Säsongen 2001 är över och vi kan summera den med att säga att vi uppnådde vår målsättning, att hänga kvar i Superettan. Det har varit en mycket lång och krävande säsong, men också en mycket rolig och spännande sådan. Vi startade upp årets säsong redan under det föregående året, närmare bestämt den 8 december och har förutom julhelgen, endast haft en veckas vila framtill sista matchen spelades den 28 oktober.
Vi kunde inte gärna ha fått en bättre start på året än vår 6-1 seger borta mot Öster i Tipshallen den 3 februari. Träningsmatcherna för övrigt var av blandad kvalitet både resultatmässigt och spelmässigt, men vi såg i alla fall att vårt sätt att spela fungerade på ett bra sätt. Vi gjorde några riktigt bra matcher med bortasegern mot Kalmar med 2-0 i slutet på mars som den bästa.
Träningsmatcher i all ära men den inbitne vet att seriematcher är något helt annat, därför var det med stor spänning vi satte oss på tåget till Norrköping för den första seriematchen mot Sylvia. Vi gör en mycket bra match och tar rättvist ledningen med 0-1 i den första halvleken och har bra kontroll över matchen. När Sylvia slår in kvitteringen efter hörna återstår det 15 minuter och det står 6-1 i skott på mål till oss. Det blir 1-1 och vi får nöja oss med en poäng, lite surt med tanke på spelet. Premiären var i alla fall avklarad och vi hade fått ett första kvitto på att vi har ett lag som håller i den här serien. Vårsäsongen var mycket stabil med framförallt ett mycket bra försvarsspel, få insläppta mål och många oavgjorda matcher och få förluster. När vi kom fram i slutet av våren kändes det som om vi närmade oss en riktig formtopp. Hemmasegrarna mot Umeå och Motala och bortasegern mot Gefle gav oss stabil mark under fötterna och ett stort självförtroende inför derbymatcherna mot Landskrona.
Efter segern borta mot Landskrona var det nog många hängivna IFK:are som förhoppningsfullt började titta uppåt i tabellen, vi hade ju häng på kvalplatsen. Två hemmamatcher, Sylvia och GAIS, som fick ett mycket olyckligt utfall samt två snöpligt förlorade poäng borta mot Café Opera i matchens absolut sista minut gjorde att vi hamnade lite i Ingemansland i tabellen, långt upp och långt ner. Samtidigt lämnar Jonas Wirmola truppen för att istället satsa på sin pilotutbildning i Stockholm, en spelare som betydde mycket för IFK under året med sin enorma rutin och sin stora förmåga att driva på sin omgivning. Om våren var jämn så blir hösten mycket ojämn, med några få ljuspunkter som 2-2 mot Mjällby hemma, 3-0 mot Öster hemma och 3-1 mot Enköping hemma. Under september månad fick ju hela Sverige känna på vädrets makter rejält och p.g.a. mycket regn fick ju två IFK matcher spelas på Stadion, dock med mycket gott resultat. De sista fyra matcherna ger ett mycket dåligt resultat, bara en poäng mot Assyriska, Umeå, Motala och Gefle.
Vi slutar på elfte plats, en placering som absolut skulle varit bättre sett till vad vi har presterat tidigare under året. Dock kan man konstatera att alla lag som varit på relativt "säker mark" i ett tidigt skede har haft svårt att ta mycket poäng under hösten i förhållande till lagen i botten, det gäller t ex även för Sylvia och Enköping. Det samma hände ju våra ljusblå grannar under hösten.
För att summera det hela är det viktigt att först och främst vara nöjd med att vi lyckades att klara kontraktet, vilket var klubbens målsättning inför säsongen i Superettan. Spelmässigt kändes det riktigt bra under våren, vi var svåra att besegra, släppte in lite mål och låg när serien vände i ett mycket intressant läge inför hösten. Tyvärr har vi inte alls lyckats nå upp till samma spelmässiga jämnhet under hösten. Vår högsta nivå har hela tiden varit mycket hög, medan vår lägsta nivå har haft mycket mer att önska. Vi har haft en tendens till att lyfta oss i matcher mot topplagen men inte mobiliserat samma inställning och koncentration mot lagen från den nedre regionen. Det märktes inte minst i slutet. Det skilde ju endast tre poäng till en sjunde plats och sjätteplatsen fanns inom räckhåll om vi hade varit mer koncentrerade de sista matcherna. De erfarenheter som spelarna har gjort under året i Superettan kommer att vara oerhört värdefulla under nästa år.
Arbetet inför nästa säsong är i full gång och vi arbetar intensivt med att förbättra förutsättningarna för laget. Träningsdosen ska ökas och träningarna ska effektiviseras och individualiseras ytterligare. Träningsmatcherna ska bli av lite tuffare karaktär, allsvenskt motstånd som Halmstad, HIF, Kalmar och AIK varvas med matcher mot danska, norska och svenska division 1 lag, men även några bra division 2 lag finns med. Vidare måste vi ju självklart utifrån våra förutsättningar se om vårt hus vad gäller nya spelare. En eller annan spelare kommer alldeles säkert att få visa upp sig under träningarna i december, men framförallt försöker man ju alltid att hitta toppar som kan förstärka laget. Det finns många som hävdar att det andra året som nykomling är svårare än det första och vi ska ha klart för oss att det blir ett mycket tufft 2002, där vi måste bli ännu jämnare spelmässigt, fysiskt starkare och vara beredda på att arbeta ännu hårdare.
Spelarna har nu en välförtjänt vila på en månads tid och träningen tas upp igen den sjätte december. Då tar vi ny sats inför säsongen 2002.
Jag vill härmed från alla tränare och ledare kring IFK:s A-trupp tacka för ert stöd under det gångna året och hoppas att ni fortsätter att backa upp oss under det kommande året. "di gule" hör hemma inom elitfotbollen, vi har en fantastisk arena, vi har en bra spelartrupp, traditionen finns och en bra ungdomsverksamhet ska snart få visa upp sig även i seniorsammanhang.
Med vänliga hälsningar
Patrik Johansson
