Hegenius: Väntan över – premiären stundar
Ett genrep återstår. Sedan är det dags för seriepremiären som många gått och längtat efter under den småkalla vintern. Nja, längtat och längtat förresten. Den här säsongen handlar det på nytt om division 2-fotboll.
Arenor som Rosengårds Idrottsplats, Glänningen i Laholm, med flera ej så glamourösa arenor står och väntar på "di gules" besök den här säsongen.
Uppriktigt sagt, man har knappt hunnit komma över nederlaget uppe i Gävle i höstens sista omgång i Superettan förrän "helvetet" väntar i division 2.
En serie som inte blir att leka med. IFK kommer bli ett jagat villebråd, ett lag ALLA vill slå. Så det är väl lika bra att ta tjuren vid hornen direkt som det sägs.
I premiären kommer Ängelholms FF till Malmö Idrottsplats, en arena som är värd bättre aktörer än en flock division 2-lag. Jo, jag vet, Malmö FF:s damer brukar också uppträda på samma scen. Och då handlar det om allsvensk fotboll. Men vem bryr sig om man är "gul".
För IFK:s vidkommande gäller det att inte frånvaron från "rampljuset" blir allt för lång. Då är risken stor att det kan gå lika illa som när laget föll ur societeten senast (om jag bortser från det korta gästspelet i söderettan som serien då kallades 1997).
Jag menar istället året 1986, ett år som var början till ett ända långt lidande för den sanne IFK-vännen. En tid man vill förtränga och helst inte uppleva igen.
Låt oss istället se möjligheterna med årets fotbollssäsong som snart är i antågande. Vad skall vi ställa för krav på IFK Malmö av årsmodell 2004.
Först och främst måste spelarna ta sitt ansvar. Alla elva som är på plan måste vara fokuserade på varje match.
Förra säsongen var det lite si och så med motivationen. Det håller inte att åtta lirare är på tårna om de resterande tre inte ger av sin optimala kapacitet.
"Måstematchen" mot Forward i höstas är ett typexempel, då verkade en del av spelarna mest vara intresserade av slutsignalen. Den kom så småningom, ynka 2-2 blev facit mot närkingarna som innan avspark var klart för division 2.
Det var i den matchen IFK Malmö tog farväl till Superettan. För hur lång tid återstår att se. Det kan bli en snabb returbiljett, men resan dit är lång.
Det räcker inte bara med att vinna division 2, där enligt mitt sätt att se det just premiärmotståndaren Ängelholms FF och i dessa sammanhang alltid lika giftiga Mjällby AIF kommer att utgöra de värsta hoten.
Lyckas man med den bedriften återstår där sedan ett ovisst kval. Brrrr…
Men det kan gå vägen. Inte minst med tanke på att IFK har en i mitt tycke synnerligen intressant och spektakulär tränare i Anders Grimberg, som i par med Ulf Larsson ledde TFF till allsvenskan ifjol.
Anders har redan nu satt prägel på laget och lyckats bra med träningsmatcherna.
Alla vet vi att vindarna kan svänga fort i fotbollens värld. Se bara på Trelleborgs FF. Innan Anders och Ulf tog över laget, sommaren 2002, svävade TFF runt det förhatliga nedflyttningsstrecket i Superettan.
Till skillnad från IFK lyckades laget rädda livhanken och spelar numera som bekant i allsvenskan.
Det är inte lätt att saluföra varumärket IFK Malmö i stan i skuggan av det "masspsykotiska" intresse som råder kring storebror MFF. Men IFK kan inte lägga sig ner och dö för det.
Föreningen måste marknadsföra sig, bli den uppstickare som stan så väl behöver, likt GAIS i Göteborg (jag lovar de har gått igenom samma helvete som vi gula).
När IFK senast tog klivet upp i Superettan 2000 rådde där optimistiska tongångar inom föreningen. Då fanns där en framtidstro. Dåvarande styrelsen marknadsförde IFK, så det blev ett intresse kring laget igen.
Och när vi nu skall försöka nå dit igen står vi på en ännu bättre grund med tanke på att klubbens lag av årgång 1987 blev svenska mästare i höstas. Bara en vecka efter representationslagets försmädliga degradering till tvåan.
Deras SM-titel var en tidig julklapp som balsamerade en frusen IFK-själ och gav en stor tro på framtiden.
Låt oss alla hoppas att den blir verklighet. Vi syns på Malmö IP och lycka till "Grimman" och pågarna.
