En Björn på Nätet

Vår "Björn på nätet" är tillbaka med ännu en krönika. Läs om hans tankar angående målskyttet, publiksiffrorna, tifosi och växtprakt i gulanyanser.

Mange-mål, men ikke ret mange mål
Magnus Erikssons två mål på tre matcher har gett Di gule sex poäng och en delad femteplats och ett bra "fäste" i Superettans toppskikt. Att laget totalt bara har gjort två mål känns inte lika bra. Samtliga tre topplag ståtar med vardera åtta fullträffar och vår kommande motståndare Café Opera har 8-1 i målskillnad.

Målskyttet hos IFK Malmö har länge varit ett sorgebarn. Chanserna skapas allt som oftast, men sedan knyter det sig. Varför? Det vet nog ingen. Di gules nuvarande position bland tätlagen kunde dock lätt ha varit en helt annan. Målet mot Sylvia borde enligt en del skribenter ha blivit bortdömt för offside, medan målet mot Häcken av radions göteborgsreporter kallades för "slumpmål". De hemma-fixerade teve-bilderna, som (kors i taket) programmet Fotbollskväll visade, tydde inte på att IFK hade några egentliga chanser i matchen mot Kalmar. I den matchen var det väl inte skyttet som fallerade, utan snarare spelet och skapandet av chanser? Eftersom jag än så länge bara sett en match "live", så har jag ett bristfälligt underlag för felsökeri. Två saker har jag ändå noterat: det skapas ofta en glipa på mittfältet, dels när backlinjen ligger kvar och dels när mittfältet inte hinner ställa om snabbt nog. Den andra är: passningsspelet går för långsamt. Med ett eller max två tillslag (inte minst på mittplan) hinner motståndarna inte organisera sig och på så sätt skapas chanser, som man med ett långsamt (stillastående) spel sällan uppnår. One-touch-spelet öppnar, men kräver alerta spelare för att fungera som korkskruv mot ett tätt försvar. Det är också viktigt att spelet varieras och inte blir stereotypt. Alltför många långbollar mot forwards gör det enkelt för motståndarförsvaret, samma sak om en anfallare aldrig chansar med en driibbling utan i stället vänder hemåt, det oväntade är oftast det geniala.

IFK har alerta spelare och, även om det ännu inte syns i protokollet, spelare som har "krut i dojorna". På söndag ska Di gule visa de sorgklädda, fikaglada nollåttorna var skåpet ska stå. 27 matcher kvar att spela!

Varför är fotbollen så populär? Svaret är väl helt enkelt att vi alla (pågar framför allt) redan i förskolan fick prova på att kicka boll. Även om många, efter skoltiden, aldrig rört en boll, så finns känslan kvar, de vet hur man gör. Det är lätt att jämföra med baseball i USA och cricket i England, Asien och Oceanien. Näst intill varenda sjuårig kille kan både spelet och reglerna. Det är därför inte så märkligt att just dessa sporter får storpublik (och då övervägande manlig), i varje fall i de högsta divisionerna. Samma sak kan nu ses i den nya sporten innebandy. Den spelades från början på skolornas idrottstimmar, spred sig snabbt p.g.a. sin enkelhet och genom tillgång till banor i skolornas gymnastiksalar. Redan från början spelade både töser och pågar. När, för bara några få år sedan, innebandyn fick en högre status och serietabell, då kom det en könsmixad publik, eftersom nästan alla ungdomar hade provat på spelet. Det motsatta gäller också. Att sporter som biljard (trevallars carambole är i mitt tycke världens svåraste sport, smaksak javisst!), curling, bågskytte, casting, rugby etc, i Sverige bara drar de närmaste sörjande till åskådarplats, beror alltså på att vi aldrig provat dem själva. Golfen är lite speciell. De flesta som börjar fortsätter långt upp i åren. Därför är de sällan åskådare (utom vid teven eller Scandinavian Masters) utan spelare. Noteras kan att golf är Sveriges näst största fritidsaktivitet, bara fritidsfiske är större!

Nu har jag, självförvållat, kommit in på publiksiffror igen! De 807 huvuden som fanns på IP den 13 april orsakade knappast glädjefnatt i styrelsen. Fint väder, premiär, positiv text i Sydsvenskans sportkrönika (bara det en sensation) och inga konkurrerande aktiviteter, vad mer behövs för att de uppenbarligen djupt slumrande (men existerande) gulsparvarna ska lockas ut ur sina nästen?

När jag tidigare i våras skrev om publiken, fick jag ett trevligt mail från Lars R. Han menade bl.a. att IFK saknar en supporterskara som "ger järnet på matcherna", m.a.o. Tifosi, som fixar upptåg och arrangemang före och under matcherna och som lyfter fram sitt lag. Hela brevet vidarebefordrades till ordf. i IFK’s supporterklubb i syfte att frågan skulle diskuteras på mötet den 9 april. Vad som hände vet jag inte. Vad jag vet är dock att supporterklubben behöver förändras och föryngras. En supporterklubb ska vara ett stöd för laget och klubben. Medlemmarna ska synas och höras, och då behövs ungdomar med starka lungor och friska idéer (själv tillhör jag ju den äldre generationen, men kan mycket väl hjälpa till i en allsång). Tänk sedan om IFK kunde bli först med en jämställd supporterklubb, hälften killar och hälften tjejer, som med gula banderoller och tröjor inte bara syntes på IP, utan också (om möjligt) på bortamatcherna , sjungandes nytextade, lättsjungna, glada och positiva "slagdängor" till hemgjort accompanjemang. För inte ska väl bortalaget ta över läktarsången på våra hemmamatcher i år också? Visst vore det fint med en helt gul läktarsektion, drömma kan man ju alltid.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Malmö är gult nu. Just när påskliljorna börjar lägga av, då slår tusentals forsythior ut sina strålande gula kaskader i parker och trädgårdar. Samtidigt sprayas gräsmattorna gula av de hatälskade maskrosorna. Lika beundrad som en tätblommande maskrossluttning kan vara, lika hatad kan en ensam blomma bli när den vågar sticka upp snudan i radhusets fingräsmatta.

I går sjöng vi in våren, nja, inte vi utan ni. Själv höll jag mig inomhus under detta sista ruskväder i april. Aprilväder, det har vi verkligen haft rikligt av 2003. Sol, regn, värme, kyla, snö, blåst, allt i en osalig blandning. Varför blir det så? Jo men det är väl klart. Vårdagjämningen är i slutet av mars, men inte hälsar vi Våren välkommen då. Nänä, det ska göras förstamaj. Tacka fagerlund för att Våren blir sur och ställer till det för oss. Det är bara att hoppas att den inte är långsint, utan att den nu skickar fram både sol, värme och milda vindar så att vi kan mötas på IP den 4 maj utan vinterjackor och paraplyer.

Sist, ett jättegrattis till IFK Malmö handboll. Ett lag som historiskt hör hemma i den högsta serien. Kan IFK Malmö fotboll svara på denna interna utmaning?

Små stick och knäppa kommentarer

Svenska landslaget: trots ett mål har jag svårt att se Zlatans kvaliteter. Och inte blev det bättre under teveintervjun, "Gå ut och spela själv då".

Ang. HIF: undrar just om Reepalu skulle ge IFK ett liknande lån om en motsvarande situation inträffade här?

Reporterklyschan: han tryckte in bollen! Detta kan bara göras på mållinjen när man har bollkontakt hela vägen in, dvs man trycker/pressar bollen i mål. I spalterna trycks bollar från 10-20 meter!

Ang. MFF: Di blåe bör väl skicka en blomma till domaren för de båda straffarna man förärades mot Landskrona?

Ang. Bron: Öresundsbron har skrivit många brev på annonsplats. Undrar hur många fler resenärer som behövs för att täcka dessa kostnader?

BAL/03