Säsongen 2001 är över och vi kan summera den med att säga att vi uppnådde vår målsättning, att hänga kvar i Superettan. Det har varit en mycket lång och krävande säsong, men också en mycket rolig och spännande sådan. Vi startade upp årets säsong redan under det föregående året, närmare bestämt den 8 december och har förutom julhelgen, endast haft en veckas vila framtill sista matchen spelades den 28 oktober.

Vi kunde inte gärna ha fått en bättre start på året än vår 6-1 seger borta mot Öster i Tipshallen den 3 februari. Träningsmatcherna för övrigt var av blandad kvalitet både resultatmässigt och spelmässigt, men vi såg i alla fall att vårt sätt att spela fungerade på ett bra sätt. Vi gjorde några riktigt bra matcher med bortasegern mot Kalmar med 2-0 i slutet på mars som den bästa.

Träningsmatcher i all ära men den inbitne vet att seriematcher är något helt annat, därför var det med stor spänning vi satte oss på tåget till Norrköping för den första seriematchen mot Sylvia. Vi gör en mycket bra match och tar rättvist ledningen med 0-1 i den första halvleken och har bra kontroll över matchen. När Sylvia slår in kvitteringen efter hörna återstår det 15 minuter och det står 6-1 i skott på mål till oss. Det blir 1-1 och vi får nöja oss med en poäng, lite surt med tanke på spelet. Premiären var i alla fall avklarad och vi hade fått ett första kvitto på att vi har ett lag som håller i den här serien. Vårsäsongen var mycket stabil med framförallt ett mycket bra försvarsspel, få insläppta mål och många oavgjorda matcher och få förluster. När vi kom fram i slutet av våren kändes det som om vi närmade oss en riktig formtopp. Hemmasegrarna mot Umeå och Motala och bortasegern mot Gefle gav oss stabil mark under fötterna och ett stort självförtroende inför derbymatcherna mot Landskrona.

Efter segern borta mot Landskrona var det nog många hängivna IFK:are som förhoppningsfullt började titta uppåt i tabellen, vi hade ju häng på kvalplatsen. Två hemmamatcher, Sylvia och GAIS, som fick ett mycket olyckligt utfall samt två snöpligt förlorade poäng borta mot Café Opera i matchens absolut sista minut gjorde att vi hamnade lite i Ingemansland i tabellen, långt upp och långt ner. Samtidigt lämnar Jonas Wirmola truppen för att istället satsa på sin pilotutbildning i Stockholm, en spelare som betydde mycket för IFK under året med sin enorma rutin och sin stora förmåga att driva på sin omgivning. Om våren var jämn så blir hösten mycket ojämn, med några få ljuspunkter som 2-2 mot Mjällby hemma, 3-0 mot Öster hemma och 3-1 mot Enköping hemma. Under september månad fick ju hela Sverige känna på vädrets makter rejält och p.g.a. mycket regn fick ju två IFK matcher spelas på Stadion, dock med mycket gott resultat. De sista fyra matcherna ger ett mycket dåligt resultat, bara en poäng mot Assyriska, Umeå, Motala och Gefle.

Vi slutar på elfte plats, en placering som absolut skulle varit bättre sett till vad vi har presterat tidigare under året. Dock kan man konstatera att alla lag som varit på relativt "säker mark" i ett tidigt skede har haft svårt att ta mycket poäng under hösten i förhållande till lagen i botten, det gäller t ex även för Sylvia och Enköping. Det samma hände ju våra ljusblå grannar under hösten.

För att summera det hela är det viktigt att först och främst vara nöjd med att vi lyckades att klara kontraktet, vilket var klubbens målsättning inför säsongen i Superettan. Spelmässigt kändes det riktigt bra under våren, vi var svåra att besegra, släppte in lite mål och låg när serien vände i ett mycket intressant läge inför hösten. Tyvärr har vi inte alls lyckats nå upp till samma spelmässiga jämnhet under hösten. Vår högsta nivå har hela tiden varit mycket hög, medan vår lägsta nivå har haft mycket mer att önska. Vi har haft en tendens till att lyfta oss i matcher mot topplagen men inte mobiliserat samma inställning och koncentration mot lagen från den nedre regionen. Det märktes inte minst i slutet. Det skilde ju endast tre poäng till en sjunde plats och sjätteplatsen fanns inom räckhåll om vi hade varit mer koncentrerade de sista matcherna. De erfarenheter som spelarna har gjort under året i Superettan kommer att vara oerhört värdefulla under nästa år.

Arbetet inför nästa säsong är i full gång och vi arbetar intensivt med att förbättra förutsättningarna för laget. Träningsdosen ska ökas och träningarna ska effektiviseras och individualiseras ytterligare. Träningsmatcherna ska bli av lite tuffare karaktär, allsvenskt motstånd som Halmstad, HIF, Kalmar och AIK varvas med matcher mot danska, norska och svenska division 1 lag, men även några bra division 2 lag finns med. Vidare måste vi ju självklart utifrån våra förutsättningar se om vårt hus vad gäller nya spelare. En eller annan spelare kommer alldeles säkert att få visa upp sig under träningarna i december, men framförallt försöker man ju alltid att hitta toppar som kan förstärka laget. Det finns många som hävdar att det andra året som nykomling är svårare än det första och vi ska ha klart för oss att det blir ett mycket tufft 2002, där vi måste bli ännu jämnare spelmässigt, fysiskt starkare och vara beredda på att arbeta ännu hårdare.

Spelarna har nu en välförtjänt vila på en månads tid och träningen tas upp igen den sjätte december. Då tar vi ny sats inför säsongen 2002.

Jag vill härmed från alla tränare och ledare kring IFK:s A-trupp tacka för ert stöd under det gångna året och hoppas att ni fortsätter att backa upp oss under det kommande året. "di gule" hör hemma inom elitfotbollen, vi har en fantastisk arena, vi har en bra spelartrupp, traditionen finns och en bra ungdomsverksamhet ska snart få visa upp sig även i seniorsammanhang.

Med vänliga hälsningar
Patrik Johansson

En liten blick på den gångna säsongen och så tittar vi framåt.

Andra årgången av Superettan kan nu summeras och visst var det spänning in i det sista i både kamp om kvalplats som för att undvika det så förhatliga nedflyttningsspöket. Av nykomlingarna hade inte Motala AIF lyckan med sig utan fick direkt ta steget ner. Bäst klarade sig Gefle IF som var mycket nära en allsvensk kvalplats. IFK Malmö gjorde en stabil insats som väcker nyfikenhet inför framtiden. Inte minst har Patrik Johansson – gulingarnas tränare – gjort ett stabilt intryck och vunnit respekt under sitt första år som huvudansvarig för ett lag i Superettan. Snyggt jobbat Patrik!

Ett lyckodrag och det måste kännas skönt inte minst för IFK-ledningen för visst fanns det en och annan tvivlare när det meddelades att IFK Malmö valt att satsa på en i sammanhanget oprövad kraft.

Publikmässigt har det varit lite trögare i Superettan under den nyss avslutade säsongen. Visst var det svårt att matcha publiksiffrorna från säsongen 2000, att ersätta två så stora publikdragare som MFF och Djurgården är inte gjort i en handvändning.

I svensk fotboll arbetas det med arrangemangen som aldrig förr. För att få fram mer fakta från både de som besöker våra arenor och de som följer matcherna på avstånd har det under året i både Allsvenska och Superettan genomförts en publik och marknadsundersökning. En första sammanställning presenterades vid SEF:s höstmöte tidigare i veckan och här fanns många och mycket intressanta uppgifter. Varje förening kommer nu att få en utförlig rapport om just sin förenings arena och arrangemang, som blir ett utmärkt underlag att användas i arbetet med att utveckla sin egen organisation och tillsammans med arenaägaren kunna göra förbättringar på arenan.

Det är inte bara på plan som kampviljan är stor utan det gäller genom hela organisationen och Superettan-föreningarna ser en stor utmaning i att betydligt höja publiksnittet under kommande säsong.

Säsongsavslutningen i fotbollen säger ganska mycket om Malmö. Malmö FF klarade nytt kontrakt som nykomling i Allsvenskan. IFK Malmö klarade nytt kontrakt som nykomling i Superettan. Men båda ville, och vill, ha mer.

Så är det, och så ska det vara.

Varför ska man vara nöjd med något annat än toppstrid? Den inställningen kan andra städers fotbollsåskådare ha. Till och med Bajens fans har ju numera lärt sig att det finns något bättre än att bara leva på gamla myter om gladfotboll.

Det här innebär inte att jag tycker att MFF eller IFK Malmö har gjort dåliga insatser. MFF gjorde en stark vår, en svag höst och en viljeladdad och härlig avslutning. IFK Malmö har presterat en fullt ut klart godkänd säsong, men med samma tendens som MFF. Våren var bättre än hösten.

IFK-ledningen måste därför sätta sig ner och analysera skillnaden mellan det lag som under vårsäsongen hade ett ramstarkt försvar och det som under hösten plötsligt släppte in många fler mål. Jag tror inte att hela förklaringen ligger i att Wirmola ville bli pilot.

Kontraktet var i alla fall ordnat i god tid. Med färre oavgjorda matcher, lite mer flyt och en riktig målskytt kunde laget ha hamnat ganska nära den femteplats jag tippade på hemsidan inför starten av säsongen.

Det positiva överväger. IFK Malmö är numera ett etablerat lag i Superettan och spelar nästa säsong på samma nivå som Trelleborgs FF.

Nu gäller det att klara att behålla spelarna. Det finns bevisligen kvalitet i truppen och det är bättre att hålla fast vid den och komplettera med enstaka nyförvärv än att byta ut 8-10 spelare. Men det vet IFK Malmös ledning.

Jag tänkte till slut även bjuda på en personlig topp och bottenlista så här efter säsongens slut.

Toppen

1. Kontraktet

Trots det jag skrev i inledningen. Givetvis är det starkt av en nykomling att spela så stabilt som IFK Malmö har gjort. Det var en chansning att satsa på en ung och oetablerad tränare som Patrik Johansson. Den gick hem. Patrik har hållit måttet. Det var även en chansning att bara värva två etablerade spelare (Larsson och Wirmola). Den gick också hem. Mycket tack vare att man smart nog gjorde det tunga förstärkningsjobbet i division 2.

2. Vårens försvarsspel

Första halvan av serien släppte IFK Malmö bara in fler än ett mål i tre av 15 matcher. Därmed visade laget direkt att man var på väg att etablera sig i landets näst högsta serie.

3. Eric Fischbein

I år tog han det stora steget som etablerade honom som en mittfältsmotor i toppklass. Det är en spelartyp många lag skriker efter.

Botten

1. Publiksiffrorna

Det tar tid att skapa en tradition. Ändå borde siffrorna ha varit bättre. Vad man kan begära är runt 1500 i snitt, varav åtminstone 1000 alltid har löst entré. Det är särskilt den sistnämnda biten IFK haft svårt med. Och säg inte att det inte går. Nästa hela Sverige har fotbollshausse. Malmö FF har över 11000 i snitt, den högsta siffran på 30 år. Det borde spilla över lite till IFK också.

2. Inget reservlag

Styrelsen har ansett att det inte fanns råd och att man måste vänta. Många har menat att man måste ha någonstans där bänksittarna får färsk matcherfarenhet. Båda parterna har rätt. Det är mycket starkt av till exempel målvakten Kenneth Mattsson att gå in och göra bra insatser efter att i stort sett inte ha fått spela alls.

3. Ingen Tipselit

IFK Malmö har höjt nivån på ungdomsavdelningen väsentligt. Men på sikt måste man kvala in bland klubbarna som får Tipselitpengar till att hålla en talangtrupp och avlöna en etablerad tränare som på heltid tränar och matchar den. IFK Malmö betalar fortfarande dyrt för gamla synder. För att få och behålla Tipselitbidraget fullt ut måste man ha spelare som är aktuella för pojk- och juniorlandslagen. Dit har IFK en bra bit kvar. Nedflyttade samarbetspartnern Trelleborgs FF har till exempel spelare som Dennis Melander, Fredrik Persson och Jonathan Partin. Den dag man inte längre har det ryker bidraget.

Glenn Holgersson är liraren som älskar utmaningar. Som 10-åring lockades han till Malmö FF från moderklubben Kirseberg. Lika bollbegåvad som målmedveten tog hans sig den långa vägen från MFF:s pojklag och ända in i A-truppen 1998.

På vägen hann han med 19 pojklandskamper och 11 juniorlandskamper. Men under 1998 gick något snett. Vad vet Glenn fortfarande inte. Det blev mellanlandning i Höllviken 1999 innan han året efter kom till IFK Malmö.

– Fotbollsmässigt handlar det definitivt inte om något nerköp. Jag trivs oerhört bra både med föreningen och laget, berättar Glenn.

Långt innan de flesta av oss har vaknat är Glenn på jobbet. Arbetet som sotare börjar redan klockan 5 på morgonen. Men nu tar Glenn sats mot nya djärva mål. Ordspråket "ur askan i elden" summerar det Holgerssonska livet för närvarande.

– Jag har alltid haft en dröm om att bli brandman. Nu har jag sökt och de första gallringarna har jag klarat, berättar IFK:s vänsterback.

Back ja – hela hans karriär har gått "bakåt".

– Jag började som anfallare, spelade några år på mittfältet men hamnade som senior i backlinjen. Och det känns som om jag hamnat rätt till sist.

Länge hade Glenn en gul gloria över kalufsen.När drygt halva säsongen var spelad och flera av lagkamraterna hade avtjänat avstängningar hade Glenn fortfarande inte fått ett enda gult kort. Men så rasslade det till. Det blev tre snabba och Glenn fick ställa sig till sidan när man mötte Motala borta.

– Jag var nog för snäll i början. Hela laget led av en sorts nykomlingssjuka. Det tog tid innan vi hittade Superettan-nivån.

Glenn Holgersson har inte bara gjort sig känd som en brytsäker back. Han har också ett enormt klipp i vänsterfoten. Något som har satt skräck i många motståndarmålvakter. När många av hans lagkamrater tror att en giftig målskytt vore den bästa gula injektion laget kunde få pekar Glenn på en helt annan sak.

– Vi har ett bra lag. Men jag tror att IFK Malmö måste ha ett B-lag också. Det är oerhört tufft för de spelare i laget som sällan får spela en match. Några skador och ett par avstängningar kan föra en kille från träningsplanen till spel i Superettan. Och tempot där är inte att leka med. Det behövs ett B-lag där många hålls igång med matchande.

När IFK spelar borta sker resandet oftast med buss.

– Där han man sin givna plats. Bussen är som ett andra omklädningsrum. Själv brukar jag sitta och titta på video i bussen. Vissa bortamatcher hinner man se både fem och sex filmer, berättar han. Men han har vanan inne.

– Under åren jag spelade i pojkallsvenskan pendlade vi nästan till Göteborg varannan helg. Så bussåkandet stör inte mig personligen. Man lär sig att ladda och koppla av.

Glenn tror att IFK behöver ett par-tre år för att mogna för allsvenskan.

– Men kapaciteten finns. Kan vi bättra lite och bredda truppen är det inte orealistiskt.

Glenn Holgersson:
Ålder: 22
Familj: Ja
Yrke/utbildning: Sotare
Längd: 182 cm
Vikt: 81 kg
Klubbar: Bl.a. golf
Fritidsintressen: Bilar, kläder
Favoritlag förutom IFK Malmö: –
Övrigt: Har spelat 11 junior- och 19 pojklandskamper

IFK Malmö förlorade dagens bortamatch mot Umeå FC med 3-2, vilket trots allt räcker för ett förnyat Superettan-kontrakt

Ordföranden Rolf Axel Nordström kommenterar det hela:

"Det är väldigt positivt att vi uppnått vårt mål. Blickar vi tillbaka på säsongen har vi spelat bra mot de bästa lagen, vilket innebär att vi har hög högstanivå. Men vi måste höja vår lägstanivå och stabilitet inför nästa säsong. Det finns mycket mer att göra och genom vidareutveckling av laget ska vi kunna slåss i toppen nästa år. Vi har saknat den naturliga måltjuven, vilket har lett till att vi inte utnyttjat våra målchanser. Vi ska försöka lösa det inom truppen först och främst. Men jag gratulerar laget till att ha etablerat sig i Superettan"