IFK Malmö hyllas vid hemkomsten till Bulltofta flygplats efter 1-1-mötet borta mot CDNA Sofia som gav kvartsfinalavancemang i Europacupen. Lagledaren Sten Göransson med hatt och blomsterkvast, närmast flankerad av Bo Borg (vänster) och Bo Hansson (höger). Foto: Skånereportage/Bilder i Syd 1960

IFK Malmö gjorde stor succé i Europacupen 1960-1961 där man tog sig ända till kvartsfinal innan äventyret var över. Ifkmalmo.se kör därför en artikelserie i 20 delar om matcherna samt spelarna och ledarna som gjorde det. Del 17: Sten Göransson, lagledare.

Sten Göransson tillträdde som lagledare för IFK Malmö som nypromoverat allsvenskt lag säsongen 1956-1957. Spelåret innan hade IFK enrollerat Ingvar Gärd som tränare. Sten var lagledare under nio säsonger, till och med 1965, varav sex i Allsvenskan.

Eftersom informationen på Internet och andra källor är något begränsad om Sten Göransson så ringde ifkmalmo.se på nytt upp spelaren Bo ”Mysing” Hansson, som vi intervjuade till del 7 i denna artikelserie.

Mysing har uteslutande positiva minnen av Göransson som med sitt framgångsrika samarbete med Ingvar Gärd såg till att skapa en harmonisk stämning i den gula truppen.

Inge Blomberg och Sven Lundkvist var ofta de som initierade allehanda upptåg och spex vilket Sten Göransson inte var sen att uppmuntra.

– Man hade ofta ont i magen som man skrattade, menade Bosse.

Sten var också den som upptäckte Mysing i samband med en skolturnering och lyckades få honom att börja träna med ”di gule”.

För övrigt en skolturnering som så småningom förde Bo Hansson och hans skola – Malmö Borgarskola – ända till final på Stockholms stadion mot Norra Latin från huvudstaden.

Sten Göransson. Foto: Sydsvenskan/Bilder i Syd 1961

Trots att denna förlorades med 1-2 var det en upplevelse menade Mysing som fick motta silvermedaljen ur prins Bertils hand.

Även den fortsatta gula karriären för Bosse påverkades av Göransson som rekommenderade honom för Ingvar Gärd att få börja träna med A-laget.

Sten Göransson var också en av de drivande kring restriktioner rörande alkohol i samband med matcherna.

Man införde en särskild så kallad peng man fick till middagen efter matchen, på exempelvis Pilgården.

På den tiden var det inte ovanligt att man hade egen skaffning med sig till samlingarna. Dessa blev således förbjudna och kompenserades i stället med den så kallade middagspengen.

Mysing tjänstgjorde på förmiddagen samma dag – annandag påsk 1967 – som han mottog dödsbudet om Sten Göransson.

Samma eftermiddag hedrades han med en tyst minut och svarta sorgflor runt ärmarna då IFK slog MFF i en träningsmatch med inte mindre än 6-3 efter strålande spel, inte minst av Bengt Lindskog.

I Gula tider – en idrottshistoria kan man läsa från matchen att ”Eric Persson lämnade planen utan att tacka IFK-ledarna för matchen och med kommentaren till journalisterna: Det här gav oss onekligen en tankeställare men vi skulle inte ha fått den av dom!”

Avslutningsvis vittnar Bo Hansson om Göranssons goda ledarskap med konstruktiv kritik om det någon gång blev aktuellt för någon spelare liksom hans partnerskap med Gärd där de alltid visade en enad front utåt med laguttagningar och dylikt. Alla lyssnade alltid uppmärksamt när Sten Göransson hade ordet.

Sten Göransson (1921-05-24-1967-03-27).

Den 18 mars publiceras nästa del om tränaren Ingvar Gärd.