Seriemakarna hade sannolikt planerat att de sista omgångar skulle vara avgörande vad gäller nedflyttningsspelet när man komponerade IFK Malmös två sista matcher mot de två övriga division 2 lagen Motala och Gefle. Morgondagens match mot Motala har inte kvar någon seriespänning varför IFK bör kunna spela avslappnat och försöka förbereda upplägget inför nästa spännande säsong.

Sista hemmamatchen mot Gefle kan bli avgörande för Gefle som ännu har möjlighet att hamna på kvalplats för att möta vilket lag? Åke Stolt har spekulerat i att det kan bli ett malmölag i kvalet till nästa års Allsvenska. Det verkar otroligt men teoretiskt är det möjligt.

IFK har gjort vad vi hade hoppats och laget inklusive tränarna har gjort det på ett mycket övertygande sätt och med en spelkvalitet som lovar mycket gott inför nästa säsong. I Motala gäller det att vi återigen visar att laget är etablerat i superettan. De två återstående matcherna är psykologiskt mycket viktiga. När vårsäsongen startar är det viktigt att kunna luta sig mot avslutande segrar i årets serie. Under hela vinterträningen är det en kick att ha avslutat med två säkra segrar. Två segrar hjälper till att vi får en placering på övre halvan, vilket i statistiken, i förhandlingar med sponsorer och i alla andra kontakter ger oss betydligt större utrymme.

Året blev således bättre än vad vi hade kunnat förvänta oss när det gäller det spelmässiga. Den stora besvikelsen är det bristande publikintresset. Trots att vi stundtals har spelat en mycket högkvalitativ och underhållande fotboll, som till och med Åke Stolt ibland har berömt, har publiken inte kommit. Vi har en charmig idrottsanläggning med god service. Inträdet har varit måttfullt i förhållande till övriga klubbar. Vad är det för fel? Vi måste rannsaka oss själva och vi måste komma fram till åtgärder, som öppnar ögonen för det fotbollsintresserade Malmö att Superettan är en spännande serie.

En orsak kan vara att varken TV eller tidningar har visat något större intresse för superettan. Var det kanske så att den delade ettan i söder och norr var attraktivare? Det vore roligt att på debattsidan få lite förslag på hur vi skall öppna intresset för vårt duktiga och mycket sympatiska fotbollslag. Jag såg att Redbergslid samlade nästan 5.000 åskådare på en handbollsmatch när det var gratis entré. Kanske värt ett försök på en av de första hemmamatcherna? Nåväl än är det inte dags att summera säsongen. Nu skall vi med gott mod och god koncentration gå in för i första hand Motalamatchen. Detta är kanske inte den viktigaste matchen för året om man bara ser till placeringarna men om vi ser de återstående matcherna som början på nästa säsong och inledningen till vinterträningen så vill jag påstå att det kan vara den viktigaste matchen inför nästa säsong. En klar seger på lördag kan var den avgörande skillnaden mellan seger och oavgjort i vårpremiären.

Ja nu får ni stå ut med mig i två veckor. Broder Bertil med fruga har stuckit iväg till Kreta, vilket är dem väl unt.

Än så länge har vi sluppit undan frostnätterna, men det varar nog inte så länge förrän vi har de vita dekorationerna på gräsmattor och löv, samtidigt som vi upptäcker att krukväxterna som står på balkongen inte mår så bra. Det hjälper ju inte så mycket att vi vet att den kronologiska sommaren varar ända till den 28 oktober. Då ska vi ju vrida klockan tillbaka (vilket enligt talesättet inte låter sig göras).

Debatterna på hemsidan är ganska ljumma numera. Inte så många sofftränare som tar ut lag och bestämmer spelsystem. I stället diskuteras marknadsföringen av vårt lag. Östen W. tycker således att vi borde samarbeta med MFF och skapa ett blå-gult Malmö. Idén är naturligtvis inte alls dum, men samtidigt naturligtvis inte genomförbar, för vad skulle di blåe vinna på detta? Att sedan marknadsföring är ett måste om IFK Malmö vill ha publik 9 det är en annan sak. Personligen saknar jag gula flaggor på bussarna under matchdagar och Fritid Malmö:s affischtavlor borde i alla fall någon gång vara GULA. Allt kostar givetvis pengar, men vill vi ha publik då måste det snackas om IFK. Det räcker inte enbart att Åke S. är positiv i en krönika (men det är en bra början).

Borlänge, är en ganska ny stad (1944) med ett gammalt namn. Under 1300-talet skrevs det Borlængio vilket ungefär betyder: den långa raden av gårdar på boren. Boren är en landsträckning mellan två vattendrag, där man bar (eller släpade) båten. Vad staden är känd för idag är svårt att säga, men där finns i alla fall Dala Airport och en travbana, samt IK Brages hemmaarena Domnarvsvallen, med kapacitet för 14 000 åskådare, men kommer det 10% av dessa då är det bra. Brage var f.ö. skaldekonstens gud i den fornnordiska mytologin.

IFK Malmös hemmamöte mot Brage ägde rum den 13 juni och blev en av en lång serie oavgjorda matcher (2-2). Efter 25 spelade omgångar återfinns IK Brage på 12:e plats, fyra poäng efter di Gule. Kopparbergarna känner säkert pressen från framför allt, Assyriska och Gais, varför matchen på söndag kan vara något av en "ödesmatch" för dalkarlarna. Brage vill säkert kravla upp på mer säker mark. Malmökamraterna bör alltså ställa in sig på en tuff kämpamatch och det kommer säkert att behövas spel i toppklass (inte bara i en halvlek) för att bärga hem tre viktiga poäng. Med en söndagsseger bör våra gula spelare få ett behövligt självförtroende inför nästa hemmamatch mot Assyriska. Den försmädliga utskåpningen i Södertälje den 17 juni bör då kunna skjutas åt sidan.

OK, vi bänkar oss framför Sportradion och text-TV på söndag och förväntar oss goda gula nyheter. Många hållna tummar blir det!

Det känns lite märkligt att i dag skriva om fotboll och en match i Superettan mellan två klubbar som bägge, liksom flertalet idrottsföreningar, satsar det allra mesta på att uppfostra ungdomar till goda och omdömesgilla individer med ett gemensamt intresse nämligen idrotten och vad den kan ge i kamratskap.

Har dessa fanatiker i USA, som offrade sina egna liv och massor av för dem okända människors liv, varit unga? Har de varit med i någon idrottsförening? Har de varit på en fotbollsplan, i ett omklädningsrum? Har de tagit mot ett pris för visad framgång, för fair play, till bäste kamrat?

Vi inom idrotten har ett oerhört stort ansvar för att vara mycket goda förebilder för våra ungdomar. Vi skall inte bara lära dem sparka fotboll bättre än andra. Vi skall lära dem att det inte alltid gäller att vara bäst till vilket pris som helst. Vi skall lära dem att ta hänsyn och att både kunna förlora och vinna. Ungdomarna måste lära sig att motståndarlagets spelare är deras goda vänner och kamrater. De är aldrig aldrig fiender.

Religionen av vad slag den än är får aldrig få fäste inom idrotten. Var och en får ha sin egen religion eller tro men inom idrotten skall tron på människan och hennes lika värde vara det enda som gäller. Med religionen som ursäkt har övergrepp begåtts i alla tider och begås fortfarande. Med religionen kan ungdomar tydligen förföras att göra vad som helst för att visa att just hans religion är den enda rätta. Ungdomar är beredda att ta döda sig själva om de bara kan döda många andra människor. Det är inte dessa ungdomars fel. Felet ligger hos deras förebilder.

Idrotten ger Dig frihet att hålla på vilket lag Du vill och att följa dess framgångar likaväl som motgångar. När man ser anhängare till AIK puckla på de som håller på Djurgården blir man ledsen. I de fallen verkar idrotten blivit en religion där endast de rättrogna accepteras. Idrotten måste stå över religioner av alla slag. Alla som idrottar får givetvis ha sin egen religion sin egen tro och övertygelse utan att någon annan har med et att göra. Religionen är personlig

Vid denna tid för några år sedan, var vi uppe i Kongahälla för att spela kvalmatch till ettan. Det var en besvärlig match med en fotbollsplan strax intill Sjukhuset som tog hand om de många svårt skadade ungdomarna från diskoteksbranden, vilken hade ägt rum natten före. Branden var ingen ren olyckshändelse även om de ungdomar som orsakade branden inte hade kunnat föreställa sig följderna. Man undrar om dessa 12-16 "dödspiloter" i USA verkligen kunde föreställa sig den sorg som drabbar 100.000 tals av anhöriga och nära vänner till de omkomna?

För ett år sedan var vi i närheten av Västra Frölunda nämligen i Torslanda där Fille ledde vårt gula lag till seger i första kvalomgången. De flesta spelarna från den matchen finns kvar i dagens trupp. Fille gjorde ett jättejobb när han skapade ett till hösten oerhört starkt div. II lag. Patrik fick ta över ett lag som har visat sig vara ett mycket stabilt och säkert superettalag.

Vi får hoppas att både våra pojkar och Frölundas grabbar kan ta sig samman och visa att idrotten är starkare än de krafter som vill splittra samhället och skapa fiendeskap mellan människor.

Kalmar är en av Sveriges äldsta städer, betydligt äldre än Malmö och med ett vackrare slott än vad vi har. Namnet Kalmar lär komma från kalm = stenröse och arin = upphöjning. För övrigt är ju denna östsmåländska stad känt för t.ex. Kalmarunionen (1397), Nils Dacke och Ölandsbron.

Liksom vår eminente tränare Patrik J. kan vi konstatera att (för att använda vår IP-speakers favorituttryck) di Gule har det lättare (om man kan säga så) mot de bättre placerade lagen än mot de andra. Inte därför att laget plötsligt blir tekniskt och spelmässigt annorlunda, utan det är väl snarare den mentala biten, känslan av att slå "ur underläge ("nu ska vi visa dem"), som gör spelet bättre. Därför skulle man ju kunna säga att kommande söndags match, teoretiskt i alla fall, lutar mot att bli en munsbit för IFK. Topplaget ska få "däng". Nåja, läser man "10-tidningars tips", ska det till ett mindre mirakel om inte Kalmar FF bärgar sina tre poäng och en satsad krona på IFK-seger ger uppemot sex kronor vid vinst. Sån’t kan ju också vara en sporre för laget och få spelarnas adrenalinnivå att stiga!

Låt oss nu hoppas att söndagens domare är lite mer restriktiv i sitt utdelande av kort än vår rättsskipare på IP senast, och inte lika ensidig. En full hand med gula kort till di Gule och inga till de för dagen Röda blekingarna, motsvarade knappast skeendet på plan. Ytterligare kort mot de likaså Röda kalmariterna, kan dessutom skapa problem i spelartruppen inför nästa hemmamatch (mot Öster).

I den senaste matchen visade IFK Malmö upp ett spel, som (i andra halvlek) kanske var säsongens bästa (Den första 45-minutersperioden mor Mjällby kan läggas till de för alltid förglömbara s.k. handlingarna. Då var våra Gulingar bara rundningsmärken.) Det är bara att hoppas att känslan från Mjällby-matchen sitter kvar, och det kanske inte vore helt tokigt om startelvan mot Kalmar blir den samma som avslutningselvan då? Jag tror att den energiske Eriksson kommer att kunna röra till det i KFF-försvaret och därmed bädda för ett eller annat hyfsat avslut.

Hur ser det ut nu, inför smålandsmatchen? Jo IFK har 28 poäng på 9:e plats (fortfarande någorlunda på målsättningen!) vilket betyder 9 poängs avstånd till under "strecket" och 13 till kvalplats "uppåt". 27 poäng har alla lag i serien möjlighet att erövra på sina nio återstående matcher, så ingenting är klart ännu.

Jag är inte ensam om att tycka att IFK-spelarna alltid (finns kanske undantag som efter GAIS-matchen?) bör tacka publiken (och speciellt den lilla klacken) efter sina matcher. Och då inte bara med en loj vinkning. Publiken vill ha underhållning och fotboll är show! Men kanske är det publikens eget fel? De flesta lämnar läktarna direkt efter slutsignalen. En annan sak förundrade jag mig över i måndags, när Mjällbyspelarna presenterats, upplöstes uppställningen och IFK-spelarna var redan skingrade när deras namn lästes upp. Varför nu detta? På tal om show! Hoppas att supporterbussen till Kalmar är fylld med gula attribut som fanor, banderoller, halsdukar och tröjor. Kanske finns Östens hejaramsor upptryckta, så att alla gulingar hinner memorera dem? Östsmålänningarna ska både se och höra di Gule från Malmö och vårt lag ska få det mentala stöd som en enad klack kan ge.

Jag har varit inne och tittat på vår debattsida här på IFK-"sajten". Vem eller vilka är det som börjat "bomba" med insändare. Det är mycket störande och dessutom väldigt omoget gjort och det är bara att hoppas att vår eminente webmaster kan stoppa dessa individer på något sätt.

Ja detta var min blandning av bokstäver inför söndagens kamp på Fredriksskans. I nästa vecka är broder Bertil åter på plats. Jag säger hej och Good Luck till di Gule på söndag och hoppas att sensommarvädret fortsätter att förnöja oss länge till.

Under förra säsongen var Västerås mycket illa ute ekonomiskt och under en tid var det på gränsen att klubben fått lägga ner verksamheten. Om så hade skett skulle bland annat MFF ha förlorat poäng. MFF köpte en av Västerås bästa spelare, Daniel Majstorovic, som numera är en stöttepelare i MFF:s allsvenska lag.

Med dessa pengar klarade Västerås den akuta situationen. Laget placerade sig bra i serien med en femteplats och nära kvalplatsen. I år ligger Västerås 6:a med häng på toppen. På en supporterhemsida läser vi att ekonomin kraftigt har förbättrats och att man klarat hälften av ca 1.5 milljoner i skulder. Nacka FF i division 2 har hoppat av och försatts i konkurs.

Hammarby har sålt 25 % av sin fotbollsverksamhet i ett nytt fotbolls-AB Hammarby IF för 13 miljoner! Det betyder att Hammarbys fotbollsverksamhet värderas till ca 50 miljoner kronor! I TV sa en reporter att det är ett reapris för ett så bra VARUMÄRKE Hammarby är över 100 år gammal som förening och känt över hela landet men knappast internationellt.

Vad skulle Varumärket IFK Malmö då vara värt? Man kan spekulera men vi är nästan lika gammal som förening som Hammarby. Vi är väl kända i Sverige. Alla idrottsintresserade känner till Di Gule och Kanariefåglarna. Vi har således ett mycket bra varumärke samt två väl etablerade underfirmor. Vi har dessutom ett internationellt förflutet.

Men är vi intresserade av att sälja oss? Vad är det vi vill med fotbollen? Är det att alltid ha de bästa spelarna kosta vad det vill, att spelarna är handelsvaror, som är anställda för att göra sitt bästa oavsett vilken klubb de spelar i , utan någon klubbkänsla utan i stället bara ett arbetstagaransvar gentemot arbetsgivaren..

I gårdagens Svenska Dagbladet skriver Sune Sylvén en intressant artikel med rubriken: Hur roligt är det att arbeta gratis? Och underrubriken: Idrotten blir alltmer kommersiell. Hur länge orkar de ideella krafterna? Kanske är det breda idrottsledarskapet samhällets sista kall. Jag citerar en snutt ur artikeln:

Alla är införstådda med att dagens elitidrott kräver allt större belopp. Dessutom är det mesta utbytbart, klubbledningar, tränare, tröjor och spelare. Dessa har inte råd att vara klubbtrogna. Det enda beständiga är supportrarna, som står ut med det mesta så länge det egna laget vinner eller klarar sig någorlunda. Bolagsformen ger i princip fansen chansen till ett större inflytande, men i praktiken lär det bli bossarna bestämmer. Som i den riktiga ligan, som skildras varje dag på "näringsliv".

På måndag skall IFK Malmö upp till bevis att matchen mot GAIS var en tillfällighet. Grabbarna skall visa att supportrarna kan känna sig nöjda med sitt lags prestationer. Sedan ser vi fram mot den stora kampen mot Mjällby, ett lag som skall krossa oss enkelt som en plätt. Fast även Västerås ligger före oss i serien och måste räknas som favorit. I Västerås har vi således att besegra ett lag som är bättre och då brukar vi ju också bli bättre.

Lycka till.