Redan april och på torsdag är det dags för seriestarten. Det är ett år sedan IFK premiärspelade uppe i Norrköping mot Sylvia med ett oavgjort resultat (1-1) som inledde en serie med totalt 12 likamatcher av 30 d.v.s. nästan 40%.

I många av dessa oavgjorda matcher låg vi bäst till för att plocka hem tre poäng. Många gånger tappade vi ledningen i slutminuterna eller på övertid. Efter halva serien, efter seger mot BoIS i Landskrona, var vi trots oavgjorda matcher med om att aspirera på åtminstone en kvalplats men då hände något med laget. Spelet slutade fungera, försvaret rasade samman (GAIS). Efter en uppryckning och säkerställande av en plats i 2002 års Superetta, föll åter spelet och kanske motiveringen, vilket ledde till en slutlig elfte plats. Med lite flyt i några oavgjorda och mer motivering i avslutningsmatcherna, Umeå, Motala och Gefle, hade en 5-6:e plats varit realistisk.

Med årets lag är förutsättningarna till att vara med och kämpa om platserna i de övre regionerna bättre. Vi har kvar större delen av de ordinarie spelarna från förra året och vi har fått en del nya hungriga i unga spelare, som vill visa att de kan. Några spelare från utvecklingslaget får säkert möjligheter att spela matcher under den långa serien.

De spelare som inte platsade i startelvan 2001 fick i fjol mycket lite speltid. I år spelar vi med både ett B-lag, utvecklingslag och ett juniorlag, vilket gör att alla i A-truppen – juniortruppen skall få mycket speltid. Visst saknar vi Frederick Enaholo och det är tråkigt att ett förhållande skall sluta på detta viset. Jag är dock övertygad om att Kenneth Mattsson kommer att växa med uppgiften för att bli den trygga utpost som Chrischan var under vår senaste storhetstid.

I IFK Malmö, liksom i flertalet av de 30 elitklubbarna, har ekonomin varit det helt överskuggande inför säsongen 2002. Elitlicensen träder i kraft och det betyder att ingen klubb får lov att ha negativt kapital och ingen klubb får driva verksamhet med förlust.

Hur undviker man negativt kapital när spelarna i princip inte får tas upp i något värde, inköpspriset skall avskrivas helt under den aktuella kontraktstiden? Hur klarar en klubb att driva verksamheten utan förlust när man vet kostnaderna men inte intäkterna?

De klubbar som klarar elitlicensen utan problem är de klubbar som sålt spelare med stora vinster. Utan Zlatanförsäljningen hade MFF var i samma prekära ekonomiska läge, som flertalet av elitklubbarna.

Hur skall IFK få en kraftig positiv ekonomisk ställning? Den enda kända möjligheten i nuläget är att kunna sälja en spelare som vi har kontrakt med och som någon är beredd att betala mycket för. Om vi säljer en sådan spelare förlorar vi en kugge i laget och därmed minskar möjligheten för laget att gå vidare. Ekonomin tar över det sportsliga.

Om en tid kommer även spelarövergångarna i Sverige att bli fria när ett spelarkontrakt går ut. Vad kommer det att betyda för klubbarna och för spelarna? Klubbarna riskerar att inte få betalt för att de varit med om att utveckla en spelare och klubbarna slipper betala andra klubbar vid övergångar. Spelarna kommer att ha egna agenter och begära pengar för egen del för att välja ny klubb. Det föreligger en risk för att namnkunniga spelare kommer att kräva mycket höga löner och engångsbelopp för att spela.

Ett sätt att möta detta är att bygga upp klubbkänslan, den Gula tråden, den Gula andan. För att laget skall lyckas krävs det ännu mer motivation. Motivation slår det mesta när det handlar om två jämnstarka lag. Det är självklart att spelarna är besvikna på att klubben inte hade råd att stå för ett ordentligt träningsläger under våren, att vi inte har haft de samkväm med spelare, styrelse och familjer, som vi hade önskat. Inte heller har vi kunnat informera medlemmar på ett tillfredställande sätt under våren. Det är min förhoppning att såväl spelare som medlemmar har förståelse för att de ekonomiska frågorna har haft den absoluta prioriteten. En stabil plattform är nödvändig för att ge spelarna, laget, möjligheten att spela sig till en plats bland de allra bästa.

Den 9 september i fjol besegrade vi Öster med 3-0 medan vi spelade oavgjort 0-0 uppe i Växjö den 27 maj. Öster satsar på att gå upp i Allsvenskan i år. (Vilket förstås alla lagen gör, mer eller mindre uttalat.). Spelarna har gjort vad de skall göra för att kunna spela på topp på torsdag. Nu är det upp till Thorild och Patrik – Tommy att coacha dem på ett sådant sätt att laget och varje spelare är motiverad för att besegra Öster, att ta initiativet och behålla det tills slutsignalen går.

Grattis Landskrona till storsegern, vilket visar att steget inte är så stort mellan Superettan och Allsvenskan, vilket Djurgården visade förra året. Jag undrar hur det skulle gå i en match mellan Allsvenskan och Superettan? Jag skulle nog satsa en slant på Superettan eftersom motivationen måste vara mycket stor att besegra Allsvenskan.

Lycka till på torsdag!