Ur gul synvinkel 100222

Försäsongen har börjat. Det är dags att huttrande se de första träningsmatcherna, att börja spekulera – och att lära sig känna igen alla nya spelare. För i många klubbar är kanske upp mot halva truppen utbytt. Tidningarna har fyllt många spalter om övergångar hit och dit. Det har varit jobbigt för ledarna att få ihop konkurrensdugliga trupper. Marknaden är spelarnas. Kraven är många gånger löjeväckande. Spelarnas självbild överensstämmer sällan med verkligheten. Ovanstående är ett generellt påstående och gäller inte speciellt IFK:s situation.

Men utanför seniorfotbollen finns det en rörelse mellan Malmöklubbarna som oroar mig mer. Pojk- och flicklagsspelare långt ner i åldrarna kontaktas av tränare/ledare för konkurrentföreningar, ofta på samma nivå. Ofta rör det sig i inte heller om enstaka spelare. Det kan röra sig om tre, fyra och till och med flera spelare. Värvningarna sker i många fall utan att styrelserna är informerade. Tränare som är missnöjda med sin egen förening tar ibland hela lag – eller hotar med det – med sig över klubbgränserna. Den nya klubben tar gärna emot laget med öppna armar.

"Vi blir bättre och större, de sämre och mindre".

Reglerna gynnar dessa osunda övergångar. Det är tillåtet för ungdomar att byta klubb tre gånger per år, en efter utesäsongen på hösten, en efter innesäsongen den 28 februari och så under sommaruppehållet.

Det får konsekvenser för en förenings planering. Före den 1 februari skall lagen anmälas till seriespel och då ange på vilken nivå man önskar spela. Fram till den siste februari kan spelare alltså sen lämna och truppens kapacitet kan vara helt annorlunda när det är dags för seriespel. Det är naturligtvis oacceptabelt.

Dag för serieanmälan och sista övergångsdag måste givetvis synkroniseras.

För att detta tidevarv, när kontakter sker genom sms och Facebook, tro att ungdomsövergångar skall minska, är förmodligen ett önsketänkande.

Eller?
.