Svårt för Landskronafotbollen och andra skånska städer
Lördagens bortamotståndare för IFK Malmö i div3 Södra Götaland heter Borstahusens BK. En fin klubb – men utan tränare och ett antal av sina bättre startspelare, som nyligen förlupit klubben åberopande brister, missförhållanden och svikna löften.
I mina öron låter sådant välbekant bland landets många pressade fotbollsföreningar under Allsvenskan och Superettan. Organisatoriska brister och missförhållanden, svåruppfyllda utfästelser och löften, är frekventa tillstånd hos en uppsjö fattigklubbar i deras alltmer ekonomiskt pressade tillvaro, ur vilken enda utvägen stavas sportslig framgång. Också IFK Malmö har känt av sådant under våren, men stödjs som alltid av sina lojala supporters – privata och från näringslivet – samt ett obrutet starkt varumärke och stolta 115-åriga historia.
Per Sandin, ordförande i BBK, håller hårt i spelarna och deklarerar att man snart presenterar sin nya tränare, som enligt honom ska vara något extra. Jag tror honom, eftersom min gissning heter Dan Fransson i Sjöbo, fjolårets framgångsrika IFK-tränare och nu avpolleterad från skandaliserade BW90, en trappa högre upp i div 2.
Den gamla varvstadens stolthet, Landskrona Boll- & Idrottsällskap, synes prisgivet i Superettan efter 1-5(h) mot lilla Varberg. Förre IFK-tränare Patrik Johansson, BoIS sportchef och ekonomibetingad ersättningstränare efter alltjämt avlönade Jörgen Pettersson, får svårt att hålla välspelande lag som Assyriska och GAIS bakom sig.
Egentligen är det ännu sämre ställt i storstaden Malmö, om man bortser från jätten MFF. Heltomt i ett gäng divisioner under och kön till andraklubbspositionen först i div 2 med Rosengård, Prespa, Kvarnby och nedflyttningsplacerade LB07. Som alla vet, och många hoppas, är Malmös i alla tider, utom senare år, naturliga andralag Di Gule på väg till detta föga glamorösa sällskap.
Ett annat IFK-lag i stan, Klagshamn, kvalificerade sig för några år sen till div 1 och strålkastarljus, men fegade ur och sålde av laget, bl a mv Robin Olsen till MFF för sjusiffrigt belopp. Absolut inget fel att trygga en bred och kostsam ungdomsverksamhet, men det måste ha känts taskigt för meriterade tränaren Anders Grimberg och prisbelönade Armin Pasagic (nu Kanariefågel) att bara skingras efter sin fantastiska, för att inte säga förkrossande, prestation!
Övriga skånska städer gör inte heller någon glad i år, bottenkrigande HIF, nedflyttningsplacerade Trelleborg, och konkurshotade Ängelholm. Bara MFF sprider ära över Skåne, men 6 poäng är inte ointagliga i Allsvenskan, vars tilltänkta guldkandidater uppvisar stora skiftningar och formvariationer.Till sist måste Lunds BK nämnas, som kämpar mot IFK Malmö-jämnåriga ÖIS om en superettanplats.
