…och alldeles för snabbt sådant för formlaget IFK Trelleborg, som inte fick nånting att säga till om eller ens någon nämnvärd målchans.

Gult 3-0 redan i halvtid på träningsplan 9 och konstgräs i skyfalls-Malmö, blev 6:e raka segern och 5:e bakåtnollan. Äntligen flyger Kanariefåglarna åter högst i Södertrean!

Mohameds Ramadans avstängning gottgjordes elegant av parhästen och skytteligaledaren Jörgen Nilsson, som fixade till 3 mål redan i första halvlek. Pressade fram ettans självmål, nickade in tvåan och ordnade straffen till trean, som Armin P satte felfritt och säkert.

Dessförinnan hade skyttekungen med snäv tidsmarginal privathämtats av en hängiven gul smålandssupporter från pågående distansstudier i Göteborg till Malmö Stadions ”innanhav” (ibland är det riktigt roligt att knyta ihop komplicerad matchlogistik…)

Nästan alla var vi oroliga för superstabila IFK Trelleborg. Vårens avklädning på Vångavallen satt på näthinnorna och gästerna hade lyckats flyga hem toppnamnet Magnus Bönnemark från Futsal i Sarajevo, och ville heller inte höra talas om att skjuta upp matchen – som ett tag var på tal. Malmö Stadion var länge en insjö och det fanns förespråkare både för att skjuta upp eller att spela på en träningsplan.

Efter en stunds palaver blåste domaren till 1 timme försenad avspark – och SÄSONGENS BÄSTA SPEL! Samtliga gula höll högsta klass idag, inte minst våra starka mittfältare Armin Pasagic, Damir Becirovic och Tobias Rosenlind.

Hela vår backlinje var grym och tillät Trelleborg inga extravaganser. Försvarsnykomling Tim Vincze var bäst på plan och avlöste därmed senaste titelhållaren Mattias Hansson. Kampen dessförinnan (Borstahusen) korades nytillkomne backkollegan Emil Kadhum till bäst.

Supernollan i mål, Daniel Pode, kan inte ges något omdöme till följd av 90 minuters arbetslöshet =) En annan som sällan nämns är Martin Ingelsson, av den enkla anledningen att han a-l-l-t-i-d är lika bra, så för den pågen blir det ständigt ensidiga, trista recensioner. Möjligen har inte sagts att Martin är klubbens största föredöme som spelare och pådrivare.

Nu kvarstår 5 matcher och Kanariefåglarna synes ha uppnått en stegrad och varaktig formnivå. Hoppas våra underbara lirare och malmökamrater känner kraft nog att hålla stilen en dryg månad till av en emellanåt jättejobbig säsong, så kan vi alla vila och samla krafter för nya uppgifter 2015.

Med de sportsliga målen förhoppningsvis uppfyllda, återstår en hel del strukturella frågor att lösa för statusföreningen IFK Malmö. Som kräver intensivt arbete från att sista sparken är slagen och 5-6 månader framåt. Vår uppåtgående förening behöver nu fler medarbetare och nya ekonomiska samarbetspartners. Det klarar utan tvekan vårt starka varumärke, om bara den livsviktiga rekryteringen och arbetsinsatserna kan fullgöras.

1-0-seger på målmaskinen Löddes hemmabana och tätt bakåt för 4:e gången på de senaste 5. Trots 3 nya startnamn i backlinjen, jämfört med den redan vattentäta mot Borstahusen i lördags.

Men chanssnålt värre, och man undrar nu om det ska bli backlinjen och inte ’fruktade gula offensiven’ som tar skutan i hamn? Ännu en gång blev en av våra backar utsedd till matchens lirare: MATTIAS HANSSON! Dock i skarp konkurrens med Martin ’aldrig en dålig match’ Ingelsson.

Löddes lagkapten Kristoffer Andreasson utvisades redan minut 8 för knytnävssmocka i ansiktet på Damir Becirovic, och Daniel Pode var ensam målvakt sedan Andreas Boman blivit sjuk. Men enligt samstämmiga rapportörer var det IFKs match, även om den också ansågs vara årets hittills jobbigaste trepoängare.

Vår pålitlige målleverantör Mohamed Ramadan avgjorde i 79:e, efter hörna från Djugumovic – som äntligen börjat skymta i assist- och målstatistik. Fortsättning följer, Edis?

Tränare Malik Sesay var orolig för tredjevarningar på våra avstängningskandidater Mohamed Ramadan, Martin Ingelsson och Armin Pasagic. Han övervägde t o m att vila någon för att inte riskera alla 3 borta på söndag mot IFK Trelleborg på Malmö Stadion! Det vore naturligtvis katastrof, men helt rätt tänkt, eftersom Mohamed mycket riktigt fick sin tredje varning innebärande avstängning nästa match. Detta för att han och Emil Kadhum hela tiden kraftigt provocerats av löddespelares rasistiska trakasserier.

IFK kommer på måndag att anmäla besvär till förbundet och begära en utredning, innan avstängningens verkställande. Malmökamraterna menar att Mohameds olämpliga uppträdande inte enbart kan lastas honom straffrättsligt, utan att det föregicks av omfattande rasistiska tillmälen. Sådana rubriceras brott mot ett av idrottens starkaste lagrum, enligt aktualiserade dekret från UEFA och SvFF.

Kanariefåglarnas långa div2-duell mot Österlen FF, som i går bortavann mot Hyllie IK (2-1), rullar vidare och det blir 2 rejäla tungviktsmöten i nästa omgång: IFK möter Trelleborg på Stadion i en rälig match mot ett nu mycket stabilare bortalag än deras usla serieinledning. Frejdiga ÖFF ska på Skillinge IP övertyga målmaskinen IF Lödde att dom inte är bättre än att de nu ska förlora sin fjärde raka match (Hyllie-Ljungskile-Di Gule-ÖFF).

Fan tro’t!

Lördagens bortamotståndare för IFK Malmö i div3 Södra Götaland heter Borstahusens BK. En fin klubb – men utan tränare och ett antal av sina bättre startspelare, som nyligen förlupit klubben åberopande brister, missförhållanden och svikna löften.

I mina öron låter sådant välbekant bland landets många pressade fotbollsföreningar under Allsvenskan och Superettan. Organisatoriska brister och missförhållanden, svåruppfyllda utfästelser och löften, är frekventa tillstånd hos en uppsjö fattigklubbar i deras alltmer ekonomiskt pressade tillvaro, ur vilken enda utvägen stavas sportslig framgång. Också IFK Malmö har känt av sådant under våren, men stödjs som alltid av sina lojala supporters – privata och från näringslivet – samt ett obrutet starkt varumärke och stolta 115-åriga historia.

Per Sandin, ordförande i BBK, håller hårt i spelarna och deklarerar att man snart presenterar sin nya tränare, som enligt honom ska vara något extra. Jag tror honom, eftersom min gissning heter Dan Fransson i Sjöbo, fjolårets framgångsrika IFK-tränare och nu avpolleterad från skandaliserade BW90, en trappa högre upp i div 2.

Den gamla varvstadens stolthet, Landskrona Boll- & Idrottsällskap, synes prisgivet i Superettan efter 1-5(h) mot lilla Varberg. Förre IFK-tränare Patrik Johansson, BoIS sportchef och ekonomibetingad ersättningstränare efter alltjämt avlönade Jörgen Pettersson, får svårt att hålla välspelande lag som Assyriska och GAIS bakom sig.

Egentligen är det ännu sämre ställt i storstaden Malmö, om man bortser från jätten MFF. Heltomt i ett gäng divisioner under och kön till andraklubbspositionen först i div 2 med Rosengård, Prespa, Kvarnby och nedflyttningsplacerade LB07. Som alla vet, och många hoppas, är Malmös i alla tider, utom senare år, naturliga andralag Di Gule på väg till detta föga glamorösa sällskap.

Ett annat IFK-lag i stan, Klagshamn, kvalificerade sig för några år sen till div 1 och strålkastarljus, men fegade ur och sålde av laget, bl a mv Robin Olsen till MFF för sjusiffrigt belopp. Absolut inget fel att trygga en bred och kostsam ungdomsverksamhet, men det måste ha känts taskigt för meriterade tränaren Anders Grimberg och prisbelönade Armin Pasagic (nu Kanariefågel) att bara skingras efter sin fantastiska, för att inte säga förkrossande, prestation!

Övriga skånska städer gör inte heller någon glad i år, bottenkrigande HIF, nedflyttningsplacerade Trelleborg, och konkurshotade Ängelholm. Bara MFF sprider ära över Skåne, men 6 poäng är inte ointagliga i Allsvenskan, vars tilltänkta guldkandidater uppvisar stora skiftningar och formvariationer.Till sist måste Lunds BK nämnas, som kämpar mot IFK Malmö-jämnåriga ÖIS om en superettanplats.