Derbyna i Superettan mellan IFK Malmö och Trelleborgs FF har inte varit några större målfester direkt.

Förra året vann IFK nere i Trelleborg med matchens enda mål, efter en frisparkskanon av Glenn Holgersson, medan vårmötet (2002) hemma på idrottsplatsen slutat mållöst.

På samma arena var det dock TFF:s tur senast, 1-0 sedan Mats Lilienberg hittat rätt i slutminuten.

Dags för gul revansch? Ja, möjligen, TFF har nämligen börjat darra lite på manschetten. Oavgjort, 1-1, mot tabelljumbon Sylvia senast vittnar om det. Så IFK är långt ifrån slagna på förhand.

Sedan beror det på vilket spelhumör ”di gule” är på för dagen.

Fågel eller fisk? För något mittemellan existerar inte när det gäller 2003 års upplaga av IFK. Exemplen på det har varit tydliga den senaste tiden.

Avdelning bottennapp: Åtvidaberg 0-3 hemma. BP 0-3 hemma.
Avdelning toppar: Häcken hemma 3-0, V Frölunda 4-1.

Upp och ner således. Nu är frågan om IFK kan stå upp på Vångavallen. Något laget måste, annars är man snart under det förhatliga nedflyttningsstrecket.

Felet var att IFK slog av lite på takten efter de tre raka segrarna mot Sylvia, Häcken och V Frölunda. Vilket är livsfarligt.

I årets upplaga av Superettan han man inte råd att lägga in en lägre växel. I synnerhet när lag som Forward, Falkenberg och Boden börjat vakna till liv ordentligt. Tre nykomlingar som jag personligen trodde skulle bli strykpojkar. Tänk vad fel man kan ha.

IFK har flera matcher av nyckelkaraktär kvar. Efter TFF väntar Kalmar hemma på måndag. Ettan och tvåan i tabellen. Varje poäng i de dessa matcher är att betrakta som bonus. För därefter kommer matcherna på löpande band där poängen måste tas.

Lag som Forward och Assyriska hemma på IP måste inbringa sex poäng. Bortamötena mot Boden och Falkenberg är också av yppersta vikt, fyra poäng på dessa två hade smakat fågel.

Men IFK mår bäst av att inte gå händelserna i förväg, TFF och Kalmar härnäst således. Två topplag, mot sådan brukar IFK trivas. Så fort de slipper favoritskapet brukar laget få ut sitt kunnande.

En annan viktig pusselbit för att kontraktet skall klaras av är att samtliga elva spelare som är på planen tar sitt ansvar. Så har det inte alltid varit i år.

Mötena mot Åtvidaberg och BP har inte bara varit spelmässiga katastrofer. Värre än så var att aldrig viljan och glädjen fanns med i dessa matcher.

Plockar IFK fram de egenskaperna i resten av serien är undertecknad inte orolig. Då kommer det att spelas Superettanfotboll på IP även nästa säsong. Om inte, då är det bara att ställa sig in på att resa till Lund, Höllviken, Ängelholm till nästa säsong.

På lördag spelar IFK Malmö förmodligen en av säsongens viktigaste matcher i superettan när Åtvidaberg gästar idrottsplatsen.

En ny förlust för IFK skulle minst sagt bli ödesdiger, så till vida att laget riskerar hamna under det förhatliga nedflyttningsstrecket när 14 omgångar återstår, mindre än halva serien således.

En seger är därav av största vikt. Och hemma mot Åtvid gick det ju riktigt hyfsat senast, 5-0 hemma på IP i höstas.

Några sådana siffror lär det med stor sannolikhet inte bli den här gången. Mötet förra veckan uppe på Kopparvallen var ytterst jämnt, det lär förmodligen bli lika ”tight” på lördag.

Åtvidaberg är ett av seriens målsnålaste lag. Östgötarna kunde detta till trots trycka dit tre ”baljor” i lördags mot ett IFK som understundom umgås med åtskilliga problem i försvarsarbetet.

Något även kolumnen för antalet insläppta mål vittnar om, 32 stycken. På tok för mycket.

Kan IFK hitta tillbaka det defensiva spel laget praktiserade de två inledande åren i superetttan är mycket vunnit.

Men avsaknaden av den till Enköping flyktade Baskim Sopi har varit stor. Hans tomrum har så här långt varit svårt att fylla.

Inte heller offensivt har IFK direkt rosat marknaden, om man bortser från hemmamötena med Gefle och Boden, där det faktiskt blev hela åtta mål tillsammans.

Även om nyförvärvet Christian Andersson inte är känd som någon skyttekung precis tror jag det är just en sådan spelartyp IFK Malmö står i behov av.

Christian har en mycket irrationell stil och skapar ofantligt mycket med sin löpvillighet. Något han visade stort prov på i onsdagens träningsmöte med Cardiff.

Skulle IFK lyckas vinna mot Åtvidaberg tror jag laget är på väg mot rätt håll igen. Vilket behövs, för i nästa omgång väntar ännu en ödesmatch, mot Sylvia uppe i Norrköping.

Inför det mötet kan det vara behagligt att ha en välbehövlig trepoängare mot Åtvidaberg med sig i bagaget.

Hur har då IFK kunnat hamnat i denna brydsamma situationen den här säsongen?

Framförallt har det berott på de många avstängningarna. Detta har medfört att tränaren Patrik Johansson tvingats till ett ständigt plottrande med laguppställningen, vilket skapat en otrygghet.

Därtill har heller inte skadeläget varit det bästa. Nu är emellertid de flesta av spelarna från den tidigare förhållandevis digra skadelistan rejält på gång igen.

Kan sedan IFK-spelarna reducera antalet varningar och som en följd av det många onödiga avstängningar är mycket vunnet.

Mot Åtvidaberg får IFK klara sig utan Nikolaj Rasmussen som blev utvisad senast uppe i Åtvidaberg. Fadäser av det slaget har IFK inte råd med i fortsättningen om kontraktet i superettan skall ros i hamn.

Björnen ser på fotboll ur ett fågelperspektiv.
Blev mötet med Assyriska Föreningen en väckarklocka för ”di gule”, eller måste de luttrade supportrarna vänja sig vid närheten till bottenstrecket? Vad har egentligen en flegmatisk, framtung och fet fiskmåsunge med fotboll att göra och varför vinner IFK mot Boden på söndag? Frågor som kanske får sina svar nu?

Hemmavid har ett fiskmåspar (se ned. fotnot.1) huserat sedan i början av maj. Några nära anhöriga bor på granngårdarna och tillsammans bildar de ett röststarkt gäng, som inte minst nattetid kan fördriva sömnen i ett stort antal sommarfönsteröppna sovrum. Många uppfattar måsarnas stämmor som skrikiga och gälla, men om man lyssnar noga ska man upptäcka att det finns både variation och nyanser. Ibland låter det som stilla familjesamtal om väder och vind, medan det andra gånger verkar att dra ihop sig till ett riktigt familjegräl. Ett intressant återkommande läte, som först kommer från en flygande fågel, låter i mina öron precis som heja-heja-heja-heja…. Snart stämmer de andra in och det blir till en välstämd kör av hejarop (vet inte varför jag just nu kom att tänka på de rop en annan malmöitiskt supporterförening brukar mala om och om igen. Fast dessa utstöts i ett annat tonläge – det som målbrottet för med sig). Nåväl, så där nattetid brukar tankarna vandra och då har jag i andanom sett, hur denna lilla måsflock ger sig iväg till IP på söndag, tar på sig små gula kepsar, sätter sig på staketen på västra ståplats och därifrån hejar fram ”di gule” till stordåd. Räcker inte detta kan de ta en tur över planen, peppa alla gula och nafsa motståndarna i nacken – alltmedan domaren bläddrar i regelboken. Ja det är inte klokt vilka idéer som poppar upp i sommarnatten.

Ungen då? Jodå den enda överlevande ur gårdsmåsarnas kull (det var väl skatorna som tog ett par nykläckta stekar til nattamat) matas av såväl föräldrar som mänskliga vänner häromkring. Allt fetare och allt lojare orkar den knappt ens försöka sig på en riktig flygtur – varför anstränga sig när maten finns framför en? Hittills har det bara blivit till kortare flaxningsfärder över gräsmattan, på en höjd som Orville och Wilbur skulle ha råflabbat åt från sin Kitty Hawk. Frågan är om inte max TOW (se ned. fotnot.2) är långt överskriden? Så om ni nu ser en flock fiskmåsar på IP, räkna inte med familjens feta ättelägg. Han ligger på gräsmattan, käkar vetebulle med hallonsylt och trynar för det mesta.

Okay, denna långa onödvändiga inledning skrev jag bara för att ge fotbollen ett annat perspektiv. Att vara IFK-fanatiker i dagsläget kan inte vara behagligt. Fotbollspelet är underhållning (för det mesta), det är glädje och det är besvikelse, det är socialt umgänge, men det får inte bli till besatthet á la Nick Hornby (Fever Pitch). Tyvärr så har fotbollen idag också blivit en ekonomisk balansgång, där det sportsliga ibland får ge vika.

Efter alla ovanstående försök att komma runt det faktum att IFK Malmö nu trampar på det nedre strecket, måste jag till slut bita i det sura äpplet (vilka metaforer det finns) och begrunda vad som hänt hittills och vad som bör ske (om framtiden veta vi intet, bara att den kommer – om ens det?).

När, till dags dato, samtliga lag har spelat 13 matcher, ligger IFK på 13:e plats med 13 poäng – bara ett poäng före Forward under strecket. Detta kan man leva med, eftersom det fortfarande är 17 omgångar kvar och därmed mångder av poäng att erövra – eller att ge bort. Det som däremot känns mer oroande är att IFK på de senaste tre matcherna inte tagit ett enda poäng och där uppvisar en negativ målskillnad på hela 2-9. Av dessa siffror skulle man lätt kunna få intrycket att anfallet är ineffektivt och försvaret fyllt av håligheter. Men anfallet är inte bara två forwards och försvaret är inte bara en backlinje och en målvakt. Laget består av elva man (om nu inte någon blivit utvisad igen) och alla, utom möjligen burväktaren, har ett ansvar både framåt och bakåt. För att laget ska kunna arbeta som en enhet behövs snabbhet och rörlighet, men dessutom en kontinuitet i uppställningen. Varje förändring (vare sig den beror på skador, utvisningar, avstängningar, formsvackor eller osämja) skapar oreda i spelet och är en bidragande orsak till de missförstånd som ger misstag i såväl anfall som försvar och inte minst på mittfältet, där en förlorad boll inte sällan leder till en målchans för motståndarna.

Matchen mot kamratgänget från Norrköping blev en föreställning med två helt olika akter. Första halvlek var spelmässigt ganska jämn trots de två Pekingmålen. Det första var (återigen) en hörna, som lågt slagen tilläts ”rinna igenom” halva försvaret fram till en ensamstående Niclas Fredriksson som enkelt satte foten (klacken?) till bollen. Ändå, inte ens efter 0-2-målet kändes matchen körd och när Fredrik Jönsson slog in en retur i slutet av halvleken, trodde i varje fall jag att matchen höll på att vända. Vad som omhandlades under pausvilan vet jag inte, men under den andra halvleken försvann IFK Malmö mer eller mindre från spelet och östgötalaget fick härja fritt på plan. De var bättre på att hålla bollen, att passa, att vända spelet snabbt och att skapa farligheter. ”Di gule” blev tyvärr mycket av statister och kollegorna från Norrköping kunde mycket väl ha fått in fler mål (ribbträffen t.ex. där Mattias kom helt på mellanhand). Nej, den matchen bör vi försöka att glömma. Fast en kommentar (från Patrik) hänger kvar i minnet: ”om vi hade haft Niclas Fredriksson i vårt lag, då hade matchen sett annorlunda ut” (ett ungefärligt citat, men något i den stilen). Synpunkten är givetvis korrekt, eftersom Norrköping då inte hade haft denna spelare i laget. En enda spelare kan ibland lyfta ett lag, men en framgångsrik målgörare har (i praktiken) alltid en duktig samarbetspartner (det där som kallas radarpar). Det saknar jag i dagens IFK Malmö. För att säga emot mig själv, ska jag ändå säga att jag sett hur en ensam spelare har dominerat en match helt på egen hand. Det var en korpmatch på Limhamnsfältet (sent 50-tal tror jag) och i det ena laget (sjumanna) fanns Jan ”Nana” Ekström från MFF. Varje gång hans lag hade bollen passades den till Nana, som enkelt dribblade förbi hela försvaret och gång på gång rullade bollen i mål. Så kan det gå till i Korpen, men knappast i Superettan.

Den senaste drabbningen för Malmökamraterna ägde rum i Södertälje mot Assyriska Föreningen, vars säsong hittills varit i paritet med IFK:s. Förhoppningarna på en vinst för ”di gule” var stora och det talades om en ”måste-vinnas-match”. Som vanligt följde jag skeendet på den torftiga ”livesändningen” från svenskfotboll.se. Det tog inte lång tid innan jag begrep att matchen försiggick på IFK:s planhalva. Skotten på och utanför mål duggade tätt (ännu en märklig metafor) och efter Assyriskas 3-0 mål i andra halvlek fick i varje fall jag intrycket att här kunde det bli många fler mål i baken. Nu blev det inte fler (vilket tilldels berodde på ett säkert spel av Kenneth Mattsson, som återkom efter lång skadefrånvaro) och ett tröstmål genom Jörgen putsade till resultatet en smula. I referaten kom förklaringarna – 3 skadade, en med familjeskäl och en avstängd spelare, vilket gjorde att utbytarbänken var gles och förstauppställningen nykomponerad. Vår 24-mannatrupp från i våras är nu sönderplockad, vilket naturligtvis inte är bra. Att IFK (ekonomin givetvis) inte har något utvecklings/reservlag betyder att våra egna talanger aldrig får chansen att jobba sig upp mot en A-lagsplats, något som knappast ökar ungdomarnas intresse för den gula fotbollen.

OK, IFK gick på en mina i Sörmland, men kanske var det inte bara IFK som var under isen, utan fastmer Assyriska som hittat sitt spel? Detta säger jag efter att Södertäljelaget i går (onsdag) vann över Örebro SK (5:e plats i allsvenskan) i Svenska Cupens åttondelsfinal med 3-2. Starkt gjort efter upphämtning från såväl 0-1 och 1-2. Laget möter IFK Göteborg i kvarten och det är väl ingen omöjlig uppgift för Scaniafolket?

Bodens BK, nykomlingarna från division 2 Norrland, har hittills lyckats bättre än vad de flesta experter siade om. Med en 10:e plats och 16 poäng befinner laget sig just nu på tillfälligt säker mark, men det måste di gule förändra på söndag. Med lagkapten Jonas D:s avstängning blir det av nödvändighet förändringar i förstauppställningen, men återkomsten av bl.a. Mange och Martin A. ska förhoppningsvis ge stadga i spelet. Nu lär det dessutom bli strålande fint sommarväder över IP, vilket skulle kunna gynna publiktillflödet, men som alltid vet man inte om folket föredrar Ribban och Bokskogen en sådan dag? Några nedresta norrlänningar kan vi nog inte hoppas på.

Kenneth Mattssons återinträde i laget kan förhoppningsvis skapa ett lugn i IFK:s ibland förvirrade försvarsspel. Den rutin och respekt Kenneth besitter bör höja nivån ett par snäpp. Detta absolut inte sagt som kritik över Mattias Filipanics insatser under vårsäsongen. Han har gjort en bra insats och att misstag har skett kan i många fall härledas till medspelarnas bristande tilltro till vår unge målvakt. Med mer rutin (var han nu ska få den utan utvecklingslag?) och stigande ålder och erfarenhet, kommer han att växa i sin målvaktsroll.

Jag noterar att IFK Malmö ska möta det engelska nyblivna div.1-laget Cardiff i en träningsmatch nu i juli. Enligt Patrik ska ”di gule” lufta ett antal tänkbara förmågor både utifrån och från ungdomsleden. Bra initiativ, som vi gärna ser en fortsättning på.

Hösten närmar sig (så talar den borne pessimisten). Den ljusa tiden på dygnet har redan minskat med 22 minuter sedan sommarsolståndet. Storspovshonorna flyttade söderut redan vid midsommartid och följs nu i juli av ett stort antal andra sommargäster på tillfälligt sverigebesök. Storspoven är originell med sina annorlunda könsroller. Här är det hanen som tar hand om barnaskaran, medan frun i huset sticker söderut. Feministerna har kanske här en ny symbol att ta fasta på?

Slutligen ett Grattis till allas vår Fille, som uppnådde gubbaåldern häromdagen. Välkommen i gänget.

Små stick och knäppa kommentarer

  • Hörde på radiosporten för nån vecka sedan att Italien ska starta ett bandyförbund med Nils Liedholm som konsult. Ja kan man fixa till bandy i det fotbollstokiga Milano, då kan säkert Thorild lyckas med detsamma i Malmö och undertecknad får krypa till korset.
  • Rubriken i SDS den 25/6 ”Bara tjejer på årets beachvolley” var ju att lura folk. Tjejerna var inte alls bara!
  • Det saknas pengar till Citytunneln, men när/om Sverige byter till euro då löser det sig. Priset i dagsläget är ca 8 miljarder, men efter valutabytet kostar tunneln bara knappt 1 miljard.
  • Det vore bra om SDS hade bylines på alla sina referat. Som det nu är finns det ingen avsändare på referaten från bortamatcherna. Inte minst är det intressant att se vem som har gjort spelarbedömningarna.BAL/03

    FOTNOT 1. för alla som betraktar samtliga vita fåglar som fiskmåsar ska påpekas att det i Sverige förekommer 13-14 olika arter av ”vitfåglar”. Fiskmåsen heter havmås på danska, vilket är en fullständigt onödig upplysning.
    FOTNOT 2. max TOW = högsta tillåtna startvikt (en flygterm) för en specifik flygplansversion.

Inför avslutningen av första halvan…läs Bertils senaste funderingar.

Det har blivit mycket fotboll i år. Vi hade hoppats på att World Cup och Allsvenskans uppehåll, skulle medföra ett uppsving för Superettan men så blev det inte. Vår publik är inte lättflirtad och vårt lag är som IFK förefaller att alltid ha varit, nämligen svårflirtade. Efter en toppmatch följer en plattmatch och vi går på pumpen mot lag som vi tycker att vi måste vinna över för att platsa på övre halvan där laget hör hemma. Skador och utvisningar har ställt till det för oss. Göran Åkerman, Bosse Cronqvist och Thorild Nilsson presenterade ett par nyförvärv som lovar mycket för resterande del av serien. Det skall bli spännande att se dem mot Brage om de nu platsar i startelvan direkt.

Hur har vi råd att skaffa nya spelare frågar sig journalister och andra. Som framgår av vad Göran m.fl. uppgav har dessa två spelare kommit till oss av skälet att vi finns i Malmö och spelar på en nivå som passar både Pontus och Nikolaj. De passar väl in i vårt koncept att spelarna skall ha sitt sociala centrum i Malmö eller dess direkta närhet. Som några kanske sett i KvP så är vår ekonomi inte stabil men vi kan väl säga att vi för närvarande har en ordnad "dålig" ekonomi men den ligger under en handlingsplan som skall ge resultat under året. Vi har skulder till både TFF och MFF, som KvP skriver men hanteringen sker i bästa samförstånd med både MFF och TFF.

Som ni har märkt har det kommit in ett nytt namn på hemsidan nämligen Mats Hansson, som har förstärkt vår mediagrupp. Mats Hansson, som har ett förflutet på Arbetets sportsidor arbetar ideellt för klubben. Mats skall ansvara för att tidningarna får all information om vad som händer i IFK Malmö särskilt när det gäller A-truppen. Hemsidan får genom Mediagruppen samma information om laget inför matcherna som går till massmedia. Mats kommer även beroende på tid att skriva matchreportage och hålla hemsidan a jour med Patrik Johanssons tankar inför och efter matcher.

Vår unge entusiast Michael Lindholm har inte försvunnit utan arbetar vidare med statistik och bilder kring A-lagets matcher samt samlar han material och information om reservlaget och alla ungdomslag och vårt suveräna damlag. Vi kommer säkert att få läsa många matchreportage från Michael i framtiden och det är Michael som skall presentera de ungdomar som är morgondagens elitspelare i IFK och andra storklubbar runt i Europa.

De fina bilderna från Bragematchen har vi fått från en fotograf Thomas Nyberg på Dalademokraten. Tidigare i år bjöd han på bilder från matchen cupen mot Krylbo. Tack för det. Vi hoppas kunna bjuda tillbaka med bilder från hemmamatchen.

I Borlänge var inte Patrik Johansson med utan det var Tommy som fick leda laget till ett mycket hedersamt resultat om man ser på statistiken.

Patrik var hemma med tanten och födde en gemensam liten flicka. Grattis Patrik med fru och dotter!

Bertil Leander

Ifkmalmo.com följer upp traditionen från förra året genom att låta kända entusiaster tippa Superettan. Först ut i år är vår egen krönikör, Bertil Leander.

Bollen är rund, planen är grön men ibland regnar det och blåser men bollen är fortfarande rund. Den ser ibland ut som en silverkula som på landskampen mot Schweiz på Stadion.

Förra året tippade jag IFK som trea och kvallag, ett tips som före start kunde verka kaxigt men som efter våren inte alls var så tokigt. Vi började med många oavgjorda resultat med ”onödiga” baklängesmål i slutminuter eller på övertid. Trots det var vi i halvtid med om att kämpa om tredjeplatsen.

I år är fotbollen fortfarande rund, gräset på Malmö IP förhoppningsvis lite grönare och lite bättre dränerat.

IFK fick ingen topplacering i fjol utan sjönk neråt. Laget i år är bättre och truppen större. Vi har inga bra träningsmatchresultat men det betyder inte så mycket. Vi har ett mycket bra lag på gång med flera hungriga ungdomar på väg uppåt. Hur det är med de andra lagen vet jag inte men jag antar att de liksom vi har ekonomiska svårigheter att klara elitlicensen. Det medför att inga lag har haft möjligheter att köpa in någon storspelare. Öster lär har haft pengar för att satsa. Mjällby har förlorat spelare men har en stomme och en tradition som betyder mycket.

För övrigt blir det en avvägning från vad jag såg förra säsongen. Ängelholm har jag överhuvudtaget aldrig sett spela fotboll och de kan kanske mycket bättre. En bra målvakt har de.

Här är mitt tips:

Östers IF
BK Häcken
Mjällby AIF
IFK Malmö
Trelleborgs FF
Västerås SK
IK Brage
FC Café Opera
Gefle IF
IF Sylvia
Åtvidabergs FF
Assyriska Föreningen
Enköpings SK
IF Brommapojkarna
Västra Frölunda IF
Ängelholms FF

Text: Bertil Leander

Nu är julen här och snart återvänder solen för att skingra mörkret. Det har varit ett omskakande år med händelser som drabbar oss personligen även om vi anser att vi befinner oss i trygghet uppe i norden.

Den 11 september förändrades våra levnadsvillkor. Det som inträffade överträffade fantasin hos flertalet författare till James Bonds äventyr. Ondskan agerade med att visa att friheten inte är något självklart. Friheten måste alltid försvaras. EU finns till för att omöjliggöra krig i Europa. USA trodde inte att någon skulle kunna angripa dem på hemmaplan. I Israel strider man sedan 1948 om grushögar, tempel och makt. I Palestina finns fortfarande flyktingläger från 1948, folk som lever i läger sedan 63 år! Hela generationer som inte har upplevt friheten.

Kan man då engagera sig i fotboll under sådana förhållanden? Ja, givetvis fotbollen är en del av vår frihet. Att få spela boll, att få hålla på ett favoritlag utan fanatism, att ha friheten att tycka om något utan att majoriteten skall bestämma, utan religiösa inslag, utan politiska inblandning. Det är en frihet att få spela boll i ett gäng där man trivs och mår bra. Detta gäller för alla spelare från fotbollsskolan upp till A-laget, veteranlaget och pinnagubbarna.

Vi lyckades med vår målsättning för 2001 när det gäller A-laget. Vi har etablerat oss i Superettan och nu gäller det i första hand att avvisa alla attacker för att slå ner oss i tvåan samtidigt som vi skall satsa på att stiga uppåt i tabellen.

Ungdomsverksamheten har utvidgats och vi bygger för framtiden. Vi arbetar med vår ljusgula tråd som skall vara sammanhållande länk för alla inom klubben. Ungdomarna har gjort mycket goda resultat under året. Äldsta pojklaget är kvalificerat till pojkallsvenskan. PO Book med hjälp av många inom föreningen och många föräldrar samlade nästan 300 personer till julfest den 2:e advent då medaljer och diplom utdelades samt att bästa kamrat valdes i de olika årgångarna.

Inför nästa år arbetar vi på att förbättra förhållandena på stadion, särskilt omklädningsrummen. Fritid Malmö har lovat att vi skall få en ny provisorisk omklädningsbarack tills hela stadion byggs om. Ventilationen i befintliga utrymmen i stadion skall förbättras. Vi arbetar med att skaffa varma och torra utrymme för föräldrar under tiden barnen leker boll på stadiongräset.

År 2002 gäller elitlicensen vilket betyder att en klubb inte får ha negativt kapital och att utgifterna inte får överstiga inkomsterna. Låter enkelt men är näst intill omöjligt för flertalet klubbar. Hur skall man få balans mellan inkomster och utgifter när klubben samtidigt skall hålla marknadsmässiga löner till spelare och tränare?

Olika klubbar väljer olika vägar. Vissa klubbar väljer bolagisering av A-laget, att driva A-laget som ett företag med vinstintresse men utan lagets skäl. Andra väljer att koncentrera verksamheten till A-laget och juniorer medan andra småklubbar får svara för ungdomsverksamheten och utbilda spelare för elitklubbarna. IFK Malmö har hittills tagit ställning till att vi skall utvidga vår ungdomsverksamhet, bygga vidare på den gula tråden och samarbeta med flera klubbar inom Malmö Bollunion.

Vad hände i Malmö under det gångna året som är värt att notera? BO 01 så klart, men vad skall man minnas av det? Vi har alla varit med att betala ett från början misskött projekt. Politiker skall inte syssla med projekt utan överlåta det år markandskrafterna. Visst kan kommunen stötta upp ekonomiskt när det är i kommunens intresse men inte driva egna projekt. Bron fungerar och är numera en del av vardagen. Tågen börjar gå i tid.. MFF klarade sig kvar i Allsvenskan. IFK Malmö handboll klättrar kanske upp i Allsvenskan. Eugen Onedin har haft premiär, ett litet vackert musikaliskt stycke med enkel rekvisita. Det var den operan som invigde Stadsteatern 1944. Sommaren var mycket varm och solig.

Sören Cratz årets ledare i fotboll har sagt att det lag vinner som har elva spelare på plan som vill vinna till varje pris. Genom att fotbollspelare har blivit ett yrke finns det liksom i övriga arbetslivet folk som är mycket duktiga men som periodvis går på halvfart eller mindre. Jag tror på våra ungdomar och jag ser fram mot en spännande fotbollssäsong där vi kan gå hur långt som helst om spelare och tränare tar fram den absoluta segerviljan till varje match.

God jul och Gott Nytt år
Önskar vi i medlemskommittén och hemsidan.

Skall Gefle finnas med oss i superettan nästa säsong? Matchen på söndag är oerhört viktig för Gefle. Det ger oss möjlighet att spela det spel som vi anser oss mäktiga och som vi har visat vid flera tillfällen.

Nu möter vi ett lag som samlat massor med mycket mer poäng i sina lador än vi har gjort. Vi möter ett av topplagen. Dags för en toppmatch av grabbarna, ett riktig avstamp inför vinterns roliga och underhållande löpningar runt Pildammsparken, varv efter varv dag efter dag utan boll utan sol men med kyla och regn.

Vinterträningen är väl inte det roligaste men det är det som lägger grunden till nästa säsongs framgångar då vi inte skall släppa till ett enda mål under den sista kvarten. Det är den sista kvarten som svettas fram i Pildammsparken, tror jag. Kanske man inte springer i parken längre utan bara på maskinband inomhus till lugn eller häftig musik med vackra flickor som tränar framför en men som man aldrig når fram till hur fort man än springer. På Ingvar Gärds tid sprangs det mycket i parken. På söndag ser jag fram mot att Anders Jemail skall svara för sitt första mål i superettan. Det är han värd.

Gefle har gjort en strålande insats som har nått nästan enda fram från tvåan till Allsvenskan. Det är strongt. Två av tre division 2 lag är klara för fortsatt spel. i Superettan 2002, vilket är starkt. Nästa år kommer Åtvidaberg tillbaka, BP har väl varit uppe i division 1 tidigare men för Ängelholm är det nog debut eller?

Runtom händer det tråkiga saker och det är lätt att känna sig nedstämd. Tunnelolyckan i Schweiz, något som inte skulle kunna hända. Sparnitet gjorde att man byggde en dubbelriktad körbana i stället för två skilda körbanor. Fraktpriserna pressas liksom förarna som kör för länge med för tunga släp.

I Afghanistan fortsätter Talibanerna att vägra medverka till att "utrota" terrorismen. Runtom i världen växer oron för virusspridning med brev, vatten luft och annat. I Sundsvall tar en 19-åring till kniven mot skolkamrater och en flicka dödas under en pågående lektion inför sina klasskamrater. Christer Petterson utpekas igen som Palmes mördare av Lisbeth Palme m.fl. Domstolarnas verksamhet ifrågasätts. Hovrätten friar och sänker straffen för terroristerna i Göteborg.

Det är ett stort ansvar vi har som är engagerade i idrottsklubbarna. Vi måste ge ungdomarna bättre och riktigare förebilder än vad musiken, TV-såpor och videofilmerna ger dem. Det räcker inte att kunna spela boll. Det är viktigt att ungdomarna har annat att göra än bara fotboll.

Roligt att läsa om Glenn Holgersson och hans sunda inställning till både fotbollen, det civila arbetet och framtiden. Vi önskar laget lycka till på söndag och hoppas att många kommer till IP för att tacka spelarna för en fin säsong.

Seriemakarna hade sannolikt planerat att de sista omgångar skulle vara avgörande vad gäller nedflyttningsspelet när man komponerade IFK Malmös två sista matcher mot de två övriga division 2 lagen Motala och Gefle. Morgondagens match mot Motala har inte kvar någon seriespänning varför IFK bör kunna spela avslappnat och försöka förbereda upplägget inför nästa spännande säsong.

Sista hemmamatchen mot Gefle kan bli avgörande för Gefle som ännu har möjlighet att hamna på kvalplats för att möta vilket lag? Åke Stolt har spekulerat i att det kan bli ett malmölag i kvalet till nästa års Allsvenska. Det verkar otroligt men teoretiskt är det möjligt.

IFK har gjort vad vi hade hoppats och laget inklusive tränarna har gjort det på ett mycket övertygande sätt och med en spelkvalitet som lovar mycket gott inför nästa säsong. I Motala gäller det att vi återigen visar att laget är etablerat i superettan. De två återstående matcherna är psykologiskt mycket viktiga. När vårsäsongen startar är det viktigt att kunna luta sig mot avslutande segrar i årets serie. Under hela vinterträningen är det en kick att ha avslutat med två säkra segrar. Två segrar hjälper till att vi får en placering på övre halvan, vilket i statistiken, i förhandlingar med sponsorer och i alla andra kontakter ger oss betydligt större utrymme.

Året blev således bättre än vad vi hade kunnat förvänta oss när det gäller det spelmässiga. Den stora besvikelsen är det bristande publikintresset. Trots att vi stundtals har spelat en mycket högkvalitativ och underhållande fotboll, som till och med Åke Stolt ibland har berömt, har publiken inte kommit. Vi har en charmig idrottsanläggning med god service. Inträdet har varit måttfullt i förhållande till övriga klubbar. Vad är det för fel? Vi måste rannsaka oss själva och vi måste komma fram till åtgärder, som öppnar ögonen för det fotbollsintresserade Malmö att Superettan är en spännande serie.

En orsak kan vara att varken TV eller tidningar har visat något större intresse för superettan. Var det kanske så att den delade ettan i söder och norr var attraktivare? Det vore roligt att på debattsidan få lite förslag på hur vi skall öppna intresset för vårt duktiga och mycket sympatiska fotbollslag. Jag såg att Redbergslid samlade nästan 5.000 åskådare på en handbollsmatch när det var gratis entré. Kanske värt ett försök på en av de första hemmamatcherna? Nåväl än är det inte dags att summera säsongen. Nu skall vi med gott mod och god koncentration gå in för i första hand Motalamatchen. Detta är kanske inte den viktigaste matchen för året om man bara ser till placeringarna men om vi ser de återstående matcherna som början på nästa säsong och inledningen till vinterträningen så vill jag påstå att det kan vara den viktigaste matchen inför nästa säsong. En klar seger på lördag kan var den avgörande skillnaden mellan seger och oavgjort i vårpremiären.

Det är torsdag kväll och i backspegeln betraktar jag USA:s mastodontattack på talibanposteringar i Afganistan, ett kraschat SAS-plan i Italien, lokförarstrejk i Sverige och V.S. Naipaul som är årets nobelpristagare i litteratur (som vanligt helt okänd för mig, men jag hänger väl inte med?). I ett mikrokosmos, jämfört med ovanstående, platsar väl IFK Malmös 0-2-förlust mot Assyriska föreningen, bland nämnvärda händelser?

Tänka sig att det en solig och behaglig lördagseftermiddag bara finns knappt 400 åskådare på en Superettanmatch i Malmö! Otroligt! Man skulle kunna få för sig att malmöbefolkningen är synsk och i förväg visste hur litet av underhållningsvärde våra gula kamrater skulle bjuda på. För inte var det en match som man minns för sina positiva sidor. Det är sällan som IFK visat så lite av framåtanda och en sådan brist på rörlighet, med boll, men framför allt utan boll! Assyriska föreningen fick göra vad de ville och de ville göra mål. Jag hoppas och tror att detta var en unik lagkollaps, som lyfter spelarna till mötet med gänget från björkarnas stad, Umeå. Jag tillhör inte den skara som målar hin onde på väggen och hävdar att "än är det inte klart", men tre pluspoäng på söndag skulle tysta alla dessa svartmålare för gott. Men även om västerbottningarna redan är på väg ner i tvåan, så väntar ingen lätt match för våra gula pågar. Umeå vill givetvis visa att deras spel inte motsvarar platsen i bottenskiktet, utan det blåa (en sporre för IFK?) laget kommer säkert att kämpa med både näbbar och klor på hemmaplan. Vi hoppas att kanarifåglarnas dito biter tillbaka med kraft.

Ställningen inför de tre sista omgångarna är att IFK ligger kvar på sin 9:e plats och har nio poäng ner till GAIS på sista nedflyttningsplatsen. I toppen är Kalmar klart för allsvenskan, medan Landskrona får kämpa vidare för att knipa den andra säkra platsen.

Jag och många med mig väntar med spänning på positiva rapporter norrifrån på söndag. Sportradion, text-TV och hemsidan skall nog förse oss med färsk info om skeendet där.

Jag tror inte på folk som säger att datorer inte har en egen vilja, min har det bestämt! När jag slår på den blir den sur och lägger av! (Nu blir jag väl anklagad för datormisshandel?)

Östen W. Kom tillbaka med dina positiva och kluriga inlägg på hemsidan och varför skriver alla andra under pseudonym? Ni är väl inte presumtiva gatstenskastare? Göm er inte utan stå för era åsikter.

Jag hoppas att IFK:s StormoGul på Ängavallen ger spelarna en stärkande korvskiva att gnaga på under resan till Ume.

Sist (ni som inte tål halvmakabra skämt – hoppa över dessa rader!) Vet ni vem som ska bygga Citytunneln i Malmö? Det är ett företag som är bra på underjordiskt arbete … Talibanverket! (Jag sa ju att ni inte skulle läsa!)

Tummarna på plats, tre poäng ska säkras! Sedan defilerar vi hem de resterande sex!

Ja nu får ni stå ut med mig i två veckor. Broder Bertil med fruga har stuckit iväg till Kreta, vilket är dem väl unt.

Än så länge har vi sluppit undan frostnätterna, men det varar nog inte så länge förrän vi har de vita dekorationerna på gräsmattor och löv, samtidigt som vi upptäcker att krukväxterna som står på balkongen inte mår så bra. Det hjälper ju inte så mycket att vi vet att den kronologiska sommaren varar ända till den 28 oktober. Då ska vi ju vrida klockan tillbaka (vilket enligt talesättet inte låter sig göras).

Debatterna på hemsidan är ganska ljumma numera. Inte så många sofftränare som tar ut lag och bestämmer spelsystem. I stället diskuteras marknadsföringen av vårt lag. Östen W. tycker således att vi borde samarbeta med MFF och skapa ett blå-gult Malmö. Idén är naturligtvis inte alls dum, men samtidigt naturligtvis inte genomförbar, för vad skulle di blåe vinna på detta? Att sedan marknadsföring är ett måste om IFK Malmö vill ha publik 9 det är en annan sak. Personligen saknar jag gula flaggor på bussarna under matchdagar och Fritid Malmö:s affischtavlor borde i alla fall någon gång vara GULA. Allt kostar givetvis pengar, men vill vi ha publik då måste det snackas om IFK. Det räcker inte enbart att Åke S. är positiv i en krönika (men det är en bra början).

Borlänge, är en ganska ny stad (1944) med ett gammalt namn. Under 1300-talet skrevs det Borlængio vilket ungefär betyder: den långa raden av gårdar på boren. Boren är en landsträckning mellan två vattendrag, där man bar (eller släpade) båten. Vad staden är känd för idag är svårt att säga, men där finns i alla fall Dala Airport och en travbana, samt IK Brages hemmaarena Domnarvsvallen, med kapacitet för 14 000 åskådare, men kommer det 10% av dessa då är det bra. Brage var f.ö. skaldekonstens gud i den fornnordiska mytologin.

IFK Malmös hemmamöte mot Brage ägde rum den 13 juni och blev en av en lång serie oavgjorda matcher (2-2). Efter 25 spelade omgångar återfinns IK Brage på 12:e plats, fyra poäng efter di Gule. Kopparbergarna känner säkert pressen från framför allt, Assyriska och Gais, varför matchen på söndag kan vara något av en "ödesmatch" för dalkarlarna. Brage vill säkert kravla upp på mer säker mark. Malmökamraterna bör alltså ställa in sig på en tuff kämpamatch och det kommer säkert att behövas spel i toppklass (inte bara i en halvlek) för att bärga hem tre viktiga poäng. Med en söndagsseger bör våra gula spelare få ett behövligt självförtroende inför nästa hemmamatch mot Assyriska. Den försmädliga utskåpningen i Södertälje den 17 juni bör då kunna skjutas åt sidan.

OK, vi bänkar oss framför Sportradion och text-TV på söndag och förväntar oss goda gula nyheter. Många hållna tummar blir det!