Bengt och Peter Carlvi firar Sveriges 1-0-seger över Schweiz under VM i Ryssland 2018 tillsammans med vännen Magnus.

Ifkmalmo.se kontaktade brödraparet Bengt och Peter Carlvi i Mexico City för en intervju om deras livslånga kärlek till det gula laget.

Hur började det hela – de flesta fotbollsintresserade Malmöbor är ju blåa i dag – vad var det som gjorde att ni började hålla på ”di gule”? Och när var detta?

–  Ja, det är ju en lång historia. Pappa gillade fotboll och var med om att starta Försäkringscupen borta på Sorgenfri. Han var också mycket god vän med alla de stora MFF:arna på 1940- och 50-talet. Lirare som Tapper, Stellan Nilsson och så vidare var trogna kunder på pappas frisersalong på Henrik Smithsgatan i Malmö. Framför allt glömmer jag aldrig jättefine Egon ”Todde” Jönson och hans härliga fru Ethel. Deras dotter Anne-Lie passade förresten mig när jag var en liten påg. Dock, gult är gult och blått är blått. Pappa var en inbiten IFK:are sedan långt tillbaka och naturligtvis blev Peter och jag gula från barnsben, säger Bengt Carlvi.

– På den tiden, i början av 1960-talet, ogillade man allt som hade med MFF att göra. IFK hade ju sin glansperiod just då och ”Bambino” och ”Chrischan” var idolerna. Se kopian på ett vykort som togs i Folkets Park år 1963 där du naturligtvis ser Peter och mig iklädda gula IFK Malmö-tröjor.

– Under sextiotalet var ju gapet mellan Allsvenskan (MFF) och division 2 Södra (IFK) inte så stort som det är i dag. Led med pappa och brorsan högst upp på ståplatsläktaren under många år.

– Peter och jag gick på Mellersta Förstadsskolan och eftersom vi var bra i idrott fick vi gratisbiljetter till IFK:s hemmamatcher, men trots fribiljetterna fortsatte vi betala två kronor var för att komma in på ståplatsläktaren. Vuxna pröjsade fem.

– Glömmer till exempel aldrig kanonlaget vi hade 1969 med John Steen Olsen, Conny Andersson, John Lindau och Kenneth Hjertsson. Vi var naturligtvis på HIF-matchen som slutade 0-1 (hade jag mött ”Lappen” i dag skulle han fått sig en snyting) och Halmstad 0-2 och det gör ont att minnas fortfarande. Visst var det nära 1980, men laget vi hade 1969 var ju värt Allsvenskan 1970.

Ett vykort från 1963 där bröderna Peter och Bengt Carlvi ses spela bangolf i gula IFK Malmö-tröjor i Malmö Folkets Park.

När flyttade ni till Mexiko?

– 1978 packade brorsan och jag resväskan för att upptäcka Mexiko dagarna efter VM i Argentina. Det blev en helt otrolig upplevelse även om engelskan vi hade med oss inte hjälpte mycket. Ett helt annat traditionellt Mexiko än det internationella Mexiko vi har i dag.

– Peter stannade kvar och har bott här sedan dess medan jag reste tillbaka till Sverige för jobb. Reste fram och tillbaka till Mexiko varje år fram till 1985 då jag också tog steget över hit. Ett beslut som jag aldrig har ångrat. Älskar Mexiko.

Hur är det att följa sitt gula favoritlag med sju timmars tidsskillnad – berätta om tekniska möjligheter/svårigheter och dylikt.

– Direktsändningarna fungerar inte i Mexiko så det blir till att följa Svenska Fotbollförbundets livescore, vilket vi gör varje match.

Bengt, du berättade om ditt erbjudande om hjälp till Sven-Göran Eriksson och Tord Grip när de var aktuella för förbundskaptensrollen i Mexiko. Vad utspelade sig då och hur reagerade Tord på att du var gul och inte blå när du berättade att du var från Malmö?

– Jag fick reda på att Svennis skulle komma hit till mexikanska landslaget 2008 och kontaktade FEMEXFUT (mexikanska fotbollsförbundet) för att erbjuda min erfarenhet av landet. Genom jobb med bara mexikaner under många år vet jag ju hur man tar en mexikan. Bara en sådan sak som trafiken i Mexico City kräver sin man. Vi är ju nästan 25 miljoner invånare i metropolen Mexico City.

– Nåväl, jag for upp till FEMEXFUT och Svennis för en intervju. Tyckte väl att han var aningen skärrad inför uppgiften i Mexiko. Här gäller bara ”himmel eller pannkaka” när du sysslar med TRI (fotbollslandslaget), kraven är stora. Mexikansk tv och press är stenhård så du måste få dem med dig om du skall lyckas.

– Tord Grip, en väldigt fin kille, var också med och han frågade om hur det gick för mitt MFF (!). ”Men Tord”, sa jag, ”Jag är helgul”. Och nämnde att jag kommer ihåg när Tord och Lasse Heineman lirade i Degerfors på Malmö Stadion mot mitt IFK. Han trillade inte av stolen utan replikerade snabbt: Inge Blomberg. För visst kände han till IFK också.

– Angående intervjun så visade det sig att Svennis bara behövde en lärare i spanska, varvid jag rekommenderade honom en mexikan. Sven-Göran kunde ju redan italienska och spanskan påminner om italienskan. Tror att Svennis gjorde en stor miss, för kort tid efteråt fick han sparken som förbundskapten. Stor skillnad på svensk och latinsk mentalitet. Han blev aldrig bekant med den mexikanska mentaliteten och förlorade snabbt jobbet. Det gäller också att få hela omklädningsrummet (tv, press, spelare och så vidare) med sig om man säger så. Själv beundrar jag naturligtvis allt vad Svennis och Tord har åstadkommit. Och jättefina killar båda två.

Hur är det sociala livet i Mexiko? Har ni svenska vänner där och har ni berättat för dem om era gula hjärtan?

– I dag har jag faktiskt inte någon kontakt med svenskar. Jobbade en tid på Ericsson Mexico. Måste erkänna att man känner sig mer hemma med mexikaner nuförtiden. Talar bara spanska med min mexikanska fru Leticia och mina vänner. Har alltid blivit mycket väl bemött här i alla Mexikos olika samhällsklasser. Går jag ut hör man alltid ”Benito”. Alla känner den där Benito. Inte vågar jag mig ut med någon annan fjälla än frugan, för hon skulle fått reda på det direkt.

– Annars måste man komma ihåg att vi kommer från ett litet land långt uppe vid Nordpolen. Man blandar ihop Suecia (Sverige) med Suiza (Schweiz). Sverige är totalt okänt för alla utom den där Zlatan förstås, för han har många fans här. Brukar skryta om att jag kommer från samma stad som honom. Wow. För att understryka lite extra drar jag också till med att jag är en äkta viking, för de känner man ju till.

Fotboll är som bekant stort hos er – går ni på mexikanska matcher ibland? Hur har pandemin drabbat sporten hos er?

Bengt Carlvi 1961.

–  Alla älskar fotboll och att uppleva en match på Aztekastadion tillsammans med 100 000 andra är lite speciellt. Mitt favoritlag är Pumas UNAM, men de största lagen i Mexiko är America och Guadalajara. En match dem emellan fyller Azteka direkt.

– Visst har pandemin drabbat landet och sporten mycket hårt här också. Fast mexikanska klubbar är ekonomiskt stöttade av stora företag. Man måste ju komma ihåg att Mexiko är mycket större och rikare än Sverige. Gränsen i norr till USA gör ju Mexiko mycket intressant för investeringar från alla världens hörn. Finns mycket potential i landet. Problemet är korruptionen som skär som en cancer genom hela samhället. Givetvis är drogkartellerna också ett problem, men den egentliga orsaken är drogberoendet i USA. En nationell katastrof däruppe. Hemskt.

– Vill också ha sagt att jag aldrig har blivit drabbad av brott under mina 36 år i Mexiko och sysslar inte med droger. Har också alltid blivit otroligt väl bemött varhelst jag varit i landet. Gillar att skämta och sådant går hem. Det gäller ju att bjuda på sig själv om man säger så. Är jättegammal i dag, men känner mig i mitt livs form, trots den förbannade coviden.

Vad tycker ni om den gula insatsen så här långt som nykomling i Ettan Södra?

– Fick en känsla av att ingen av oss/eller er trodde att vi skulle gå upp i fjol. Att det kom som en överraskning. Jag kan tänka mig att Torbjörn Karlsson och killarna i styrelsen nästan fick en chock ”Hur skall vi klara av Ettan Södra 2021 med vår ekonomi?”. Beaktande detta tycker jag att ”di gule” har gjort en mycket, mycket bra vårsäsong. Tränarstaben och alla killarna har fått ut max av hela laget. Det syns klart att det är ett gäng som vill. Känner till den ekonomiska realiteten långt i skuggan av Sveriges bästa och största lag, MFF.

Till sist. Vad har ni för förväntningar om framtiden för vårt gula lag, tror ni vi får uppleva allsvenskt avancemang under vår livstid?

– Fotboll av i dag är bara business där klubbkänslan totalt har försvunnit. Beundrar hela styrelsen, alla medarbetare, hela tränarstaben samt alla våra lirare i ungdomslag såväl som i A-laget. Ni gör ett förbaskat bra jobb. Är realist och tar varje match/serie som den kommer. För mig är det viktigaste att Malmös äldsta fotbollsklubb överlever.

– Rent sportsligt gäller det nu att etablera sig på elitnivå om det går. Inga ekonomiska utsvävningar. Gärna få i gång en fungerande ungdomsverksamhet, utan att i dagsläget stirra sig blind på Superettan eller Allsvenskan. MFF av i dag blir ju mer och mer satsning på färdiga spelare. Visst finns det då plats för ett IFK som i Malmö kan ge unga lirare spel i A-lag på elitnivå. Att lira i U19, U21, U23 eller sitta på avbytarbänkar motiverar ju ingen uppåtsträvande ung kille.

– Vill också ha sagt att jag i dag beundrar Malmö FF. Bra gjort blåa Malmökamrater. Varför skulle inte båda klubbarna må bra av någon form av samarbete där blått är blått och gult är gult?

Artikeln tillkom efter en idé av Rolf Hansson.