Bara drygt två minuter. Det var allt som återstod av ordinarie tid då jumbon IFK Malmös P92 släppte in det enda målet i söndagens pojkallsvenska match borta mot Kristianstads FF. Så nära poäng har inte "di gule" varit i någon av de 14 tidigare matcherna.
Marco Whittle, tränare för IFK Malmös P92:
Jag kan vara helt ärlig och säga att jag var lite orolig för den här matchen då det inte alls är roligt att åka långt och sedan göra en plattmatch.
Situationen blev inte heller bättre när jag en timme före samlingen fick ett återbud och bara minuter innan bussen skulle åka kom ett till. Inget av dessa återbud gick direkt till mig utan till deras vänner som sedan skulle meddela mig trots att vi har klara regler om detta, så varning till dessa båda herrar.
Väl på plats var känslan ändå väldigt positiv. Det var en massa glada ansiktsutryck hos spelarna och stämningen kändes verkligen på topp.
Ungefär 27 minuter in i matchen hade vi kanske haft fem eller sex vassa lägen, men då fick Kristianstad sitt första läge som Nerin Setic räddade med en magnifik parad.
Under den första halvleken var vi, utan att överdriva, det bästa laget på planen. Kristianstad var tillbakapressade och stack lite då och då upp genom kontringar som dock var helt ofarliga, medan vi försökte komma till avslut på många olika sätt.
Vi visade upp ett stort register med inlägg, skott utanför, fasta situationer, genomskärare och rena solonummer. Det var även brett bland våra avslutare och jag tror att nästan samtliga på planen hade minst ett avslut mot mål eller ett försök till avslut. Då låg allt fokus på en enbart fotbollen och vilken fotboll.
Efter pausvilan blev vi lite för bekväma och började sakta att tappa koncentrationen. Vi lyckades dock ändå skapa ett par chanser som borde ha resulterat i mål, men vi hade tyvärr inte riktigt den där kylan som krävdes i våra avslut.
När en av våra spelare äntligen presterade just den kylan och satte bollen i mål ur en snäv vinkel, då fick domaren för sig att inte godkänna målet utan hittade på en frispark som inte ens fanns. Det målet hade kunnat betyda mycket för oss, men tyvärr kan det bli på det viset ibland.
Matchen ändrade därefter lite form och blev öppen med målchanser åt båda hållen. Det är dock svårt att spela då man inte är helt inne i matchen, utan lägger kraften på något annat och vi hade två som gjorde det. De tappade huvudet och det får bara inte ske.
Under pausen hade jag sagt till killarna att matchen skulle avgöras på ett misstag, men jag hade fel då den avgjordes på två misstag. Först domarens beslut vid Maximilian Gajdas mål och sedan vårt eget misstag som resulterade i matchens enda mål.
Vi fick frispark på halvplan, men tappade bollen och därefter var det enbart motståndaren mot Nerin Setic, om vi då inte bortser från en offrande Emmanuel Frimpong som inte alls var långtifrån att bryta deras avslut utan att hinna riktigt ända fram.
Vid ett sådant läge måste man säkra genom att stanna med hela backlinjen och några till. En poäng i den här matchen hade nämligen varit helt underbar.
Efter deras mål fokuserade vi allt framåt. Vi flyttade upp våra båda mittbackade och började forcera in bollar. Det lyckades på så sätt at vi fick till en halvchans som hade kunnat resultera i mål om vi bara hade offrat oss lite till. Så återigen är det en förlust som jag får ta på mig.
Men på det stora hela så ska vi skämmas för att säga att vi var bättre än dem, för det var vi och det var inte mycket som de presterade fram till att vi började tappa huvudena. Dagens läxa var solklar: "Tappar vi huvudet tappar vi också matchen".
Samtliga i IFK Malmö ska ha beröm för en väl genomförd match. I Kristianstad så hoppas jag att målvakten blev bjuden på en burgare för utan honom är jag ganska övertygad om att de hade fått noll poäng i dagens drabbning.
Matchen spelades 2×40 minuter.
Startelvan (4-4-2): Nerin Setic – Amar Drljevic, Ylber Gashi, Emmanuel Frimpong, Maximilian Gajda – Ervin Demjaha, Mattias Olsson, Milos Nikolic, Sami Al-Ameri – Omar Al-Hijazi, Ammar Al-Khalisi. Avbytare: Rostam Noorzai (Ervin Demjaha 64), Moad Alkaysi (Omar Al-Hijazi 74).
