Gula legendarer, del 7: Otto Carlsson

Det var inte bara det så kallade ”kaffeproffset” i Brasilien, Agne Boklund, som spelade i utlandet av de gula legendarerna. Under samma decennium som Boklund – 1920-talet och närmare bestämt 1921 – flyttade Otto Carlsson till Lübeck där han spelade tillsammans med två andra svenskar.

Dessa var Folke Palmqvist – också från IFK Malmö – och Otto Rosendahl från HIF i Helsingborg mellan 1921 och 1922 då han flyttade till Hamburger SV och blev nordtysk mästare inte mindre än sju gånger, mellan 1923 och 1933.

Otto Carlsson som fotbollsspelare var inget vidare känt begrepp i Malmö eller i Sverige. Men Otto var desto större i sitt andra hemland – Tyskland.

Sina första stapplande steg inom fotbollssporten tog han ute i Limhamn hos Limhamns Boll- och idrottsförening 1917. Han ägnade även MLI sina tjänster och var dess ordförande 1918-1919. Denna post blev han vald till i hård kamp med Jules ”Röda Nejlikan” Berman.

År 1920 kom Otto till IFK Malmö, stans då ledande klubb. Men redan året efter ville Ottos föräldrar att han skulle utbilda sig till bankman. Detta gjordes lämpligast i Tyskland, tyckte de, varför Otto installerade sig i den lilla Hansastaden Lübeck.

I stadens fotbollslag fanns redan Folke Palmqvist från IFK Malmö som mellan 1917-1918 spelade 16 matcher och vars föräldrar kommit på samma tankar som Ottos. Där fanns även Otto Rosendahl från HIF i Hälsingborg.

Dessa tre ingick i laget och spelade tillsammans fram till mitten av 1922, då Otto flyttade till Hamburg, ditlockad av en svensk tränare som just då var anlitad av HSV.

Otto debuterade i Hamburger Sportverein den 1 september 1922 och redan samma år var han med i finalen om tyska mästerskapet.

Efter två oavgjorda finalmatcher i Berlin och Leipzig mot 1.FC Nürnberg beslutade DFB att HSV skulle förklaras som segrare. Men HSV avsade sig titeln med den påföljd att det i statistiken inte finns någon tysk mästare detta år.

Året därpå var HSV åter i final. Denna gång mot Obersvhöneweide som besegrades med 3-0 den 10 juni i Berlin inför 64 000 åskådare. Mellan åren 1923 och 1933 blev Otto nordtysk mästare inte mindre än sju gånger, 1923, 1925, 1928, 1929, 1931, 1932 och 1933.

Det blev många glansfulla år i Hamburger Sportverein för Otto Carlsson. Dessvärre blev han inte så uppmärksammad av svenska landslagets UK som han förtjänade.

Endast två landskamper blev det. Debuten gjorde han den 20 juni 1926, lustigt nog mot Tyskland i Nürnberg, 3-3, och då tillsammans med en annan IFK:are, Carl Wijk. Andra och sista landskampen gick mot Tjeckoslovakien i Prag samma år den 3 juli, 2-4.

Otto Carlsson återvände till Lübeck 1934 och återförenades med sitt gamla lag LBV Phönix. Här spelade han ända fram till 1942, då kriget kom närmare och närmare och han måste bege sig till Sverige i all hast som så många andra svenskar.

I Sverige hamnade Otto i Borlänge och blev tränare för IK Brage som då låg i Allsvenskan. Till Malmö kom han två år senare och blev då engagerad av IFK Malmö som tränare för A-laget. Denna syssla upprätthöll han under hela 1945.

Under åren i IFK Malmö 1924-1926 spelade han 15 allsvenska matcher och gjorde två mål. Bland annat klubbens första allsvenska mål den 3 augusti 1924 på straff.

Under denna tid var han ordinarie i HSV men fick permission för att hjälpa IFK i trängda lägen. Han spelade så att säga i två föreningar samtidigt. Men i längden gick inte detta. Den egna rörelsen i Tyskland tog för mycket tid i anspråk, det blev ingen tid över för resor till Malmö. Däremot var han många gånger arrangör för turnéer som IFK gjorde i Tyskland.

Större delen av ovanstående text är sedan tidigare publicerad på hemsidans profilsida, skribent okänd.

Fakta/Otto Carlsson

Född: 16 december 1901.
Död: 1 mars 1982.
Position: Försvarare.
Spelat i IFK Malmös A-lag: 1920-1926.
Antal A-lagsmatcher och mål: Uppgift saknas.
Antal A-landskamper och mål: 2 matcher och 0 mål.

Den 10 mars publiceras nästa del om Bengt Lindskog.