Jag tänker inte begränsa mina ämnesval till IFK Malmö och fotboll. Det kan bli idrott i andra former också, men också kommentarer om vår stad, om naturen och om väder och vind – ja snart sagt om allt (dock inte på en enda gång) – och ibland med ett litet välment stick i sidan på någon eller något.

En kort presentation
Jag är hemsidans nyblivne kolumnist och heter Björn Leander, är en äkta malmöit och dessutom gul sedan barnsben (i alla fall sedan ungdomsben), trots en 30-årig exil i 0045-, 08- och 018-områdena. Jag har ägnat en stor del av mitt yrkesverksamma liv åt skrivande i form av reportage, artiklar, kåserier och annat dumt – så det här kan sluta hur som helst. Eftersom jag är ombedd att skriva tar jag inget personligt ansvar (okey då – ett litet). Jag skriver under min vanliga signatur BAL, men avser därmed inte att vilja vara anonym – det är bara så att jag gillar den.

100-årsjubileum för IFK Malmö
Amen vanudå? Lite sent va? De hade vi ju för fyra år sen Ta å vakna upp va!
Visst var det så, då firade föreningen sitt första sekel. Men fobollen kom inte in i bilden förrän hösten 1903, något som vi kan läsa i gamla skrifter och även i jubileumsboken "Gula Tider". Det var då IFK Malmö fick ett antal spelare från den nedlagda MVK:s fotbollsavdelning att bilda en fotbollssektion i IFK (MVK = Malmö Velociped Klubb, som alltså inte alltid var ute och cyklade). MVK hade då spelat detta ädla spel sedan 1890. Det tog visserligen ett antal år innan fotbollen inom IFK Malmö riktigt slog igenom (bl.a. pga att det saknades en fotbollsplan på IP), men startåret kan och skall vi inte ge avkall på. Alltså GRATTIS till de hundra åren. Hur de ska firas? Ja vad skulle passa bättre än ett avancemang? Hösten är ju dessutom rätt årstid, även om den exakta dagen inte är känd, eller är det någon som vet?

Vår och bollar i luften
Nyss utkrupen ur idet, kan jag konstatera att vintern flugit sin kos samtidigt som vårens första lärkor har flugit in över Skåne för att kolla läget. Stans alla blåmesar har länge slagit sina drillar bland buskar och träd, medan gulsparvarna bidar sin tid. Tidningarna har skrivit om snödroppar och vintergäck nu i mars. Jag säger bara blaha blaha. Dessa vårvintersymboler från växtriket sågs av undertecknad redan i början av februari nära Rönneholmsparken.

För våra gula pågar har den arktiska början på säsongen uppenbart inte varit något hinder. Långa tränings- och fyspass med mössa, långkallingar och vantar, träningsmatcher på stenhårda konstgräsplaner och i svagströmsbelysta inomhushallar (i varje fall en på andra sidan Sundet) och dessutom hela tiden bevakade, inte bara av Patriks granskande blick, utan även av hemsidans grävande reporter Micke L. som med sina argusögon observerar allt som sker och sedan bokför varje händelse i sitt förlängda minne, dvs lap-topen. (avd. värdelöst vetande. Begreppet argusögon kommer från den grekiska gudasagans Argos, som sades ha 100 ögon. Usch hianemej! "Se mig i ögonen när jag talar med dig!"). Resultatmässigt har det blivit en välblandad kompott, med (för att använda en utnött klyscha) ömsom vin och ömsom vatten.

Eftersom jag själv som sagt kom sent ur idet, har jag bara sett ett mindre antal träningar och matcher och borde alltså inte uttala mig om laget. Men detta faktum stör mig inte ett dyft. Sedan jag från 1998 (första säsongen sedan min återkomst till hemstaden) har kunnat följa det gula laget "live", känns årets trupp minst lika hoppingivande som de tidigare. Visst återstår det en del. Jag har hört kommentarer, under och efter träningsmatcherna, om att det saknas "måltjuvar" och att avsluten är för få, att man inte klarar ett tillslag utan dräller med bollen och missar passningen samt att, av och till, någon spelare uppträder slött (det kan vi väl alla göra emellanåt?). De som fäller dessa kommentarer har naturligtvis rätt i sak, men som vanligt finns det flera förklaringar. Träningsmatcher och seriespel skiljer sig åt och måste skilja sig åt. Under träningen ska mycket testas, som sen ska vara inövat och klart till de matcher som betyder någonting. Under träningen får det bli fel ibland – då kan man rätta till det. Under en seriematch är det oftast för sent att börja dissekera övergripande problem (en del går givetvis att rätta till under matchens gång, genom t.ex. ett spelarbyte).

Jag tycker inte att våra forwards ska pekas ut för dåligt målsinne eller dito skottvilja, det är inte många spelare som gör mål utan understöd nerifrån. Alla måste vara med i spelet. Lyckas mittfältet med att servera bra och snabba genomskärningar och välriktade inlägg, då ska nog pågarna där framme placera ett tillfredsställande antal av dem i nät också. Med spelare som Glenn och Växjö-Martin har vi ett par hyperfarliga frisparksvirtuoser. Någon risk att förra säsongens usla målskörd (34 mål på 30 matcher) ska cementeras är det absolut inte. Viljan finns och när siktena blir rätt inställda då kommer förhoppningsvis ett flertal gula spelare att bokföras som målgörare. Bakåt så tror jag inte att saknaden efter Baskim behöver att märkas och på målvaktsfronten kan vi känna oss trygga med två så stabila och greppsäkra bollmagneter. Sedan har vi ju också våra unga lovande "prao-elever" som kanske kan få någon liten chans i hetluften i seriespelet? De skulle säkert inte göra bort sig. Laget är helt klart på gång och vi väntar nog alla på att vägen genom de 30 seriematcherna ska påbörjas (och hoppas att inte Malmö IP ska dränkas i år igen).

Jag oroar mig egentligen just nu bara över en sak och den oron riktar jag enbart till en spelare (så ni andra ska inte läsa detta): Kære N.R. Hvad med at rationere de gule kort i år? Især når det drejer sig om disse helt unødvendige "snakke-med-dommeren-kort". Er det en aftale?
Nu kan alla läsa vidare.

Små stick och knäppa kommentarer

  • Sportens mest uttjatade ord: klockren! Låt oss slippa höra/se denna ding-dong metafor i medierna. Det finns synonymordböcker.
  • Sportens anagram (nästan): SVT:s tuppkamsego Peter Jihde (ni vet han som säger spått i.s.f. sport) och MFF:s gudason Peter Ijeh (uttalas ju Idjeh så det funkar väl så där?).
  • Månadens hyperreaktion: den Illmariskes glädjefnatt över att regeringen sagt okey till ett stort underjordiskt rör från Malmö Central, via Hilton och nasarna på Triangeln, till ett norskt lufthotell och en byggmästares dröm om en jättearena ute på slätten. Sa de va nått å rya om?
  • Årets händelse enligt SDS (hittills i alla fall): sydskåningarnas största morgontidning har blivit en tabloid. En 2/3 halvmesyr kan man tycka. A-delen bör således inte medföras på tåg och buss, ej heller läsas vid köksbordet (på toa går det nog bra?).
  • Det enda säkra vårtecknet: Superettans start den 13 april. Då blommar det gult av påskliljor vid Carl Gustafs väg utanför IP.
  • Jag drömde: att det kom 5000 åskådare till IP för att se premiären. Tänk om alla drömmar vore sanndrömmar.
  • Ett fult ord i Skåne: semla. Det ordet tar en äkta malmöit aldrig i sin mun, men en fastlagsbulle (uttal: fasslassbulle) glufsar vi med gräddnosat välbehag gärna i oss.

    Ja detta var den första skrivningen. Nu kan det bara bli bättre.

    BAL/03