Bertils krönika: "Inför Mjällby"

Så var första vinsten bärgad och förvånansvärt nog på hemmaplan, där vi alltid har haft det svårare än på bortaplan även när vi spelade på den utomordentliga stadionplanen.

Planen på Malmö IP är under all kritik. Dessutom används den alldeles för mycket med hänsyn till konditionen. Stadionplanen som är slitstark används tydligen bara av MFF A-lag medan Malmö IP används av MFF damer och utvecklingslag samt eventuellt även juniorlaget. Vårt smånätta passningsspel kräver någorlunda förutsebara studsar för att fungera. Vi måste ställa krav på Fritid Malmö och det har vi gjort. Frågan är vad som praktisk går att göra nu för att förbättra planen.

Bortamatch i Mjällby, en skön idrottsplats med en fin plan och strålande sol enligt rapporterna. Vi har goda minnen därifrån då vi 1997 om jag minns rätt ( Michael Lindholm har inte fått fram statistiken från det året) besegrade Mjällby med 5-1! Senast vi förlorade en seriematch på bortaplan lär vara den 21 april förra året då Kristianstad vann med 1-0.

Vinsten mot Västerås var välkommen och det var efter trevligt spel. Jag vågar inte nämna bra spel eftersom jag inte kan avgöra vad som är bra spel. Åke Andersson har helt rätt i det. Men jag lär mig genom att lyssna på Fille, Curt, Åke själv, Patrik och en massa andra som förstår det här med fotbollens taktik och system. Något annat är fotbollens skäl som sitter djupare och inte går att uttala i sifferkombinationer.

Den riktiga sifferkombinationen är 1-2-3-5. Riktiga vänsteryttrar, minns Bambino och Klumpen. Centerhalvor som ledde spelet. Bengt Lindskog och Åke Larsson. De var väl centerhalvor eller hade begreppet försvunnit redan då.

Jag hade förmånen att vara inbjuden till Helsingborg och HIF i tisdags och fick se en strålande fotbollsmatch på en härlig arena, som ligger syd-nord i stället för väst-öst. Nu fick inte målvakterna solen i ögonen men väl publiken på östra läktaren. HIF´s spel påminde om vårt spel på det sätt att man skapade massor av målchanser, en ribba, två stolpskott, en idioträddning av en back på mållinjen samt flera missade frilägen. Elfsborg gör mål på sitt enda skott mot mål en bit in på andra halvlek! Känns det igen?

Spelarna ser med tillförsikt fram mot Mjällbymatchen och satsar på seger. Supporterklubben ordnar resa dit och vi hoppas att IFK-klacken i Mjällby skall synas och höras lika mycket som de 20 från Västerås gjorde i Malmö eller de 25 från Borås i Helsingborg.

Apropå spelsystem så hittade jag en "gammal" bok om soccer där olika spelsystem anges. 1870 använde man sig av upp till 8 forwards och spelstilen kallades (senare) dribbling game. 100 år senare har forwards inskränkts till kanske bar en ensam spelare ( ofta på bortaplan). 1958 vann Brasilien VM i Stockholm med systemet 4-2-4. 1966 vann England med systemet 4-3-3.

Emellertid författaren av denna bok från 70-talet säger avslutningsvis ungefär: Det föreligger givetvis kvalificerad kunskap för att kunna diskutera olika taktiska system men det handlar bara om förenklade modeller, användbara strukturer som är öppna för oändliga formationer och förbättringar. Systemet styrs inte endast av spelarnas förmåga – det är lättare och ger mer utbyte att använda ett system som är anpassat efter spelarnas talent och brister än att förvänta sig att spelarna skall anpassa sitt spel till en förutsagd planering – utan också av vilken sorts match det är. Fotbollstaktik är, liksom spelet i sig självt, en källa av oändliga variationer.

Det gäller att göra minst ett mål mer än motståndarna dock inte med hjälp av ojust spel eller straffilmningar.

Diskussionen på debattsidan är uppfriskande.