Att denna artikelserie skulle börja med Heinrich ”Hanke” Brost föll sig naturligt. Född samma år som IFK Malmö grundades, 1899, och dessutom tvåa i IFK:s interna maratonskytteliga med 215 mål på 277 matcher fick avgöra saken.

Brost representerade klubben mellan 1917 och 1932 efter att ha anslutit från Malmö Läroverks Idrottsförening (MLI).

Där spelade han 1916 med bland andra Knut Happach, en av dem som representerat ”di gule” i såväl fotboll, bandy som ishockey samt Astrid Lindgrens blivande make Sture Lindgren. Från MLI kom för övrigt sedan ytterligare duktiga spelare som till exempel Folke Zickerman och Oscar Seifert.

I Peter Billings Hundra år av gemenskap – Malmö Idrottsplats 1896-1996 kan man konstatera att Malmökamraterna, då Hanke debuterade 1917, hade en stark period med segrar mot landslagsfyllda Örgryte IS (1917) och IFK Göteborg (1918). Senare samma år föll laget mot dåvarande svenska mästaren Djurgården inför rekordpubliken 3 400 personer på Malmö IP.

Enligt maratonlistan i Gula tider – en idrottshistoria har Heinrich Brosts 215 mål på 277 matcher registrerats mellan 1923 och 1932. Något som skulle kunna innebära att både antalet matcher och mål var fler än som angivits i denna lista.

En tredje källa – 25 år i ord och bild: Idrottsföreningen Kamraterna Malmö: 1899 23/4 1924 – gör gällande att Hanke Brost gjorde inte mindre än 41 mål 1923 och vid redogörelse för den säsongen att han gjorde sitt 300:e mål för IFK vilket han fick ett särskilt pris för av en ”anonym givare”.

Boken gavs ut med anledning av 25-årsjubileumet 1924. Det föreligger således viss tveksamhet kring hans målfabrikation i gul tröja.

I denna sistnämnda källa framgår inte om de 300 målen fram till 1923 gjordes i representationslaget eller om de tillkom även i olika ungdomslag. Kanske finns det också andra faktorer som kan ha påverkat statistiken som första världskriget och spanska sjukan. Det finns trots detta en högst betydande anledning att anta att Brost gjort fler mål än de 219 som John Lindau uppges vara etta med i IFK:s maratonskytteliga.

För drygt 100 år sedan, 1920, finns Heinrich Brost med på ovan lagbild i nämnda bok av Peter Billing efter DM-finalen mot Landskrona BoIS som besegrades med 7-2. Inga mål från Hankes fötter här utan merparten – sex stycken (!) – gjordes av Mendel Marawiansky som hade värvats från Malmö FF, då rödvitrandigt.

Året före, 1919, utspelade sig en händelse som renderade i uteslutning från SM för IFK 1920. Detta på grund av att man hade bjudit in det tyska laget Altona FC från Hamburg för en vänskapsmatch. Året efter krigsslutet sågs inte detta med blida ögon från förbundshåll och saken blev inte bättre av att IFK i augusti samma år reste till Tyskland för fyra matcher varav bland annat en returmatch mot Altona. Tyskarna hyllade dock IFK med Hanke i laget som ”de djärva blockadbrytarna”, vännerna från Norden, som satte idrotten över politiken.

Till saken hör att IFK Malmö och MFF i samarbete en kort tid dessförinnan hade bjudit Altona FC till matcher i Malmö. En sak som tydligen inte mötte några hinder från förbundshåll.

1924 befann sig Heinrich Brost verkligen i hetluften under en välgörenhetsmatch (!) mellan IFK och ett kombinationslag bestående av spelare från MFF och MBI.

Dels blev han utvisad, dels blev han utsedd till matchens bästa spelare vilket gjorde många ur publiken rasande.

Enligt dåvarande Skånska Aftonbladets referent så ”spottade och sparkade folk på IFK:arna och utanför lagets omklädningsrum samlades hundratals skränande ligisttyper i sällskap med en mängd småpojkar.” Till slut lyckades Hanke fly och gömma sig hos en kompis på stan. Hela historien finns återgiven i Torbjörn Anderssons Kung Fotboll.

1928 var en milstolpe för IFK Malmö då man efter kvalspel mot Redbergslid tog sig tillbaka till Allsvenskan vars första säsong var 1924-1925 då man klarade sig kvar genom en tiondeplats.

Men efter degradering 1926 var klubben alltså åter i finrummet. Efter 1-1 i matcher kunde den avgörande matchen i Stockholm ses på Gustav Adolfs torg i ett fönster på det så kallade Valhallapalatset med hjälp av en så kallad ”optisk utsändning” då Sydsvenskan skildrade matchutvecklingen med hjälp av en stor pappskiva, pekpinne och telefonuppkoppling.

Det beräknades att cirka 10 000 personer befann sig på Gustav Adolfs torg för att följa den spännande matchen. IFK vann med 3-1 och var åter i Allsvenskan där man säsongen 1930-1931 nådde en sjätteplats vilket var den högsta placeringen under dessa år innan man degraderades på nytt 1932. Ett år som också skulle bli Brosts sista i gul tröja.

Hankes lillebror Torsten ”Putte” Brost slog sin bror i antalet matcher då han hann med 291 framträdanden mellan 1929 och 1944. Han var likt sin bror också en målgörare av rang med 183 mål. 1929 till 1932 spelade de alltså tillsammans i IFK Malmö.

Heinrich tränade också ”Kanariefåglarna” efter sin aktiva karriär som spelare. Det föreligger dock oklarheter om när detta ägde rum. På ifkmalmo.ses profilsida står det 1937-1939. Detta är dock inte helt klarlagt i skrivande stund.

Hanke Brost gick bort den 16 februari 1960. Han skulle därför aldrig få uppleva IFK:s verkliga glansperiod som började bara några månader efter hans bortgång med allsvensk serieledning efter vårsäsongen samma år som sedermera genererade deltagande i Europacupen under hösten. Ett äventyr som hemsidan uppmärksammade i artikelserien 60 år sedan Europacupäventyret som publicerades hösten 2020 och våren 2021.

En del undrar kanske över efternamnet och eventuellt släktskap med den kände skådespelaren Johannes från Malmö. Något som visar sig stämma då Heinrich och Torsten var kusiner till Johannes mamma Gudrun Brost. I SVT:s släktforskarprogram från 2013 Vem tror du att du är? visade det sig också att Johannes Brost på långt håll är släkt med Fredrik Ljungberg.

Fakta/Heinrich Brost

Smeknamn: Hanke.
Född: 16 december 1899.
Död: 16 februari 1960.
Position: Inner- och ytterforward.
Spelat i IFK Malmös A-lag: 1917-1932.
Antal A-lagsmatcher och mål: 277 matcher och 215 mål (1923-1932).
Antal A-landskamper: 3.

Den 30 december publiceras nästa del om Albin ”Spjass” Hallbäck.