joy Hossain var den som mest vågade spela fotboll denna dag.

Detta var den största förlusten undertecknad upplevt både som spelare och ledare. Det får inte heller bli något annat än en engångsföreteelse.

Nu väntar hård träning framöver och indelning i elit- respektive breddlag. Några provspelare är på igång och förhoppningsvis kan man ro i hamn en spännande vinterserie.

Matchen spelades 2×30 minuter.

Startelvan (4-3-3): Ismail Islamoski – Christian Addo, Edwin Adolfsson, Shadi Romi, Shqipron Rexha – Dardan Behrami (lk), Adam Nordkvist, Joy Hossain – Stefan Vagic, Nigel Jackman, Samim Saadat. Avbytare: Adil Hakimi, Lukas Dahlström, Muhammad Jammal, Safet Besic, Tugay Yildirim.

Matchens lirare: Joy Hossain
.