KALMAR, CAFÉET, BP och nu SERIELEDARNA! Efter 1-0-segrar över Sylvia och Häcken, såg IFK Malmös försvar tätt och fint ut. Även i Kalmarmatchen höll man emot bra, trots förlust. Mot Café Opera och BP blev det "hönsgård" och nu krävs det helt andra takter inför lördagens möte med topplaget Trelleborg.

Först en tillbakablick
Det har nu gått en dryg vecka sedan den målrika matchen på IP och vi har väl alla smält förtreten över den ganska onödiga förlusten? Faktum är att det var en underhållande match, med många mål och åtskilliga fina målchanser dessutom. En match som givetvis borde ha varit värd betydligt fler observatörer än de 903 som befann sig på IP denna soliga kväll.

Underhållande – javisst. Spännande – ja absolut. Välspelad – nja knappast, bara stundtals. Följande är naturligtvis helt subjektivt, men å andra sidan finns det inga skribenter/reportrar som är helt objektiva. De som påstår att de är det, har redan med sitt påstående bevisat motsatsen.

Första halvlek blev en uppvisning i felpass, tveksamma beslut eller inga beslut, klantiga nedtagningar och allmän ovänskap med bollen. Båda lagen var väl lika goda kålsupare när det gällde osäkerhet i försvarslinjen, fast vi ser det ju med gula ögon och då blir våra fel till försvarstabbar och motståndarens till bra anfallsspel. Några gula veteraner på läktaren mumlade om att kanske några spelare hade tagit ut vinsten i förskott redan föregående kväll. Elakt förtal naturligtvis, men faktum kvarstår att några i försvarslinjen såg trötta ut redan efter fem minuters spel. Passningarna gavs knappast ens styrfart och blev lätta byten. Stackars Mattias i målet fick inte mycket hjälp och då är det svårt att spela på sin högsta nivå. Bortsett från allt detta, när såg vi senast en match med sex mål i en halvlek på IP?

Den andra halvan såg det ut som att IFK hade ett bastant grepp om spelet. Naturligtvis var detta delvis en synvilla och berodde mycket på att Di svarte drog sig bakåt och försökte mura igen straffområdet. Ändå – det gula manskapet visade upp mer geist och vilja, tröttheten verkade ha övervunnits och med lite flyt (och en mindre välspelande målvakt i Caféet) hade resultatet kunnat bli ett annat.

Efter denna frustrerande förlust såg vi väl alla fram emot en skärpning på Grimsta IP. Trots förlusten mot kroglaget fanns det mycket positivt att ta med sig därifrån. Anders Jemail visade åter vilken snabb och konditionsstark spelare han är både i försvar och anfall (förra säsongen var ojämn), Johan Å., Mange och Nikolaj imponerade framåt och Fredrik J. gav stadga åt försvaret när han kom in. Inga lag får underskattas, men resultatet 1-1 (1-0) i matchen Sylvia-BP den 5 maj borde väl inte ge IFK stora skälvan, utan i stället öka lagets självförtroende?

Ack så fel det blev. Fem mål i baken (dessutom av fem olika spelare), 1-12 i skott på mål och 2-24 i antal avfyrade skott. Jag som följde matchen "live "via internet insåg, trots de ordknappa rapporterna, ganska snart att denna match var körd. Att den skulle bli så avklädande och förnedrande anade jag dock inte. Sydsvenskans poängsättning av spelarna hamnade på lägstanivån (Fredrik Jönsson var en av tre som fick godkänt) och kritiken var inte nådig. Åke S. skrev ändå ovanligt milt (kors i taket att han nämnde "di gule") och gjorde en jämförelse mellan de båda malmöitiska elitlagen, båda långt ner i sin respektive tabell. (Jag skriver detta tisdagen den 13 maj och när ni läser vet ni om "di blåe" blivit kvar i sumpkärret där nere.)

Brommapojkarna är för mig favoritlaget i Stockholm. Detta efter 15 år i huvudstaden, med arbetsplats i Mariehäll/Bromma och en jobbarkompis i laget. Ändå, det finns gränser för hur mycket man tål också från en lokalfavorit. Nu lägger vi Grimstamatchen till handlingarna och hoppas att Patrik än en gång tar sig en lång kritisk funderare på förberedelser, lagmoral, positiv inställning och andra väsentligheter. Hans en aning "grova" språk efter matchen tolkar jag som en vilja att ruska om spelarna. Ingen (nåja, det finns ju trelleborgare) orkar med ännu en utskåpning av vårt gula lag.

Och så blickar vi framåt
Trelleborgs FF har hittills gått fram som en ångvält. Fem matcher, full poängpott och 15-3 i målskillnad, siffor som talar ett entydigt språk. Varifrån kommer denna plötsliga effektivitet? 2002 tog "di gule" fyra poäng mot TFF, efter 0-0 hemma och 1-0 borta. Palmstadens lag hamnade till slut på nionde plats i tabellen. Allt (om ens något) beror nog inte på Eric Fischbeins klubbyte, men han lyckades tydligen med allt i senaste matchen mot Sylvia. När han nu åter gör entré på Malmö IP, hoppas jag att "di gules" supportrar tar emot honom som den duktige spelare han var och är. Några sympatier från vårt gula lag vill vi dock inte se. Ta av silkesvantarna och lägg inte fingrarna emellan, på lördag blir det grovarbete men gärna lite finlir emellanåt. Hemmavinst och IFK kliver åter upp på säkrare mark. Förlust och, nej sådana tankar finns inte just nu. Lycka till! Po dom bara!

Hur är det f.ö. med Wissam och Bobby? Skadade? Ur form? Utfrysta? Är Mange tillbaka? IFK behöver fler tunga forwards på planen och på bänken. På lördag får vi veta hur det blir.

Andra halvleken IFK-Caféet tillbringade jag precis framför en man (uppenbart från kroglagets styrelse och trendriktigt klädd i mockaskor, blåjeans, vit skjorta och ljus kavaj) som med hands-free mobil stod i oavbruten kontakt med någon kollega i Stockholm. Hans nervositet de sista tio minuterna var uppenbar, medan hans telefonkontakt tycktes ha segern hemma. När domaren avslutade spelet, då for Operaentusiasten (som en annan Escamillo) upp från bänken och skrek (barytonläge) med höjda armar "UNDERBART". De fåtaliga gula VIP:arna i närheten reagerade knappast och tänkte kanske bara lite tyst: "Avaddå, såna é dom". Hade uppträdandet skett på en annan malmöläktare och med en annorlunda färgad publik, då hade antagligen mannen fått vifta med sitt gräddfilskort på Mas lite senare.

Det är alltid trevligt att få kontakt med läsarna (så att man vet att de finns, inte minst). Häromdagen fick jag ett mail från Mexico, där vi har en stor gul supporter i Peter Carlvi. Förmodligen en av de få bland de ca 20 miljoner som bor i Mexico City? Han minns 60-talets IFK Malmö och skulle väl idag få nostalgiska tårar i ögonen vid åsynen av de glesa/tomma läktarsektionerna på en av de vackraste fotbollsarenorna i Sverige. Han är dessutom en av få gula anhängare som kan sägas ha ett hyfsat giltigt skäl att inte komma på matcherna. Jag vet att det börjar bli tjatigt att tala om publiksiffror, speciellt på en hemsida som knappast i större omfattning når ut till "de icke redan frälsta" (även om läsekretsen utvidgas hela tiden). Samtidigt är det svårt att bara "gilla läget".

Våren kryper nästan omärkligt in över landet. Plötsligt en dag är det sommar, grönskan blir gråare, fågelsången avtar, skolorna slutar medan stimmet i storstan successivt stiger och skinnet svider på soldyrkarnas skuldror. Missa inte våren i år – den finns därute och väntar på dig. Ett försommartecken som inte bör missas på lördag, rosenaplarna längs med Carl Gustafs väg. Nyplanteringen av den gamla häcken blir för varje år allt mer imponerande och snart kan vi som förr prata om "kaskader" av rosa blommor.

Jag fick en fråga från en VIP:are: "vilka är de där överraskningarna som skulle förekomma i VIP:rummet? Är det avsaknaden av stolar, eller borttagandet av lättölen eller kanske att Patrik nu åter pratar före matchen?" Jag blev svaret skyldig, men den som vet kan väl tipsa mig, så ska jag skriva om det nästa gång.

Små stick och knäppa kommentarer

  • På lördag blir det månförmörkelse, men vi vill inte se Trelleborg förmörka lördagen för den andra gula företeelsen, Malmökamraterna!
  • Klyschan: "Gräset är alltid grönare på andra sidan!". Den som sa det har nog aldrig vänt på en torva.
  • Och så blev det IFK Göteborg i Svenska Cupen! Ingen omöjlig uppgift (fast svår), men trist att det är på bortaplan. Inte bara för publiken och supportrarna. Många och långa spelarresor till matcher blir det denna säsong.
  • När får vi se stora skyltar om "Nästa Match" utanför IP och synliga från både från Carl Gustafs väg och Pildammsvägen (en ouppnåelig dröm vore väl en skylt på teaterns piazza, synlig från alla håll). Kanske finns det en byggvaruhandlare i stan som kan sponsra?
  • Varför är det så tomt på Limhamnsfältets fotbollsplaner? På 50- och 60-talet vimlade det av knattar och ungdomar, killar och tjejer, svenskar och invandrare, som till synes oorganiserat fixade lag där vi alla fick spela och ha kul, nästan året runt. Grusplaner javisst, men det var helt okay. Idag, bara dött när inte Korpen spelar.
  • Baskims nya lag, Enköping, har haft en jobbig inledning. Det kan inte vara kul för Sopi att se de många tevebilderna. Hans debut har varit knackig minst sagt.
  • MFF:s damlag lockade 1236 åskådare till IP i lördags! Drygt 300 fler än IFK sex dagar tidigare. Ska de va så?

    BAL/03