Johansson förvånad över beslutet

Patrik Johansson fick på fredagen kicken som tränare för IFK Malmös Superettanlag efter nästan tre år. Det var också en lågmäld, men mycket bedrövad före detta gul tränare som mötte upp när ifkmalmo.com hörde av sig.

Tisdagens derby mot Trelleborgs FF (förlust 1-2) blev alltså den alltid sympatiske Patrik Johanssons sista match för den här gången i "di gule". Ett trevligare slut kunde man ha unnat honom.

– Världen går inte under för det här, men det är klart att det är ett stort bakslag för mig. Jag hade räknat med att få fortsätta säsongen ut, men nu får jag försöka hitta på något annat, konstaterar Patrik Johansson besviket.

– Hade möte med styrelsen i torsdags och då var det väl det mesta så gott som klart, men först igår (läs fredag) togs det slutgiltiga beslutet. Det känns mycket tungt för jag hade nog kunnat rätt ut det.

Han började som en vinnare efter en fantastisk 6-1-seger mot Öster i en träningsmatch 2001. Därefter gick det mesta bra och med en elfteplats första året och en sjundeplats ifjol var han med om att etablera klubben i Superettan.

2003 har dock varit allt annat än trevligt. Efter en hygglig försäsong och segrar i de två första seriematcherna har resultaten varit mycket skrala. Men det dröjde alltså till nu innan man gjorde något konkret åt saken.

– Det hade varit underbart att fått sluta som jag började, men nu blev det ju tyvärr inte så. Nu gäller det att hitta något annat lag inför 2004, men det blir inte lätt.

Förra året blev Patrik Johansson pappa till en flicka. Han har dessutom köpt ett hus i år så han lär ägna en del tid åt det och familjen.

Några andra planer?

– I stort sett det och att jag kommer arbeta mer med Fotbollstränarföreningen. Jag sitter ju i styrelsen där så nu får jag mer tid att ägna mig åt avtal, fortbildning, hemsidor och sådant.

Matchen på måndag mot Kalmar FF?

– Det är inte alls säkert att jag går. Du kan ju tänka dig hur det känns inombords att få sparken på detta viset. Att gå och titta på IFK Malmö på måndag är inte det första man tänker på precis efter att man fått sparken från dem.

– Om jag hade visat mig där hade jag säkert fått höra ett och annat så jag avvaktar nog lite innan jag går dit igen. Det hade säkert känts underligt att inte sitta på bänken där så det får ta sin tid helt enkelt.