60 år sedan Europacupäventyret: del 7

IFK Malmö gjorde stor succé i Europacupen 1960-1961 där man tog sig ända till kvartsfinal innan äventyret var över. Ifkmalmo.se kör därför en artikelserie i 20 delar om matcherna samt spelarna och ledarna som gjorde det. Del 7: Bo ”Mysing” Hansson, försvarare.

Bosse föddes några år före andra världskriget och började spela boll efter detsamma 1945 när freden kom.

Uppväxt i trakterna kring Östra Rönneholmsvägen spelade han i samma kvarterslag som Bertil Dahl hade initierat. Samme man som han senare skulle spela tillsammans med i den gula tröjan under de allsvenska åren och i Europacupen.

Han blev värvad till IFK Malmö under en skolturnering då ledare från både IFK och MFF var där.

Bo ”Mysing” Hansson valde att representera IFK och blev gul.

– Vi hade organiserad träning några gånger i veckan men under enkla förhållanden. Det var strax efter kriget. Vi lirade på ojämna grusplaner. Det går inte på något sätt att jämföra med fotbollen i dag, berättar han i en intervju med SportExpressen Föreningsliv.

Mysing var 20 år fyllda då han debuterade i Allsvenskan.

– Jag låg i lumpen och kom lumparklädd till debutmatchen borta mot Sandvikens IF. Omgången efter mötte vi AIK hemma.

Under den legendariska träningsmatchen mot Real Madrid 1959 på Santiago Bernabéu-stadion med cirka 60 000 åskådare på plats spelade den hårdföre högerbacken mot Gento som han stoppade gång på gång. Något som ledde till dennes frustration och som utmynnade i en spottloska på Mysing. Matchen ägde rum ett år innan bortamatchen i Sofia i Europacupen mot CDNA – se del 4 i denna serie.

Enligt Mysing var det Ingvar Gärd som låg bakom mycket av förvandlingen med IFK dessa åren. Han fick sina spelare att träna stenhårt, vara disciplinerade och spela som ett lag.

– För oss som var med så var klubbkänsla det viktigaste som fanns. Vi vann mycket på att vi hjälpte och spelade för varandra och älskade klubben. Även klubbkänslan har förändrats i den moderna fotbollen, den är inte lika viktig längre, säger Mysing enligt Expressen.

Jag frågar honom om bakgrunden till smeknamnet.

– Under uppväxtåren med kvarterslaget styrketränade man, lyfte skrot och så vidare. Man blev hård och känd för att sparka på allt utom bollen, skrattar han.

Senare fick han ”ärva” samma smeknamn som en av de så kallade ”järnkaminerna” i Djurgårdens försvar, nämligen Ingvar ”Mysing” Pettersson som spelade på gränsen till brutalt tillsammans med Karl-Erik ”Cacka” Andersson och Sigge Parling under 50-talet i ”Blåränderna”. Det lär också finnas en ishockeyspelare i Småland med samma smeknamn.

Efter tiden i IFK Malmö – som han lämnade 1968 efter 344 matcher – tränade Mysing Hardeberga BK, bland annat med en annan gul legendar, Conny Andersson, som spelade bredvid John Lindau i en historisk årgång av ”di gule”, 1969. Conny gjorde sedan två sejourer i MFF efter tiden i IFK, 1971-73 och 1974-76.

Bosse minns när Eric Persson och Egon Jönsson återkom till Hardeberga för att värva tillbaka Conny till MFF på Bob Houghtons inrådan.

Tränarkarriären omfattade även Furulunds IK där ytterligare en gul legendar var verksam samtidigt som Mysing, nämligen Bengt Lindskog som tränade juniorlaget på den tiden.

I Hörby FF efterträdde han Ingvar Gärd som där var den förste tränaren efter sammanslagningen mellan Hörby BoIF och IFK Hörby.

Bo ”Mysing” Hansson: 344 matcher – 4 mål, varav i serie 195-1 mål varav 90 i Allsvenskan och 105 i division 2. Åtta i den gula maratonlistan i Gula tider – en idrottshistoria.

Försvarare karriären igenom, hård och robust och snabb också. Bo är född 1936-04-20 och var en av två egna produkter av de ordinarie 1960. Han debuterade i A-laget gällande seriespel den 6 oktober 1957 och hade sedan våren 1959 varit ordinarie i backlinjen. Representerade Sverige i både A-landslaget och B-landslaget.

Den 8 januari publiceras nästa del om Ulf Nilsson.