Nej, jag lider inte av något slags hybris (övermod). Att få se IFK Malmö spela allsvensk fotboll på seniornivå lär jag aldrig få uppleva igen. Möjligen då i Superettan. Det kan väl vara en lämplig målsättning i ett tioårsperspektiv. För så lång tid tar det att bygga upp en stabil förening (i vilken idrott det än må vara) från den plattform IFK befinner sig i nuläget. Denna insikt måste de ansvariga vara införstådda med.

Det är här allsvenskan 2012 kommer in, pojkallsvenskan 2012. Det är målet för IFK:s 95:or. Jag anser att Thomas Greens — och Johan Carlssons — grupp är den viktigaste i IFK-familjen för närvarande. Det är härifrån kontinuiteten skall komma, den som ger juniorlag och i nästa steg blivande A-lagspelare.

2003 blev IFK Malmö svenska mästare för 16-åringar med Kenneth Folkesson som tränare. Ett hack i återväxten gjorde att IFK 2004 inte kunde ta tillvara den plats i pojkallsvenskan som SM-guldet innebar. Under hösten 2004 kvalade IFK sig dock åter upp, men innan det var dags för spel hade tränare och spelare försvunnit till andra klubbar. Det decimerade laget var chanslöst i pojkallsvenskan.

2007 var det åter dags för ett IFK-lag att ta steget upp. Men historien upprepade sig. Spelare och tränare försvann och 2008 spelade IFK utan att ta en enda poäng.

Detta är Malmöfotbollens gissel; missnöjda tränare tar hela lag med sig till en annan klubb. Vem tar en övergripande diskussion om detta problem?

IFK Malmö har drabbats av dessa övergångar två gånger. Det får inte ske en tredje. Den här gången lär risken dock inte finnas. Thomas Green har lovat ställa upp minst tre år till.

Det finns kapacitet i hans trupp. Jag vågar säga detta efter att ha sett den olycksaliga MM-finalen, 1-9 (1-8) mot MFF. Thomas har själv gett sin synpunkt på vad det var som hände före paus.

I andra halvlek visade IFK hög klass. Många av killarna var verkligen duktiga, talangerna var många. Det finns ett brett underlag till ett lag, som kan hävda sig i pojkallsvenskan, som i framtiden gäller 17-åringar.

IFK Malmö måste visa att man menar allvar när man säger att man vill satsa på sin ungdomsverksamhet, sina ledare. Så har det inte varit de senaste åren. Då hade det sett annorlunda ut.

Men det finns hopp. Det är P14-laget som är det största/första.

PS. Men givetvis är det också oerhört viktigt att A-laget snabbt tar steget upp till division 2. De knappa resurserna måste fördelas efter en mätning på guldvåg. IFK Malmö har inte råd att förlora ytterligare en generation. DS.

Varumärket, en styrka för att komma tillbaka

Ett varumärke är viktigt. Även för en idrottsförening.

110-åriga IFK Malmö har varit en av landets ledande föreningar i friidrott, handboll och fotboll, både på herr- och damsidan, och när bandyn hade sin glansperiod i Skåne var IFK många gånger bäst i distriktet liksom i ishockey under den sportens pionjärår här nere.

Så är det inte längre. I fotboll är IFK en division 3-förening med en numerärt liten ungdomsavdelning, i handboll driver en "infödd" IFK-are, Joakim Björkman, en ungdomssektion med fem lag (13 år och yngre) och en handbollsskola, i bandy är IFK Malmö ett exotisk, trevligt inslag i Skånes idrottsliv, i bowling har IFK två lag på en lägre nivå.

När handbollens elitdel bröt sig ur IFK-gemenskapen och bildade HK Malmö var en av de uttalade anledningarna IFK Malmös (läs fotbollens) skamfilade rykte med stora skulder och konkurshot. I ett historiskt perspektiv är IFK-handbollen inte oskyldig till IFK:s dåliga rykte och ekonomi. Så sent som 2005 drog handbollen också ekonomisk nytta av den då återupplivade IFK Malmö Idrottsallians och under många av de tunga åren var det sanna IFK-vänner som bidrog ekonomiskt till verksamheten inom handbollen.

Vägen att stärka det går givetvis via ett snabbt avancemang i alla fall ett steg i seriepyramiden men främst genom att bygga upp en stor, stabil ungdomssektion med långsiktiga mål. En sådan ger ekonomi och nödvändig egenrekrytering. Ungdomstränarna behöver dock hjälp att engagera intressanta föräldrar. Där finns de resurser som är nödvändiga för att bygga upp ett nytt IFK Malmö.

Låt Kvarnby IK, Malmös andra mer än 100-åriga fotbollsförening, vara det idrottsliga föredömet. I den klubben har man byggt upp en ungdomssektion, som levererat spelare till danska högsta ligan och grundstommen till ett lag, som i år bytte plats med IFK Malmö i seriesystemet. Jag har sett många av Kvarnbys matcher den gångna säsongen och sett och hört vilken stöttning laget fått. Det gäller också några ungdomsmatcher.

Fotnot. Joakim Björkman är son till Tore Björkman, som spelade handboll under många säsonger i IFK Malmös allsvenska lag och var styrelseledamot under många år i handbollssektionen och huvudstyrelsen.