Patrik Johansson om säsongen 2002

Nu har det blivit dags att summera säsongen 2002. Förutsättningarna inför säsongen var inte de bästa. Bland annat försvann Frederick Enaholo, Jonas Wirmola och Henrik Nebrelius som alla var viktiga kuggar i laget 2001. Samtidigt hade klubben en tuff ekonomisk situation som ledde till ett inställt träningsläger.

Det gavs också väldigt lite utrymme att värva några erfarna och mer "färdiga" spelare för att ersätta de som försvann. Istället försökte vi satsa på att hitta yngre, talangfulla och ambitiösa spelare som kanske kunde utvecklas till bra Superettanspelare.

Under vintern kom målvakten Mattias Filipanics (Staffanstorps GIF), backarna Fredrik Jönsson, Marcus Winqvist (lån från MFF), Mats Wejsfelt (HIF), forwardsspelarna Bobby Kociski (VV Maastricht) och Wissam Barjawi (Kirseberg).

Under sommaren kom de erfarna spelarna Pontus Andersson och Nikolaj Rasmussen från Kalundsborg medan Roger Nilsson försvann till sin moderklubb Kulladal. Dessutom skulle träningsdosen ökas och träningsinnehållet förbättras och effektiviseras.

Vi gjorde ett bra första år i Superettan 2001 och slutade på elfte plats. Målsättningen inför 2002 blev att förbättra vår placering ytterligare och bli än mer etablerade som Superettanlag.

Försäsongen

Hela försäsongen kantades av dåligt spel och dåliga resultat, endast två vunna träningsmatcher. Småskadorna verkade vara hur många som helst, dessutom hade vi Jimmi Olsson och Martin Alm långtidsskadade.

Ändå var vi alla i truppen, såväl ledare som spelare, mycket nöjda med vårt upplägg på försäsongsträningen i jämförelse med det inför 2001. Självklart var frågetecknen för oss inblandade många och det var en tuff period där man var tacksam att matcherna inte gällde poäng. "Det är i motvind som draken lyfter", är ett uttryck som passar väl in på den förändring som truppen genomgick under de sista träningsmatcherna och seriens inledning.

Vi var ett lag med väldigt lite självförtroende som ändå hade fortsatt att träna mycket hårt och målmedvetet och blev på kort tid ett mycket starkt och slagkraftigt kollektiv med en härlig laganda.

Att det ofta är väldigt små marginaler mellan succé och fiasko och att mycket av framgång är kopplat till ett starkt självförtroende är ju kända faktum inom idrotten. Jag är övertygad att den/de som har den rätta inställningen och vet vad han/de vill åstadkomma får förr eller senare framgång.

Våra spelare visste vad de ville och hade verkligen den rätta inställningen, därför tror jag att vår dåliga försäsong hade mindre betydelse.

Våromgångarna

Förhandstipsen sa att Trelleborg, Mjällby och Häcken skulle göra upp om de allsvenska platserna med Frölunda och Öster som outsiders. I ett tidigt skede blev man dock varse om att serien skulle bli jämnare och mer oviss än någonsin.

Häcken startade förvisso mycket starkt men därefter byttes topplagen ut i samma takt som vissa lag kom in i svackor medan andra fick toppar. Efter åttonde omgången låg vi efter en mycket stark inledning på andra plats och vi hade dessutom verkligen marginalerna på vår sida.

Jag kommer nog aldrig att glömma Johan Åkessons fantastiska halvvolleymål från halva plan mot BP borta i denna omgång. Ett underbart fotbollsmål som om det hade gjorts i allsvenskan hade vunnit pris som "Årets mål" på fotbollsgalan.

De kommande sju omgångarna innan serien vände fortsatte vi att spela bra i många matcher men på grund av viss oskicklighet, okoncentration och en del oflyt vann vi inga matcher. Framförallt hemmamatcherna mot Mjällby, TFF och Ängelholm gav trots mycket bra spel bara två poäng. Helt plötsligt var vi ett lag på den undre halvan.

Höstomgångarna

Den första höstmatchen spelades precis innan det korta sommaruppehåll som gavs och var mot Brage hemma. En match som vi kontrollerade väl och ledde rättvist med 2-0 och hade flera riktigt klara chanser till 3-0. Istället fick Brage möjligheten att komma tillbaka in i matchen och tog den. På kort tid hade de reducerat och kvitterat, dessutom hade de ett skott i ribban.

Under matchens sista minuter lyckades Jörgen Svensson göra ett mycket vackert 3-2 mål som blev mycket viktigt för oss framöver. Det gav oss andrum neråt och en förlösande seger, den första på åtta omgångar.

Det var inledningen på en mycket stark period. De tio första höstomgångarna gav oss sex segrar, tre oavgjorda och bara en förlust. Bland annat slog vi Frölunda övertygande hemma med 1-0 de hade då inte förlorat på elva omgångar och ledde serien klart. Återigen vann vi efter ett sent mål av Jörgen Svensson. Dessutom slog vi TFF borta efter ett underbart frisparksmål av Glenn Holgersson.

I den 26: e omgången hade vi riktigt häng på topplagen och skulle möta ett av dem, Enköping, hemma. Matchen inleddes på ett strålande sätt och efter ett mönsteranfall tar en Enköpingspelare med hands och vi får straff. I den tredje minuten missar tyvärr vi vår straff.

Resten av matchen var en intensiv kamp mellan två försvarsstarka lag där vi kändes snäppet vassare. I vår intensiva jakt på segern gavs Enköping möjlighet att kontra. Vid ett av tillfällena, vilket var i matchens sista minut, lyckades de komma igenom vårt försvar och fick en straff som Peter Berggren säkert satte i mål.

De sista fyra omgångarna kunde ha blivit en mycket oväntad men spännande och intensiv jakt på en allsvensk plats. Istället fick vi inrikta oss på att göra en bra avslutning för att nå en så hög placering som möjligt, en oftast inte alltför lätt uppgift att motivera sig inför.

Vi gjorde en bra första halvlek mot Öster men de stod för målen, vi spelade årets bästa fotboll mot Åtvidaberg och vann med 5-0 och förlorade de två sista mot Sylvia och Mjällby. Vi lyckades inte mobilisera en hundraprocentig motivation efter Enköpingsmatchen, men det är lätt att fundera på hur det hade sett ut om vi hade satt vår straff och inte Enköping.

IFK Malmö 21:a i Sverige

Vi hamnade till slut på en sjunde plats och vår resultatmässiga målsättning var uppnådd. När Mjällby besegrade oss klart med 4-0 i början på mars var det väl ingen som kunde gissa att vi skulle ha häng på en kvalplats några omgångar före slutet och att Mjällby skulle åka ur.

Vi har varit mycket jämna under hela säsongen och har sällan gjort några riktiga bottennapp. Vi har under året haft ett mycket starkt försvarsspel, enligt min åsikt ett av seriens starkaste med kanske seriens bästa målvakt: Kenneth Mattsson.

För att understryka vårt försvarsspel kan vi ta en liten titt på statistiken som säger att av 90 hörnor mot oss släppte vi endast in mål på två av dessa. Inte mer än under andra halvlek mot Häcken hemma, andra halvlek mot Frölunda borta och andra halvlek mot Öster borta har det känts som vi har varit långt från poäng.

Vårt anfallsspel har utvecklats och blivit vassare, vi har t.ex. under året haft klart fler skott på mål än vad motståndarna haft på oss. Tyvärr har vi inte riktigt haft den kvalitet och flyt i de avgörande lägena som krävs om man ska vara ett topplag.

Återigen måste jag återvända till de små marginalerna. Under året har vi enligt statistiken haft klart fler träffar i målställningen än motståndarna. För ett lag som vi som nästan aldrig vann eller förlorade mer än med ett mål och hade förhållandevis många oavgjorda matcher skulle 4-5 "träträffar" som istället gått i mål kunnat betyda klart fler poäng.

Vi har haft en oerhört jämn och bred spelartrupp med en hög lägsta nivå, alla utom de skadade Marcus Winqvist och Pontus Andersson har spelat från start i årets serie. Konkurrensen om platserna i laget har tidvis varit mycket tuff och det har satt sin prägel på träningar och matcher.

Alla har varit mycket koncentrerade och fokuserade på sin uppgift. Vi har fysiskt sett varit mycket bättre förberedda under året och har avslutat matcherna på ett bättre sätt än under 2001. Bland annat har vi gjort klart fler matchavgörande mål under de sista 15 minuterna än under fjoråret.

Jag vill avslutningsvis rikta ett stort tack till alla spelare som har gjort ett mycket bra arbete under året. Alla i organisationen runt laget ska ha en stor eloge för ett härligt samarbete och stöd.

Ett speciellt tack vill jag rikta till Tommy Hansson som har backat upp mig till 100 % under de två år som vi har arbetat ihop och som jag önskar lycka till i Klagshamn.

Jag vill också tacka Anders Nilsson som har gjort ett strålande arbete med våra målvakter men som inte ska vara kvar 2003. Slutligen vill jag tacka våra trogna supportrar för ert stora stöd under 2002. Tack!

Det är med stor glädje som jag ser tillbaka på ett år där vi ytterligare befäste vår position som elitklubb och förbättrade grunden för klubbens fortsatta strävan mot svensk elitfotbolls absoluta finrum.

Gula fotbollshälsningar

Patrik Johansson,
Tränare IFK Malmö