Inlägg

Josef Bertalan jublar efter att ha öppnat Rapid Wiens målskytte på Malmö Stadion. IFK Malmö-målvakten Henry Christensson deppar. Till slut blev det 0-2. Foto: Per-Wilh Zätterström/Sydsvenskan/Bilder i Syd 1961

IFK Malmö gjorde stor succé i Europacupen 1960-1961 där man tog sig ända till kvartsfinal innan äventyret var över. Ifkmalmo.se kör därför en artikelserie i 20 delar om matcherna samt spelarna och ledarna som gjorde det. Del 20: SK Rapid Wien hemma den 3 april 1961.

Vi är framme vid den sista delen av artikelserien om Europacupäventyret. Eftersom föregående del om bortamatchen mot Rapid Wien till största del handlade om incidenten med Gösta Ljung, ringde undertecknad för tredje gången upp en av våra hjältar som var med, Bo ”Mysing” Hansson, för att få lite mera ”kött på benen” om hur stämningen var inför Wienmatchen och efter densamma.

– Vi försökte lite till mans att få Gösta på bättre tankar men trots hans goda form var han uppenbart påverkad av händelsen i Italien och om det hade varit i dag hade han helt klart blivit utbytt. Sedan tog ju Ingvar Gärd beslutet att byta ut honom mot Sven Lundkvist till returen i Malmö.

– Det var dock mest under själva matchen i Wien som det stod klart att Gösta inte var sig själv så vi var inte så påverkade av detta före matchen.

Hur var förberedelserna i övrigt förutom den begränsade träningen hemmavid? Åkte ni ned dagen innan till exempel?

– Vi åkte två dagar före matchen och första kvällen i Wien var vi ute på restaurang med Johnny Bode som var berömd artist och gav ut ett flertal skivor på 1930- och 1940-talet.

Bo ”Mysing” Hansson, still going strong. Foto: Josephine Håkansson

Mysing skrattar gott åt den levnadsglada bohemen som uppnått en slags kultstatus i dag med bland annat ett Johnny Bode-sällskap på Facebook.

Bode levde i Wien vid den här tiden. Att han hade vissa problem med myndigheterna var väl bara förnamnet om man säger så. En man som levde över sina tillgångar under större delen av sitt liv.

Bo Hansson berättar också om Praterstadion – numera Ernst-Happel-Stadion – där matchen ägde rum som ligger i den berömda Praterparken där delar av den klassiska filmen Den tredje mannen med Orson Welles och Joseph Cotten utspelade sig. Mysing med familj besökte Wien många år efter matchen och besökte då bland annat denna park.

Matchutvecklingen var olycklig med först ett viktigt psykologiskt mål för Rapid precis före halvtidsvilan.

Därefter alldeles i slutminuterna ett andra mål i nacken högst olyckligt sedan Henry Christensson landat på just Bosse och tappat bollen varvid Josef Bertalan kunde peta in den i tom bur. Om det stannat vid 0-1 hade oddsen förbättrats avsevärt inför returen.

Hur var förutsättningarna i övrigt inför hemmamatchen?

–  Vi fick övernatta på Hotell Arkaden natten före matchen och då vi vaknade på morgonen var det flera decimeter snö. Man undrade om matchen skulle bli av men Sten Göransson meddelade vid hotellfrukosten att de kommer att skotta planen och när vi kom dit hade de gjort ett bra jobb med planen.

– Vi fick poliseskort från hotellet ut till stadion och man märkte av intresset då många var på väg dit. Vädret var fint trots snöfallet under natten vilket kanske ökade intresset ytterligare.

Publiksiffran var riktigt bra för början av april – 18 842 åskådare.

– Österrikarna var dock fulltränade proffs och uppe i tempo eftersom de fortfarande spelade höst/vår, något som vi övergav efter maratonserien 1957-1958. Vi fick öppna oss bakåt i och med underläget 0-2 för att försöka göra mål.

Matchutvecklingen var liknande den i Wien – österrikarna gjorde mål i 38:e minuten av samma målskytt som i Wien i slutminuterna, Josef Bertalan. Sedan fastställde Rudolf Flögel slutresultatet i 83:e minuten och Malmökamraternas Europacupäventyr var därmed till ända.

Mysing avslutar intervjun med att berätta att han tränar regelbundet än i dag med gymbesök och cykling. Under vistelse i stugan sommartid i Beddingestrand brukar han cykla mellan Trelleborg och Ystad tur och retur – samma längd som ett maratonlopp, 42 kilometer. Ganska hyfsat för en 85-åring.

MATCHFAKTA

1961-04-03
Europacupen 1960-1961
Kvartsfinal

IFK Malmö – SK Rapid Wien 0-2 (0-1) 
Arena: Malmö Stadion.
Publik: 18 842.
Domare: Włodzimierz Storoniak (Polen).
Mål: 0-1 (38) Josef Bertalan, 0-2 (83) Rudolf Flögel.
Assist: –

STARTELVORNA

IFK Malmö (3-2-5): Henry Christensson – Bo “Mysing” Hansson, Inge Blomberg, Ulf Nilsson – Bertil Dahl (lk), Gert Nilsson – Sven Lundkvist, Bengt Nordqvist, Hans Olofsson, Åke Karlsson, Bo Borg.

Ledare: Ingvar Gärd (tränare), Sten Göransson (lagledare).

SK Rapid Wien (3-3-4): Ludwig Huyer – 3. Walter Glechner, Josef Höltl, Wilhelm Zaglitsch – Karl Giesser, Gerhard Hanappi (lk), Walter Skocik, 11. Josef Bertalan, Walter Seitl, Robert Dienst, Rudolf Flögel.

Ledare: Robert Körner (tränare).

Hans Olofsson försöker skjuta, men bollen går förbi både Walter Glechner (nummer 3) och målet. Foto: Ernst Henriksson/Sydsvenskan/Bilder i Syd 1961

Södergatan i Malmö var folktom under matchen som tv-sändes från Wien. Foto: Sydsvenskan/Bilder i Syd 1961

IFK Malmö gjorde stor succé i Europacupen 1960-1961 där man tog sig ända till kvartsfinal innan äventyret var över. Ifkmalmo.se kör därför en artikelserie i 20 delar om matcherna samt spelarna och ledarna som gjorde det. Del 19: SK Rapid Wien borta den 22 mars 1961. 

Förberedelserna inför kvartsfinalen i Wien var inte optimala för det gula laget från Malmö. I den första intervjun med Bo ”Mysing” Hansson i denna artikelserie vittnades om usla träningsförhållanden under vintern i Malmö. Eftersom träningsplanerna utanför Malmö Stadion spolades för att allmänheten skulle få möjlighet till skridskoåkning var man förvisad till Limhamnsfältet med något som kan betecknas som snöfotboll.

Det skedde också en störning under uppladdningen inför matchen i Wien som avhandlades kort i artikelseriens del 13 om Gösta Ljung. I förra delen – del 18 om Ingvar Gärd – utlovades dock episoden i detalj, eller i alla fall återgiven från jubileumsboken från 100-årsjubiléet Gula tider – en idrottshistoria där Peter Kastensson intervjuade Gärd i juni 1999, som med sina egna ord skildrade det som inträffade cirka en vecka innan matchen.

”Det hade kallats till landslagsläger i Riva del Sole i Italien. Dit var bl a Gösta Ljung kallad och han skulle sedan ansluta direkt till IFK Malmö i Wien för matchen mot Rapid.

Men plötsligt blev Gösta Ljung hemskickad (tillsammans med Toivo Lundell) sedan man kommit på grabbarna med att dricka några glas vin. Värre var det inte. Men det här vållade stor uppståndelse.

– Och störde självfallet vår uppladdning, fastslår Ingvar Gärd.”

I sin klippbok skrev Ingvar Gärd bland annat följande om händelsen 1961:

”Malmökamraternas prestation att gå till Europacupens kvartsfinal hade inte bara uppmärksammats av UK och landslagsledningen. Den hade också väckt förundran och avund hos MFF – då framför allt MFF:s ledning.

Inte gjorde det saken bättre att en av MFF:s gamla spelare som efter sin proffstid ej erbjudits någon arbetsuppgift i sin gamla förening, var mannen bakom ”di gules” uppmarsch och i viss utsträckning deras talesman. Han beskrevs vid de mest inspirerande tillfällena som ”den där jävla Judas som allt för mycket brer ut sig i spalterna.

Kort och gott: Eric Persson, som var överledare i Riva del Sole och samtidigt UK-man, var en rätt störd och desillusionerad man i början av mars 1961. Att dessa hatkänslor skulle utlösa ett så dåligt beslut och en så simpel handling är nästan ofattbart. Frågan är om inte detta är ett av de värsta skurkstreck som förekommit i svensk fotboll.

Ingen vågade skriva att Eric Persson stoppade IFK Malmö i Europacupen. Men det hade inte varit oförtjänt om det kommit på pränt! Hårda ord, Ingvar Gärd!

– Ja, men det var ett övergrepp som skedde mot Gösta Ljung som självfallet fick allt stöd han kunde få från IFK Malmö. Och att det allvarligt störde vår uppladdning inför kvartsfinalen mot Rapid Wien anser jag fortfarande.”

Bo ”Mysing” Hansson förmedlade också att Gösta Ljung inte var sig själv, något som stod klart redan på resan ned till Wien.

Rapids farlige center Robert Dienst höll IFK-försvaret ständigt sysselsatt. Här uppvaktas han av Ulf Nilsson medan Bertil Dahl (till vänster) tar bollen och Inge Blomberg står beredd att rycka in. Foto: Sydsvenskan/Bilder i Syd 1961

Matchen spelades på det som i dag blivit omdöpt till Ernst Happel Stadion – tidigare Praterstadion, Österrikes nationalarena. På uefa.com står det felaktigt Gerhard-Hanappi-Stadion.

Denna invigdes 1977 varför det står bortom allt rimligt tvivel att man inte kan ha spelat där. Här spelade Rapid Wien från det året till och med 2014 då den revs för att lämna plats åt den nya arenan Allianz Stadion. Gerhard Hanappi spelade i det Rapid Wien som mötte IFK 1961 och det var också han som ritade den arenan som fick hans namn efter att han dött 1980.

Robert Dienst, österrikarnas store stjärna, gjorde 1-0 precis före paus i 44:e minuten varpå Josef Bertalan fastställde slutresultatet till 2-0 i 87:e minuten. Matchen sågs av 12 000 åskådare.

MATCHFAKTA

1961-03-22
Europacupen 1960-1961
Kvartsfinal

SK Rapid Wien – IFK Malmö 2-0 (1-0)
Arena: Praterstadion.
Publik: 12 000.
Domare: Marian Koczner (Polen).
Mål: 1-0 (44) Robert Dienst, 2-0 (87) Josef Bertalan.
Assist:

STARTELVORNA

SK Rapid Wien (3-3-4): Ludwig Huyer – Walter Glechner, Josef Höltl, Johann Steup – Karl Giesser, Paul Halla, Gerhard Hanappi (lk) – Josef Bertalan, Branko Milanovic, Robert Dienst, Rudolf Flögel.

Ledare: Robert Körner (tränare).

IFK Malmö (3-2-5): Henry Christensson – Bo “Mysing” Hansson, 5. Inge Blomberg, Ulf Nilsson – 7. Bertil Dahl (lk), Gert Nilsson – Bengt Nordqvist, Gösta Ljung, Hans Olofsson, Åke Karlsson, Bo Borg.

Ledare: Ingvar Gärd (tränare), Sten Göransson (lagledare).

SÄRSKILD NOTERING

* Matchen tv-sändes i full snöyra.

Den 3 april avslutas artikelserien med publicering av delen om hemmamatchen mot SK Rapid Wien.

“Di gules” tränare Ingvar Gärd blir intervjuad av Lasse Holmqvist i TV inför Europacupkvartsfinalen borta mot Rapid Wien. Lagledaren Sten Göransson står till höger. Foto: Ernst Henriksson/Sydsvenskan/Bilder i Syd 1961

IFK Malmö gjorde stor succé i Europacupen 1960-1961 där man tog sig ända till kvartsfinal innan äventyret var över. Ifkmalmo.se kör därför en artikelserie i 20 delar om matcherna samt spelarna och ledarna som gjorde det. Del 18: Ingvar Gärd, tränare.

Det finns mycket skrivet i olika källor om Ingvar Gärd men en sak är tveklös. Han var IFK Malmös mest framgångsrika tränare genom tiderna med ett lyckat allsvenskt kval mot IK Brage 1956, en andraplats i Allsvenskan 1960 där man var obesegrat efter vårsäsongen samt en kvartsfinalplats i Europacupen 1960-1961 som ”grädde på moset”.

Dessutom var Gärd nära att återföra ”di gule” till Allsvenskan 1966 efter en andraplats bakom Gunnarstorps IF.

Ingvar Gärd föddes 1921 och började spela boll för Håkanstorps BK där han växte upp i norra Malmö.

1944 var första året i MFF och gav en ordinarie plats i startelvan som vänsterhalv. Det blev allsvenskt guld 1944, 1949 (då man spelade 22 matcher i rad utan att förlora) och 1950 samt cupsegrar 1944, 1946 och 1947.

Detta ledde till en uttagning i landslagstruppen inför VM i Brasilien 1950. Här var Ingvar med från start i Sveriges samtliga fem matcher som resulterade i VM-brons efter segrar mot både Italien och Spanien.

Efter VM blev Gärd värvad av italienska Sampdoria där han fick goda betyg av italiensk press.

Bland annat skrev Tuttosport:

”Ett enastående fynd av Sampdoria. En intellektuell spelare som redan satt sin prägel på laget. Av årets importer från Sverige är det egentligen Ingvar Gärd som har gjort det största intrycket.”

Foto: Sydsvenskan/Bilder i Syd 1962

I boken Svenska Proffs skrev Calle Palmér följande om Ingvar:

”En svårläkt skada vid jultiden gjorde att Ingvar Gärd kom ur spelrytmen och missade flera matcher. Totalt blev det 19 ligamatcher. Gjorde inga mål.

– Nej, jag har alltid fått dra det tunga defensiva lasset och därmed var möjligheterna att bli målgörare fåtaliga. Men en gång nickade jag faktiskt i ribban, minns Ingvar.

Halvbacken – såväl till vänster som till höger – var en slitvarg, ett konditionsfenomen, som orkade hur mycket som helst.”

En annan incident med komisk underton skrev Calle Palmér om i samma bok:

”När Ingvar kom till första proffsträningen, fick ledningen se att Ingvar hade sina gamla skor med sig. De bad honom att kasta dem så fort som möjligt och sa till honom att han kunde välja ut ett dussintals nya fotbollsskor gratis. När materialförvaltaren frågade vilken storlek han hade, så svarade Ingvar med att han hade storlek 46. Ingvar fick snöra på sig sina gamla amatörskor från MFF igen. Italienarna hade inga större skor än 42!”

Det blev bara en säsong i Italien med 20 matcher i Sampdorias tröja och då Ingvar Gärd återkom till Sverige 1951 som professionell fick han inte spela seniorfotboll på grund av de stränga amatörregler som gällde vid tillfället.

I stället blev Gärd tränare för Kävlinge GIF säsongen 1953-1954 och därefter Trelleborgs FF 1954-1955 med serieseger i division 3 som följd.

Enligt historien kontaktade Åke Nilsson, dåvarande ordförande för IFK, Ingvar Gärd, och erbjöd honom tränarrollen med orden ”så slipper du tura till Trelleborg”.

Det blev succé direkt då man efter att ha vunnit division 2 slog Brage i två kvalmatcher till Allsvenskan, 1-0 borta på Domnarvsvallen i Borlänge och 2-2 hemma på Malmö IP sedan Leif Nilsson kvitterat på straff i 74:e minuten. ”Di gule” var åter allsvenskt.

I IFK Malmös jubileumsbok Gula tider – en idrottshistoria från 100-årsjubiléet intervjuade Peter Kastensson Ingvar Gärd en junidag 1999 – nästan 40 år efter bragden i Europacupen 1960-1961 som man kvalificerade sig till efter en formidabel vårsäsong 1960 i Allsvenskan med nio vunna, två oavgjorda och noll förluster.

Detta efter knapp överlevnad säsongerna dessförinnan med en tiondeplats comebacksäsongen 1956-1957, en sjundeplats 1957-1958 (dock bara fyra poäng före IFK Eskilstuna på elfteplatsen efter den så kallade ”maratonsäsongen” då höst-vår gjordes om till vår-höst) samt en niondeplats 1959 endast två poäng före Halmstads BK på elfteplatsen.

Gärd (till höger) får IFK-standaret av hedersordförande Henrik Renée vid föreningens 60-årsjubileum i Kungsparken. Foto: Charlie Raasum/Sydsvenskan/Bilder i Syd 1959

På frågan om vad som hände inför säsongen 1960 svarade Ingvar att man jobbade metodiskt för att förbättra spelarna.

Större krav med mer löpträning, mer metod i försvarsspelet för att öka säkerheten samt frihet i anfallsspelet med improvisationer längst fram vilket genererade mer tid till träningar. Något som spelarna ställde upp på. Detta medförde att dessa utvecklades efter några säsonger tillsammans.

När gick det upp för Ingvar Gärd att laget var så bra?

– Vändpunkten kom i en träningsmatch mot Real Madrid i november 1959 i Madrid. Förvisso förlorade vi med 2-3, men där vi dels hade en kvittering inne bortdömd för offside, dels gjorde vi ett fantastiskt mål av Åke Karlsson som till och med uppskattades av publiken i Madrid.

Ingvar menade att fokuseringen på Europacupen gjorde att man under hösten tappade förstaplatsen i Allsvenskan till IFK Norrköping eller som han själv beskrev det:

– Det gällde helt enkelt att inte gapa över för mycket!

Gärd minns dock tiden som ”en oerhörd glädje att få vara med om detta och fantastiskt berikande med många goda minnen.”

Så småningom fick Ingvar Gärd även ett erkännande från ”Hövdingen” – Eric Persson – som en gång ratat honom med orden ”den där djävla Judas som alltför mycket brer ut sig i spalterna”:

– Han föreslog mig faktiskt som tränare för landslaget. Jag gjorde också en match, så var det gjort!

– Jag hade mitt jobb på Sonessons, som jag trivdes med. Men jag såg det som ett personligt erkännande.

Den störning som inträffade inför första kvartsfinalen borta mot Rapid Wien – för övrigt återgiven i samma intervju i detalj – återkommer ifkmalmo.se till i nästa del av denna artikelserie.

Ingvar Gärd (1921-10-06-2006-08-31).

Den 22 mars publiceras nästa del om bortamatchen mot SK Rapid Wien.

Ingvar Gärd på sin arbetsplats. Foto: Lisbeth Westerlund/Sydsvenskan/Bilder i Syd 1975

IFK Malmö hyllas vid hemkomsten till Bulltofta flygplats efter 1-1-mötet borta mot CDNA Sofia som gav kvartsfinalavancemang i Europacupen. Lagledaren Sten Göransson med hatt och blomsterkvast, närmast flankerad av Bo Borg (vänster) och Bo Hansson (höger). Foto: Skånereportage/Bilder i Syd 1960

IFK Malmö gjorde stor succé i Europacupen 1960-1961 där man tog sig ända till kvartsfinal innan äventyret var över. Ifkmalmo.se kör därför en artikelserie i 20 delar om matcherna samt spelarna och ledarna som gjorde det. Del 17: Sten Göransson, lagledare.

Sten Göransson tillträdde som lagledare för IFK Malmö som nypromoverat allsvenskt lag säsongen 1956-1957. Spelåret innan hade IFK enrollerat Ingvar Gärd som tränare. Sten var lagledare under nio säsonger, till och med 1965, varav sex i Allsvenskan.

Eftersom informationen på Internet och andra källor är något begränsad om Sten Göransson så ringde ifkmalmo.se på nytt upp spelaren Bo ”Mysing” Hansson, som vi intervjuade till del 7 i denna artikelserie.

Mysing har uteslutande positiva minnen av Göransson som med sitt framgångsrika samarbete med Ingvar Gärd såg till att skapa en harmonisk stämning i den gula truppen.

Inge Blomberg och Sven Lundkvist var ofta de som initierade allehanda upptåg och spex vilket Sten Göransson inte var sen att uppmuntra.

– Man hade ofta ont i magen som man skrattade, menade Bosse.

Sten var också den som upptäckte Mysing i samband med en skolturnering och lyckades få honom att börja träna med ”di gule”.

För övrigt en skolturnering som så småningom förde Bo Hansson och hans skola – Malmö Borgarskola – ända till final på Stockholms stadion mot Norra Latin från huvudstaden.

Sten Göransson. Foto: Sydsvenskan/Bilder i Syd 1961

Trots att denna förlorades med 1-2 var det en upplevelse menade Mysing som fick motta silvermedaljen ur prins Bertils hand.

Även den fortsatta gula karriären för Bosse påverkades av Göransson som rekommenderade honom för Ingvar Gärd att få börja träna med A-laget.

Sten Göransson var också en av de drivande kring restriktioner rörande alkohol i samband med matcherna.

Man införde en särskild så kallad peng man fick till middagen efter matchen, på exempelvis Pilgården.

På den tiden var det inte ovanligt att man hade egen skaffning med sig till samlingarna. Dessa blev således förbjudna och kompenserades i stället med den så kallade middagspengen.

Mysing tjänstgjorde på förmiddagen samma dag – annandag påsk 1967 – som han mottog dödsbudet om Sten Göransson.

Samma eftermiddag hedrades han med en tyst minut och svarta sorgflor runt ärmarna då IFK slog MFF i en träningsmatch med inte mindre än 6-3 efter strålande spel, inte minst av Bengt Lindskog.

I Gula tideren idrottshistoria kan man läsa från matchen att ”Eric Persson lämnade planen utan att tacka IFK-ledarna för matchen och med kommentaren till journalisterna: Det här gav oss onekligen en tankeställare men vi skulle inte ha fått den av dom!”

Avslutningsvis vittnar Bo Hansson om Göranssons goda ledarskap med konstruktiv kritik om det någon gång blev aktuellt för någon spelare liksom hans partnerskap med Gärd där de alltid visade en enad front utåt med laguttagningar och dylikt. Alla lyssnade alltid uppmärksamt när Sten Göransson hade ordet.

Sten Göransson (1921-05-24-1967-03-27).

Den 18 mars publiceras nästa del om tränaren Ingvar Gärd.

Sven Lundkvist ser förvånad ut när Rapid Wiens målvakt Ludwig Hujer kastar sig åt ett håll och bollen befinner sig på ett annat i Europacupkvartsfinalen på Malmö Stadion. Foto: Ernst Henriksson/Sydsvenskan/Bilder i Syd 1961

IFK Malmö gjorde stor succé i Europacupen 1960-1961 där man tog sig ända till kvartsfinal innan äventyret var över. Ifkmalmo.se kör därför en artikelserie i 20 delar om matcherna samt spelarna och ledarna som gjorde det. Del 16: Sven Lundkvist, anfallare.

Sven Lundkvist föddes 10 oktober 1936 och avled på klubbens 121-årsdag den 23 april 2020.

Lundkvist kom från Svedala IF och gjorde sin A-lagsdebut för Malmökamraterna den 20 augusti 1957 i en träningsmatch på Malmö IP där han gjorde ett av målen när MBI besegrades med 4-2. Seriedebuten skedde som högerytter då IFK Malmö den 27 oktober besegrade Motala AIF med 2-1 på bortaplan.

Under åren 1957 till 1961 spelade Sven 93 matcher och gjorde 30 mål för Malmökamraterna varav 46/8 i seriespel, alla i Allsvenskan.

“Lunkan”, som han allmänt kallades, spelade alla sina allsvenska matcher som högerytter utom den 12 oktober 1958 då han mot Sandviken ersatte sin Svedalakompis Lennart “Bomben” Persson som vänsterytter.

Det var alltså i Lunkans tröja, med nummer 7 på ryggen, som Argentinas Omar Corbatta gjorde det historiska första målet på Malmö Stadion mot Västtyskland under VM 1958.

Egna höjdpunkter i den gula tröjan var bland annat matchen mot Real Madrid 1959 på Santiago Bernabéu-stadion och Europacupmatcherna mot IFK Helsingfors hösten 1960, där Sven gjorde ett av de fem målen, samt kvartsfinalen mot Rapid Wien i Malmö våren 1961.

Lundkvists sista seriematch för Malmökamraterna resulterade i en förlust mot Örgryte på Malmö Stadion med 0-1 den 16 april 1961 varpå han 1962 blev spelande tränare i Skurup och därmed också slapp uppleva den allsvenska degraderingen detta år.

Sven Lundkvist (1936-10-10-2020-04-23): 93 matcher – 30 mål varav 46/8 i seriespel, alla i Allsvenskan.

Den 12 mars publiceras nästa del om lagledaren Sten Göransson.

Större delen av ovanstående text publicerades ursprungligen som ett minnesord på hemsidan den 30 april 2020.

Full fart framåt. Sven Lundkvist gjorde första målet i Europacupmatchen hemma mot IFK Helsingfors. Foto: Charlie Raasum/Sydsvenskan/Bilder i Syd 1960

Hans Olofsson är steget före en motståndare i IFK Helsingfors i Europacupmötet hemma på Malmö Stadion Foto: Charlie Raasum/Sydsvenskan/Bilder i Syd 1960

IFK Malmö gjorde stor succé i Europacupen 1960-1961 där man tog sig ända till kvartsfinal innan äventyret var över. Ifkmalmo.se kör därför en artikelserie i 20 delar om matcherna samt spelarna och ledarna som gjorde det. Del 15: Hans Olofsson, anfallare.

Hans Olofsson, född den 12 november 1935, kom till IFK Malmö från Olofström efter att tidigare ha spelat i Lönsboda och gjorde tydliga avtryck redan i sina första framträdanden i gul tröja.

Debuten skedde på Santiago Bernabéu-stadion den 22 november 1959 där han dessutom nätade i träningsmatchen mot Real Madrid.

Ett testspel som gav mersmak och Hasse, som han ofta kallades, blev sedan spelklar i juni 1960 och gjorde sin allsvenska debut den 12 juni som center då Malmökamraterna besegrade Degerfors med 1-0.

Tre dagar senare gjorde han sitt första allsvenska mål när IFK Malmö besegrade kamratkollegerna från Göteborg på Malmö Stadion med 4-2 och säkrade platsen i Europacupen.

Olofsson kommer förbi, men målvakten Ludwig Huyer tar hand om bollen i Europacupkvartsfinalen hemma mot Rapid Wien. Foto: Ernst Henriksson/Sydsvenskan/Bilder i Syd 1961

Olofsson deltog sedan i samtliga matcher i Europacupen och spelade 1959-1963 totalt 107 matcher samt gjorde 42 mål varav 57/11 i seriespel och 53/9 i Allsvenskan.

Efter att ha erhållit begränsad speltid under division 2-säsongen 1963 återvände Hasse 1964 till Blekinge och gick till Högadal på samma nivå men i en annan serie.

Hans Olofsson (1935-11-12): 107 matcher  – 42 mål varav 57/11 i seriespel och 53/9 i Allsvenskan. Tredelad 100:e plats med Djoko Maletic och Carl Lindström i den gula maratonlistan i Gula tider – en idrottshistoria..

Den 3 mars publiceras nästa del om Sven Lundkvist.

Bengt “Bambino” Nordqvist gör matchens enda mål i Malmöderbyt hemma mot MFF. Rolf “Tejpen” Björklund kan inte avvärja. Foto: Olle Karud/Sydsvenskan/Bilder i Syd 1960

IFK Malmö gjorde stor succé i Europacupen 1960-1961 där man tog sig ända till kvartsfinal innan äventyret var över. Ifkmalmo.se kör därför en artikelserie i 20 delar om matcherna samt spelarna och ledarna som gjorde det. Del 14: Bengt Nordqvist, anfallare.

 Bengt ”Bambino” Nordqvist föddes den 21 juni 1939 och avled den 14 september 1968.

Bambino, som han alltid kallades såsom varandes yngst i laget, utvecklades inom IFK Malmös egen ungdomsverksamhet och ansågs tidigt som mycket lovande, ungefär som Leif Nilsson i början på 50-talet.

Bengt Nordqvist. Foto: Bror ”Blixten” Hansson/Sydsvenskan/Bilder i Syd 1959

Nordqvist spelade såväl inner som ytter men trivdes bäst med de fria ytorna på kanten. I sina bästa stunder var han genom sin oberäknelighet otäckt svårstoppad och synnerligen målfarlig när han sökte sig in framför mål.

Vilket Bengt Nordqvist bland annat visade då han gjorde det historiska målet på Malmö Stadion den 11 maj 1960 när Malmökamraterna för första gången besegrade MFF i Allsvenskan.

Bambino gjorde sin debut i A-laget som 18-åring den 20 augusti 1957 på Malmö IP då han även gjorde ett av målen när MBI i en träningsmatch besegrades med 4-2. Och allsvensk debut blev det en knapp vecka senare den 25 augusti som vänsterytter när IFK besegrade kamratkollegan Eskilstuna med 2-1.

Bengt Nordqvist spelade totalt 165 matcher och gjorde 71 mål varav 94/29 i seriespel och 90/28 i Allsvenskan under åren 1957-1963 innan han trappade ned fotbollskarriären i Bunkeflo IF.

Och då hade han bland annat även hunnit med Europacupspel mot CDNA Sofia och Rapid Wien 1960 respektive 1961 samt blivit uttagen två gånger i ungdomslandslaget, 1959 mot Danmark och 1960 mot Finland.

Bengt Nordqvist (1939-06-21-1968-09-14): 165 matcher – 71 mål varav 94/29 i seriespel och 90/28 i Allsvenskan. Delad 52:a plats med Frans Westerberg i den gula maratonlistan i Gula tider – en idrottshistoria.

Den 24 februari publiceras nästa del om Hans Olofsson.

Gösta Ljung fastställer slutsiffrorna till 3-1 hemma mot Jönköpings Södra IF. Foto: Per Willhelm Zätterström/Sydsvenskan/Bilder i Syd 1960

IFK Malmö gjorde stor succé i Europacupen 1960-1961 där man tog sig ända till kvartsfinal innan äventyret var över. Ifkmalmo.se kör därför en artikelserie i 20 delar om matcherna samt spelarna och ledarna som gjorde det. Del 13: Gösta Ljung, anfallare.

Gösta Ljung föddes den 9 augusti 1934 och avled den 18 april 2006.

Han kom till IFK Malmö från Tollarps IF och gjorde sin A-lagsdebut i Granada den 24 november 1957 mot Granada som Malmökamraterna besegrade med 4-0 efter två mål av Arne ”Bananen” Andersson samt vardera ett av Åke Karlsson och Kjell Friberg.

Det var för övrigt det sensationella resultatet i denna match som bäddade för inbjudan man erhöll till matchen mot Real Madrid två år senare.

Sin allsvenska debut gjorde han som högerinner mot IFK Norrköping den 27 april 1958 och det blev totalt 161 matcher samt 64 mål mellan 1957 och 1964 varav 90/24 i seriespel och 67/15 i Allsvenskan.

Ljung var en briljant tekniker men kunde även avsluta. Två av hans mest bestående intryck på Malmöpubliken gjorde han kanske dels vid den länge ihågkomna matchen mot MFF 1958 som slutade 4-4 efter att ha varit planens dominant och dels med sin bicykleta i Europacupen mot IFK Helsingfors två år senare. Anfallaren hade även nätat i det första kvalmötet i Helsingfors.

Hösten 1960 spelade Gösta en B-landskamp som högerinner och bildade då innertrio med Larsa och Bebben, båda med efternamnet Johansson, när man slog Danmark i Vejle med 2-1. Insatsen i denna match ledde till att han nästkommande vår togs ut till ett träningsläger med A-landslaget i Riva del Sole inför VM 1962.

För att göra historien om Gösta Ljung komplett måste ändå incidenten som utspelade sig i mitten av mars 1961 under landslagslägret i Riva del Sole i Italien nämnas.

Ljung var ditkallad och skulle direkt efteråt ansluta till den gula truppen i Wien för den första matchen av två mot Rapid Wien i kvartsfinalen i Europacupen 1960-1961.

Under nämnda läger unnade sig Ljung lite vin tillsammans med Toivo Lundell från IF Elfsborg. Landslagsledningen fick nys om detta och skickade hem ”syndarna” direkt. De blev också avstängda i den allsvenska premiären en månad senare.

Ett porträtt av Gösta Ljung. Foto: Sydsvenskan/Bilder i Syd 1963

Detta var dock inte den värsta konsekvensen för Gösta Ljung personligen som blev knäckt och inte kunde göra sig själv rättvisa i den första matchen mot Rapid Wien bara veckan efter landslagslägret, 22 mars 1961. Han blev sedan också petad inför returen i Malmö av Ingvar Gärd, IFK:s tränare.

Varför var denna historia då så speciell?  I Peter Kastenssons intervju med Ingvar Gärd från juni 1999, som är återgiven i Gula tider – en idrottshistoria, får vi svaret.

Ingvar berättar att Eric Persson, överledare för det svenska landslaget under lägret i Italien, var ansvarig för beslutet att skicka hem Ljung och Lundell.

Nämnde Eric hade inte glömt historien från nästan trettio år tidigare – 1934 – då IFK anmälde MFF för utbetalning av löner till spelarna vilket medförde att MFF blev degraderat till division 2.

Förvisningen av Ljung störde den gula uppladdningen inför kvartsfinalen och Ingvar Gärd frågade sig under intervjun med Peter Kastensson om inte detta var ett av de värsta skurkstrecken i svensk fotbollshistoria.

Då Lars Ringström intervjuade Bo ”Mysing” Hansson i november 2020 berättade också Mysing att Gösta Ljung inte var sig lik efter incidenten under landslagslägret.

Lite fotbollstrött varvade Gösta 1962 ned i Linderöds IF och slapp därmed även degraderingen ur Allsvenskan men saknade elitfotbollen och kom tillbaka redan året därpå.

Sedan blev det två år i division 2 Västra Götaland med Malmökamraterna innan Ljung gick till TFF i Trelleborg dit han även flyttade och bodde till sin död.

Gösta Ljung (1934-08-09-2006-04-18): 161 matcher – 64 mål varav 90/24 i seriespel och 67/15 i Allsvenskan. Delad 55:e plats med Anders Rosén i den gula maratonlistan i Gula tider – en idrottshistoria.

Den 17 februari publiceras nästa del om Bengt ”Bambino” Nordqvist.

Delen om förvisningen av Gösta Ljung från landslagslägret i Riva del Sole i mars 1961 är skriven av Lars Ringström.

26-årige Åke Karlsson gör IFK:s första mål i derbyt mot Hälsingborgs IF som slutar 3-3. Foto: Ernst Henriksson/Sydsvenskan/Bilder i Syd 1960

IFK Malmö gjorde stor succé i Europacupen 1960-1961 där man tog sig ända till kvartsfinal innan äventyret var över. Ifkmalmo.se kör därför en artikelserie i 20 delar om matcherna samt spelarna och ledarna som gjorde det. Del 12: Åke Karlsson, anfallare.

I artikelserien fortsätter vi femmannakedjan med Åke Karlsson.

Åke Karlsson föddes den 26 januari 1934 och avled den 6 januari 2016.

Han kom till IFK Malmö från FBK Rapax och debuterade den 11 november 1956 på Malmö IP i en träningsmatch mot MBI.

Sin allsvenska debut gjorde Åke den 22 april 1957 mot Halmstads BK och ett av sina mest spektakulära mål i den gula tröjan gjorde han då han på egen hand dribblade sig igenom Real Madrid-försvaret och gjorde 1-0 i en träningsmatch på Santiago Bernabéu-stadion den 22 november 1959.

Karlsson deltog även i samtliga IFK:s matcher under Europacupäventyret 1960-1961 innan han avslutade sin karriär 1963.

Totalt spelade Åke 191 matcher och gjorde 83 mål för Malmökamraterna varav 91/25 i seriespel och 82/19 i Allsvenskan.

Dessa 191 matcher innebär plats 46 i den gula maratonlistan. Förutom det legendariska målet i Madrid gjorde Åke Karlsson också det synnerligen viktiga segermålet på Malmö Stadion mot CDNA Sofia i Europacupen 1960 – se del 3 i denna artikelserie.

Åke Karlsson (1934-01-26–2016-01-06): 191 matcher – 83 mål, varav 91/25 i seriespel och 82/19 i Allsvenskan. 46:a i den gula maratonlistan i Gula tider – en idrottshistoria.

Den 10 februari publiceras nästa del om Gösta Ljung.

Större delen av ovanstående text publicerades ursprungligen som ett minnesord på hemsidan den 20 januari 2016.

Åke Karlsson kommer fri med målvakten, men missar i Europacupkvartsfinalen hemma mot Rapid Wien. Foto: Bror “Blixten” Hansson/Sydsvenskan/Bilder i Syd 1961

Bo Borg skjuter det första målet i hemmamatchen mot Jönköpings Södra IF. En drabbning som slutade 3-1. Foto: Per Willhelm Zätterström/Sydsvenskan/Bilder i Syd 1960

IFK Malmö gjorde stor succé i Europacupen 1960-1961 där man tog sig ända till kvartsfinal innan äventyret var över. Ifkmalmo.se kör därför en artikelserie i 20 delar om matcherna samt spelarna och ledarna som gjorde det. Del 11: Bo Borg, anfallare.

I artikelserien har ifkmalmo.se nu nått fram till femmannakedjan som inleds med Bosse Borg.

Bo Borg föddes den 14 juni 1935 och avled den 21 juni 1981. Han debuterade i A-laget i en träningsmatch mot Hörby i Hörby den 6 juli 1955 och spelade sedan 359 matcher samt gjorde 58 mål varav 200/29 i seriespel och 138/17 i Allsvenskan mellan 1955 och 1964.

Sitt kanske viktigaste mål för IFK Malmö gjorde Bosse den 27 maj 1956 på Domnarsvallen i Borlänge när han 20 sekunder före slutsignalen nickade in det segermål som betydde att det sedan räckte med 2-2 på Malmö IP i kvalet mot Brage för att ta sig till Allsvenskan.

När Borg lämnade Malmökamraterna blev han spelande tränare i Älmhults IF för bland andra Olle Nordin som spelade där till 1970.

Bosse spelade även framgångsrikt ishockey för IFK Malmö under 50-talet och ingick då i den berömda Bosse-kedjan bestående av Bo Borg, Bo Rosén (en A-lagsmatch även i fotboll den 27 juni 1958 mot MBI i DM på Malmö IP) och Bo Brodén.

1978 återkom Bo Borg till IFK Malmö och tränade sedan juniorlaget fram till sin död 1981.

Driv i steget när Bo Borg försöker hålla undan för en Rapidspelare i Europacupkvartsfinalen på Malmö Stadion. Foto: Ernst Henriksson/Sydsvenskan/Bilder i Syd 1961

Just delen om hans roll i Älmhults IF aktualiserades häromåret (2016-10-15) av Sydsvenskan där vi hämtat följande klipp om när Olle Nordin tränade ”di gule” hösten 2016:

”Nu sitter Olle Nordin i Malmö stadions innandömen och skissar på hur IFK Malmö ska bli ett storlag. I betongkorridorerna finns bilderna som påminner om storhetstiden på 1960-talet då IFK Malmö nådde kvartsfinal i Europacupen och var ett av Sveriges främsta fotbollslag.

På flera av bilderna finns Bo Borg med. Han blev den tränare som inspirerade en ung Olle Nordin när han flyttade från födelseorten Delary till Ikeametropolen Älmhult 1966.

– Fantastiskt egentligen med tanke på att jag är här nu, säger Olle Nordin.

– Jag var ganska oteknisk som spelare, men han tyckte jag hade snabbheten och rätt attityd. Det var han som fick mig att satsa. Ungjäkel håll dig borta från skiten, sa han. Gör ett hårt jobb på plan. Det kommer du långt på.

Bo Borg fick rätt.”

Avslutningsvis finns det en anekdot om den legendariske målvakten Kalle Svensson på sajten Allt Om HIF där Bosse Borg spelar en roll:

”Han återkom dock till HIF i Juni 1961 och spelade ytterligare 37 matcher i allsvenskan innan han la handskarna på hyllan efter den sista matchen i allsvenskan den 21 Oktober 1962. Matchen spelades mot IFK Malmö på Malmö Stadion och slutade med en 3-1 seger för HIF.

Det absolut sista allsvenska målet som Kalle släppte in bakom sig, gjordes av IFK Malmös Bo Borg i den 87:e minuten.

Kalle Svensson var vid sin sista allsvenska match 36 år, 11 månader och 10 dagar gammal. Alltså nästan dubbelt så gammal som när han debuterade!”

Bo Borg (1935-06-14–1981-06-21): 359 matcher – 58 mål, varav 200/29 i seriespel och 138/17 i Allsvenskan. Sexa i den gula maratonlistan i Gula tider – en idrottshistoria.

Den 3 februari publiceras nästa del om Åke Karlsson.